”Regeringen har mandat att slutföra den påbörjade omläggningen av svensk kriminalpolitik”, skriver riksdagsledamot Fredrik Kärrholm (M) i SvD den 16 mars och hänvisar till ”folkviljan som avspeglas i riksdagsmajoriteten”. Uttalandet visar att moderaten bortser från att Sverige är en liberal demokrati där politiken måste genomföras inom ramarna för rättsordningen och grundlagarna.
Regeringsformen kräver att regeringen inhämtar behövliga kunskaper från experter och myndigheter. Då kan man inte som vice statsminister Ebba Busch (KD), i Ekots lördagsintervju den 21 mars, lättvindigt avfärda Klimatpolitiska rådet med att det handlar om ”politiska ställningstaganden”.
Att som liberalerna Romina Pourmokhtari och Johan Britz två år i rad utebli från Klimatpolitiska rådets presentation av sina rapporter ger, som professor Bo Rothstein säger i Vetenskapsradion Nyheter den 24 mars, intryck av att de struntar i rådets synpunkter; det i sin tur har betydelse för tilliten till både forskare och politiker. Men att fatta beslut utan beaktande av forskning och vetenskap är naturligtvis skadligt för vårt land.
När Tidöregeringen inte tar hänsyn till synpunkter från remissinstanser, inte inväntar remissvar, styr utredningar i önskvärd riktning – visar det att regeringen står bakom sverigedemokraten Ludvig Asplings påstående i SVT den 24 februari att ”remissinstanserna håller på med opinionsbildning”. I Förmiddag i P1 den 29 januari påminner professor Göran Sundström om att Jimmie Åkesson i podden Den sista måltiden betonar att SD ”inte känner lojalitet” med grundlagen och den liberala demokratin.
När regeringen tillämpar retroaktiv lagstiftning avseende spårbyte, återkallar permanenta uppehållstillstånd, frångår Barnkonventionen, tillämpar godtycklighet vid vandelsprövning – bryter man mot grundlagen och krattar manegen för SD att i regeringsställning avveckla den liberala demokratin.
Med Kristerssons, Buschs och Mohamssons principlöshet blir det en enkel match för Åkesson.
Göran Lund
