Det är ett sällan skådat tempo i lagstiftningen i Sverige, extra bråttom eftersom det är val i mitten av september. Regeringen pumpar ut lagförslag, oppositionen förfasar sig ibland och nickar okej ibland.
Lagrådet kommer ideligen med kritik över det höga tempot som riskerar rättssäkerheten, men främst över att förslagen inte leder till minskad brottslighet. Men det struntar justitieminister Gunnar Strömmer (M) och hans kollegor i. Här ska det genomföras den hårdaste kriminalpolitiken i mannaminne.
Kritiken mot att 13-åringar ska kunna sättas i fängelse från den 2 augusti i år har tyvärr falnat. Upprördheten finns kvar, men motståndarna orkar inte protestera i lika hög utsträckning, det kommer hela tiden nya lagförslag att förfasa sig över.
Men Centerpartiet verkar ha lite ork kvar. C lyckas dessutom med bedriften att kräva hårdare straff än regeringen – de vill straffa vuxna som lockar in barn i kriminalitet med upp till åtta års fängelse, där regeringen bara föreslår sex år. Det är bra av C att lägga fokus på rätt ställe, de vuxna kriminella och inte på barnen (Expressen 26/4).
Om regeringen lyckas med det den vill åstadkomma sitter fyra gånger fler i svenska fängelser om tio år, vilket är i nivå med Ryssland
Högre straff, längre straff. Kriminalvården får snart släppa fokus på den andra delen av myndighetens namn. Man har fullt sjå att bygga ut och bygga fler fängelser och rehabiliteringen kommer i kläm. Regeringen kommer med lättnader i plan- och bygglagen för att man ska kunna bygga fler fängelser, vilket kan skapa konstiga situationer i förhållande till kommunernas övriga planarbete. Snabbt ska det gå, det står till och med i propositionens rubrik.
Om regeringen lyckas med det den vill åstadkomma sitter fyra gånger fler i svenska fängelser om tio år, vilket är i nivå med Ryssland. Oppositionen protesterar svagt mot vissa av förslagen, men är egentligen med på det mesta, förutom själva hastigheten i införandet. Färden mot stupet går i rasande hastighet och rättssäkerheten riskerar följa med av bara farten. Den svenska rättstraditionen med fängelse i sista hand är på väg att helt förändras. Nu är det fängelse som gäller i första hand.
Forskare från välrenommerade universitet, som Lund och Uppsala, konstaterar att straffskärpningar inte fungerar. Enligt dem ger hårdare straff inte mindre kriminalitet (Sydsvenskan 17/1). Men det struntar justitieministern i, han ser saken från ett annat håll.
”Genom att låsa in väldigt farliga personer så kan de personerna uppenbarligen inte begå några nya brott under den tid de är inlåsta. De kan inte rekrytera nya barn under den tid de är inlåsta”, säger Gunnar Strömmer till Sydsvenskan (17/1).
Genom den stora straffreformen som rikspolischef Petra Lundh la fram för snart ett år sedan vill regeringen ta ett helhetsgrepp över kriminalpolitiken, vilket förstås låter bra men borde just därför få mer tid på sig.
Den svenska traditionen att rehabilitera kriminella försvinner och det riskerar att enbart bli förvaring
Ingen vill ha våldtäktsmän och gängkriminella ute i samhället, men i ett rättssamhälle borde man inte kunna låsa in dem på obestämd tid och slänga nyckeln. Den svenska traditionen att rehabilitera kriminella försvinner och det riskerar att enbart bli förvaring. Brådskan i lagarna gör att utbyggnaden av nya fängelser riskerar att bli en flaskhals. Det ska ju skaffas kompetent personal till Kriminalvården också, en viktig förutsättning för att det inte ska bli kaos.
Det kan knappast ses som en merit att Sverige hamnar i samma klass som Ryssland och Belarus efter den planerade utbyggnaden av fängelseplatser. Det är dags att åtminstone nudda vid bromsen, Gunnar Strömmer.
