På många håll i landet går det fort nu. Kommuner och andra huvudmän hänvisar till demografin och fattar beslut om nedskärningar för att snabbt spara pengar i förskola och skola.
Men det här är att tänka fel. Minskande barnkullar borde inte mötas med att lärare och annan personal sägs upp. De borde ses för vad de är: en möjlighet att stärka kvaliteten, förbättra arbetsmiljön och ge barn och elever bättre förutsättningar.
I stället händer det motsatta. I Eskilstuna ska 100 tjänster bort inom förskola och skola, trots att kommunen redovisar ett överskott på över 300 miljoner kronor. I Nykvarn vill kommunen minska antalet lärare i förskolan, trots ekonomiskt överskott.
I Kristianstad stängs förskoleavdelningar samtidigt som personal erbjuds pengar för att lämna sina jobb, och uppsägningar väntar om inte tillräckligt många försvinner frivilligt. I Skellefteå föreslås förskolor läggas ”i träda”.
Gång på gång väljer ansvariga att spara på en verksamhet som redan under lång tid har pressats hårt
Det här är inte enstaka händelser. Det är ett mönster. Gång på gång väljer ansvariga att spara på en verksamhet som redan under lång tid har pressats hårt. Det är både kortsiktigt och oansvarigt. Särskilt med tanke på att barnkullarna spås öka igen redan i slutet av 2020-talet och vara lika stora som för ett par år sedan igen i mitten av 2030-talet.
När färre vuxna ska göra mer drabbas barnen och eleverna. Möjligheten att bygga trygga relationer minskar. Förutsättningarna för studiero försämras, samtidigt som stödet till den som behöver mest hjälp riskerar att bli svagare
Just därför borde huvudmännen ha is i magen. De borde åtminstone vänta in de utredningsförslag som nu ligger på bordet och som syftar till att förbättra förutsättningarna för skolan och läraruppdraget. De borde tänka längre än till nästa budgetår.
Då måste skolan behandlas som det den är: en investering i hela samhällets framtid
När barnkullarna minskar finns en chans att göra det som länge har efterfrågats: minska barngrupper och klasstorlekar, förbättra arbetsmiljön, öka personaltätheten där den behövs och ge lärare rimligare villkor att utföra sitt uppdrag.
Om Sverige menar allvar med att alla barn och elever ska få den utbildning de har rätt till kan vi inte fortsätta använda skolan som regulator för kortsiktiga besparingar. Då måste skolan behandlas som det den är: en investering i hela samhällets framtid.
Nu står huvudmän och politiker inför ett vägval. Antingen använder de demografin som en förevändning för att montera ner verksamheten ytterligare. Eller så använder de det här läget för att bygga en starkare, tryggare och mer likvärdig skola.
Valet borde vara självklart.
Anna Olskog, förbundsordförande, Sveriges Lärare
