I en ny dom stoppar Mark- och miljööverdomstolen planerna på en ny solcellspark på 33 hektar jordbruksmark i Skedala utanför Halmstad, vilket HP har rapporterat om tidigare i veckan. Därmed ändrar den högsta instansen det tidigare utfallet där både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen har gett grönt ljus till solcellsparken.
Det är en välkommen omprövning av Mark- och miljööverdomstolen. Men tyvärr har det tagit alltför lång tid att komma fram till detta avgörande.
Mark- och miljööverdomstolens dom välkomnas givetvis av närboende som under många år har kämpat mot planerna på att få en stor solcellspark runt husknuten. Men utfallet kan få större konsekvenser än så. För det planeras för ännu större solcellsparker på bördig åkermark i Halmstads kommun, inte minst norr om Harplinge.
Flera av dessa solcellsanläggningar har länsstyrelsen gett tillstånd till, men besluten har blivit överklagade och väntar på ett avgörande i högre instanser. Under det senaste året har också debatten om de stora solcellsparker som planeras i Halmstad varit intensiv, inte minst mot bakgrund av att länsstyrelsen gett tillstånd till att solcellsanläggningar ska byggas på bördig åkermark.
Den springande punkten i Mark- och miljööverdomstolens beslut om att stoppa solcellsparken i Skedala är att länsstyrelsen inte i tillräckligt hög grad har tagit hänsyn till att jordbruksmark är ett väsentligt samhällsintresse.
”Länsstyrelsen har inte haft något att invända mot att lokaliseringen sker på jordbruksmark.” Så står det avslutningsvis i domen. Länsstyrelsen i Halland får med andra ord en rejäl bakläxa av domstolen. På något annat sätt kan man inte tolka domen.
Vidare konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte har gjort några överväganden där man ställt intresset av att ta mark i anspråk för förnybar elproduktion mot intresset av att bevara åkermarken för livsmedelsproduktion.
Förhoppningsvis blir den aktuella domen vägledande i bedömningen av andra liknande fall som väntar på rättslig prövning i Halmstad.
Det går inte att sticka under stol med att både energi- och livsmedelsproduktion är helt centrala för vårt samhälle. Så har det varit länge, och så kommer det att vara under överskådlig tid framöver. Det som dock är akut i nuläget är att fasa ut fossila energikällor i syfte att minska de skadliga klimatutsläppen. I det läget behövs det en kraftfull utbyggnad av förnyelsebara energikällor, och framför allt då sol och vind.
Men i det här läget kan livsmedelsförsörjningen komma i kläm när det gäller solcellsparker som breder ut sig på bördig åkermark. Här måste man helt enkelt erkänna målkonflikten mellan livsmedel och energi. Det är också det som Mark- och miljööverdomstolen har gjort i sin dom i det aktuella fallet.
Har länsstyrelsen gjort rätt avvägningar mellan två viktiga samhällsintressen? Nej är det det enda svaret på den frågan med den aktuella domen från Mark- och miljööverdomstolen i handen. Förvisso kan länsstyrelsens bedömning vara annorlunda i de fall som väntar på prövning och gäller de stora solcellsparker som nu är aktuella i Halmstad.
Allra bäst hade så klart varit att ta ett helhetsgrepp, både på lokal, regional och nationell nivå, så att de olika intressena balanseras rätt mot varandra. En sådan helhetsbild kan ge svaren på när livsmedelsförsörjningen ska gå före förnyelsebar energiproduktion och vice versa.
Men i praktiken är det svårt att ta just ett sådant helhetsgrepp när det finns så många olika aktörer inblandade och inte minst med den rådande ordningen där det är domstolarna som i enskilda fall fäller avgörandet.
Här krävs det ett större omtag på nationell nivå, och helst då från riksdagen, kring hur så viktiga samhällsintressen som livsmedelsförsörjning och energiproduktion ska balanseras.
Så som Länsstyrelsen i Halland hittills har agerat, och i stort sett släppt fram varenda solcellspark i Halmstads kommun, är inte bra. Här behövs en radikal omsvängning till förmån för livsmedelsförsörjningen. Äta bör man, annars dör man.
