När jag kontaktar Halmstads kommun angående det trafikkaos som dagligen råder på Brogatan, på sträckan mellan Storgatan, förbi Nygatan och fram till Köpmansgatan, får jag svaret att ytan är att betrakta som en trottoar.
Men om detta är en trottoar, varför har den då planerats så att den fungerar som en hinderbana för gående och en genomfartsled för fordon? Precis som Hallandsposten nyligen har avslöjat de djupa systemfelen bakom olycksstatistiken i Slottsrondellen, ser vi här ett annat exempel på hur den fysiska miljön i Halmstad bjuder in till fara.
På denna centrala del av Brogatan har man prioriterat en tilltagen uteservering och kommersiella intressen, men glömt bort säkerheten för de mest oskyddade trafikanterna: fotgängarna.
Det blir en absurd paradox när uteserveringens placering krymper den yta som kommunen envist definierar som en trottoar. Att sitta på ett kontor och definiera en yta som "trottoar" hjälper föga när verkligheten på platsen innebär att barn, äldre och bussresenärer tvingas kryssa mellan bussar, cyklar och elsparkcyklar precis vid Stora torg.
Det är kommunens ansvar att utforma miljön så att den blir självförklarande
Att kommunen dessutom svarar att det "saknas planer" för att åtgärda platsen är djupt oroväckande. Ska vi verkligen behöva vänta på att statistiken för Brogatan börjar likna den för Slottsrondellen innan man agerar?
Det räcker inte att peka på polisen och lagöverträdelser. Det är kommunens ansvar att utforma miljön så att den blir självförklarande.
En konkret och enkel första åtgärd vore att sätta upp tydlig skyltning, men framför allt att måla symboler direkt på marken: en gående vuxen och ett barn, samt en överstruken cykel. Det är ett tydligt språk som alla förstår och som markerar att här har fotgängare företräde.
Det handlar om demokrati och om att ta medborgarnas vittnesmål på allvar. Hur ser planen ut för att göra denna del av Brogatan säker på riktigt, innan olyckan är framme?
Marie Brandkvist, 70 plus samhällsengagerad skattebetalare
