Om Tidöpartierna får möjlighet att bilda regering efter valet har den kristdemokratiske partiledaren Ebba Busch sagt sig kräva ändringar i föräldraförsäkringen. Partiets hållning är att de 90 dagar som nu är reserverade för vardera förälder (de så kallade ”pappamånaderna”) framgent skulle kunna överlåtas till någon annan.
Föräldrarna skulle således få en pott med föräldradagar att fritt råda över, som både skulle vara mer generös i antalet månader än i dag samt ge större möjligheter att överlåta föräldrapenning till någon utomstående.
Detta sker i samma stund som den kristdemokratiske ledarens medietåg ångar på. Högst upp på Instagram-flödet tronar kronjuvelen. Ebba Buschs röst ekar genom de korta filmklippen: ”I generationer har vi kvinnor blivit tillsagda hur vi ska vara. (…) Var inte bossig, du tar så mycket plats, pröva botox, pröva att le lite oftare, du jobbar för mycket, du jobbar för lite."
Eller vänta. För lite kan nog kvinnorna inte jobba. När Kristdemokraterna hävdar att Sveriges kvinnor ska få ”bestämma själva”, menar de att kvinnorna ska vara friare i en enda riktning: att kunna vara hemma mer. Med staten som finansiär. Det är nämligen det som kommer bli följden, vilket både Kristdemokraterna och alla andra redan vet. Inte minst i de familjer där kvinnan redan i dag står en bit ifrån arbetsmarknaden.
”Vi tror på Sveriges kvinnor. Vi tror på Sverige,” säger Ebba Busch i Instagram-filmens avslutande ord.
I den mån de ens har en löneutveckling
Till skillnad från alla andra, får man anta. Så till den grad att partiet med öppna ögon vill bidra till en ordning som i lägre grad än i dag motiverar pappor att vara hemma, som ser föräldraskapets plikter under det första, kritiska året som något delegeringsbart, som upprätthåller ordningen där svenska kvinnor tappar i löneutveckling jämfört med män. I den mån de ens har en löneutveckling.
Ja, med öppna ögon tycker Kristdemokraterna att det är en klok idé att föreslå reformer som ger framtidens politiker möjlighet att säga: vi var naiva. En av anledningarna till att somliga vill slopa ”pappamånaderna” är att familjer borde få bestämma själva och att nutidens varierande familjebildningar, bonusfamiljer och annat, kräver ett större mått av flexibilitet.
Det är såklart trams. Kristdemokraterna, om några, borde veta att det från ett samhälleligt perspektiv inte är farligt att ställa krav, varken på barn eller på dess föräldrar. Ett sådant krav kan låta ungefär så här: den som väljer att bli förälder (vilket är helt frivilligt) och då ta del av en av världens mest generösa föräldraförsäkringssystem (vilket också är frivilligt), den får faktiskt vara föräldraledig.
Att det finns alternativa sätt att lösa praktiska problem på innebär inte att staten måste finansiera dem, lika lite som man måste låtsas om att sådana alternativa lösningar är lika bra som ett någotsånär jämställt uttag mellan två föräldrar.
Man trodde inte att man skulle behöva lära kristdemokrater att föräldraskap inte är någon lång nerförsbacke av hejarop och high fives. Det är motigt, o-flexibelt, dyrt, jobbigt, underbart – och något som faktiskt både kvinnor och män i Sverige klarar av.
