När världen gungar söker människor sig tillbaka till det som känns tryggt, till det de känner. Till sina rötter. Det gäller även centerpartister. Eller kanske särskilt centerpartister, de vars väljare trots allt fortfarande till stora delar består av människor från det Kristdemokraterna, inspirerade av politikerna på andra sidan Atlanten, i sina landsbygsflirtar kallat hjärtlandet. Ett Sverige som till stor del är som det alltid har varit och samtidigt måste kämpa hårt mot ökad globalisering, billig import och EU-regleringar.
Där är man till vardags mer engagerad i frågor som rör jord- och skogsbruk, matproduktion, företagande, vargjakt, miljö, infrastruktur och strandskydd, än hoten från gängkriminella.
Att det blev Anna-Karin Hatt som den 3 maj tog över ordförandeklubban i Centerpartiet är därför inte särskilt överraskande. En person djupare rotad i centermyllan är svårt att svårt att hitta.
I Aftonbladet (3/5) berättar skogsinspektören och centerpolitikern Rolf Kenneryd från Hatts hembygd Hyltebruk om hur mamma Sonja tog med Anna-Karin på partimöten och andra politiska sammankomster redan som liten. Hon engagerade sig sedermera i CUF och satt i förbundsledningen 1994–1998 och var dessutom president för Nordiska Centerungdomens Förbund 1995–1998.
Även om det inte alltid gått som på räls, till exempel förlorade Hatt valet till CUF-ordförande mot Magdalena Fransson 1996, har hon under åren innehaft de flesta tunga positioner inom och i närheten av partiet. Hon har varit ledarskribent på centertidningar som Hallands Nyheter och Södermanlands Nyheter, hon var stabschef åt Maud Olofsson och djupt involverad i bildandet av Alliansen, hon var it- och energiminister under regeringen Reinfeldt 2010–2014 och såg till att ta fram Sveriges första digitaliseringsstrategi.
På senare år har Anna-Hatt haft en framgångsrik karriär utanför politiken bland annat som vd för Almega och nu senast som vd och koncernchef för LRF. Med andra ord, Anna-Karin Hatt är med andra ord så nära en centerpartistisk superstjärna man kan komma. Påtalad som partiledare redan när Annie Lööf valdes 2011. Då var det ännu inte hennes tid. Nu är det.
Det är dock inte något lätt uppdrag hon åtar sig. Centerpartiet har under flera år kämpat i ett limbo, en mitten som är så smal att den nästan är osynlig. För väljarna har det blivit allt luddigare var partiet är och står för bortsett från ett kompakt motstånd mot SD. För de många sympatisörer som betecknar sig som borgerliga eller liberaler har det också skavt att C till synes närmat sig vänsterblocket allt mer.
Om Centern ska lyckas hämta sig krävs att partiet börjar fokusera mer på sin egen politik och riktning än på vad man ogillar hos andra partier. Nu har de i alla fall en kapten på skutan. En sådan som känner sin rörelse utan och innan. Anna-Karin Hatt är dessutom en politiker med en tydlig liberal, borgerlig agenda. En sådan som har just de frågor om frihet och näringslivets förutsättningar som många centerväljare anser är viktiga för ögonen.
Om även L framöver lyckas hitta en lika stark och ideologiskt tydlig profil att leda partiet som C nu gjort, kan det förhoppningsvis bidra till att göra de liberala alternativen i svensk politik tydligare för väljarna. Valet av Hatt är helt rätt om Centerpartiet ska lyckas locka hem de väljare som vänt partiet ryggen på senare tid, och dessutom ett viktigt steg i rätt riktning för alla som tror på att liberalism har en roll att spela i vårt samhälle även i framtiden.
