EU står inför stora utmaningar. I många år har det talats om att den europeiska tillväxten och konkurrenskraften halkat efter globalt. Detta beror till stor del på att den tekniksektor som drivit ekonomin framåt i andra länder till stor del uteblivit här. I och med det försämrade säkerhetsläget är dessutom behoven av försvarsinvesteringar, i såväl vapen som infrastruktur, större än på länge.
Båda dessa utmaningar har en gemensam nämnare. De kräver enorma mängder kapital. Unionen behöver använda mer av de besparingar vi har i dag för att aktivt göra nytta för framtiden. Vare sig det handlar om att förverkliga nya teknikbolag, rusta upp och bygga viktiga järnvägar eller strategiska luftvärnssystem.
För att möta dessa behov lanserade EU-kommissionen förra året strategin Savings and Investments Union (19/3–25). I den pekar man ut att investeringar i klimat, försvar och teknik beräknas behöva uppemot 800 miljarder euro per år fram till 2030. Samtidigt identifierar man ett stort hinder. Hela 70 procent av EU-hushållens besparingar är låsta i bankinsättningar snarare än verksamma på börsen. I EU har det talats om dem som “10 000 miljarder euro som inte gör någon nytta”.
Som tur är finns det ett medlemsland som redan lyckats med detta –Sverige
Ambitionen är nu att göra det enklare för hushållen att investera mer på börsen och mindre på banken. Både för att öka hushållens välstånd och för att möjliggöra mer tillväxt och viktiga investeringar.
Som tur är finns det ett medlemsland som redan lyckats med detta –Sverige. Här har vi en bred småspararkultur som är lätt att delta i, bland annat tack vare digitala banktjänster och våra ISK-konton. Aktier och aktiefonder utgör så mycket som 50 procent av det svenska privatsparandet (OEE 2025). Det har gett resultat eftersom Sverige under 2024 hade fler börsnoteringar än jättarna Tyskland och Frankrike tillsammans (Regeringen, 28/3).
Tidigare under våren besökte därför Europaparlamentets talman Roberta Metsola Stockholm för att diskutera EU:s kapitalutmaning (Dagens industri, 30/3). Hon menade att man nu borde få fler medlemsländer att anamma vår framgångsrika sparmodell med ISK i centrum. Det är ett initiativ i helt rätt riktning.
Den svenska sparmodellen kan dock stå inför förändring på hemmaplan
Den svenska sparmodellen kan dock stå inför förändring på hemmaplan, i alla fall om delar av oppositionen får bestämma efter valet. I en intervju i SvD (29/4) vill Magdalena Andersson (S) kraftig öka skatten på ISK-besparingar över tre miljoner kronor och införa en miljonärsskatt. Vänsterpartiet vill i sin budgetmotion införa ett ISK-tak vid två miljoner kronor. I samma motion lyfter man fram att endast 4 procent av spararna har tillgångar över denna nivå, samtidigt som gruppen äger 60 procent av ISK-besparingarna. (Riksdagen, 6/10-25).
Direkt är det alltså bara en liten del av spararna som skulle påverkas. Men förslagen omfattar en stor del av det kapital som i dag gör nytta på börsen. Det riskerar att försvåra viktiga investeringar i en tid när det verkligen behövs. Dessutom är det att rikta sig mot en sparmodell resten av Europa önskar att de redan hade infört.
Om vi inte värnar den är risken att vi snart också sitter med många miljarder som inte gör någon nytta.
