Ryssland låter sig inte imponeras av stora ord från västledare. Sådant får inte den ryska regimen att ändra sina kalkyler eller beteende. Det som imponerar på folk i Moskva är konkret handling från västländer.
Det sa Carolina Vendil Pallin under ett Almedalsseminarium i Visby 23 juni i Ukrainska Hubben. Ämnet var vägar till och definition av en hållbar fred för Ukraina. Vendil Pallin är forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och specialiserad på rysk säkerhetspolitik. Här bidrog hon till förståelse av Rysslands drivkrafter och handlingsförmåga i kriget.
Det hon lyfte fram är ett centralt perspektiv. Väldigt mycket argumentation om kriget och dess framtida avslutande fokuserar på Ukrainas göranden, där fred görs till en funktion av vad Ukraina kan tänkas acceptera. Men det är inte Ukraina som har inlett kriget. Det är inte Ukraina som ville förändra status quo. Det är inte Ukraina som gör anspråk på sitt grannlands territorium och kräver en upplösning av dess suveränitet och i förlängningen självständighet.
Vendil Pallin påpekade här några viktiga saker. Det finns inga tecken på att den ryska regimen är villig att sluta kriga. Ryssland kommer inte heller att nöja sig med Ukraina utan avser att efter en framgång i detta krig fortsätta använda sin militär mot andra europeiska länder. För Moskva är Ukraina en del – eller, om det vill sig illa, en etapp – av en större konfrontation med väst.
Hur ser då de västerländska motåtgärderna ut? Vad är exempelvis de europeiska länderna villiga att göra för att möta det ryska hotet? Många observatörer har med rätta välkomnat tydligheten i de ord som kommer från Berlin, Paris och London. Vendil Pallin vred lite på perspektivet. Vad finns där utöver orden?
Det som krävs är dels ett kraftfullt stöd till Ukraina som tvingar Moskva att ändra sina kalkyler om kriget, dels behövs en trovärdig uppbyggnad av Europas försvarsförmåga. Mycket har sagts om otillräckligheten i Ukrainastödet men inte heller den andra delen, egen europeisk upprustning, ger någon skrämselhicka i Kreml.
Vendil Pallin påminde om att de stora länderna – Frankrike, Tyskland, Storbritannien – inte tar några steg för att kraftigt utöka sina försvarsmakter. Inget av länderna har tagit beslut om att införa riktig, obligatorisk värnplikt. När eller om de sätter igång en sådan process så kommer det ta tid innan det får effekt. Det är en viktig poäng: Europa har förlorat mycket värdefull tid och trycker inte gasen i botten för att ta igen den.
Och Europa befinner sig väldigt långt från några stora, oväntade, mönsterbrytande åtgärder mot Ryssland. Författaren Lars Wilderäng, kastade ändå fram en idé: Stäng Östersjön för rysk sjöfart. Det vore en kraftfull men inte överdrivet aggressiv åtgärd som skulle orsaka Ryssland en enorm ekonomisk skada.
Det är en intressant tanke men bygger på att Natoländerna agerar bestämt, inte backar för ryskt vapenskrammel utan lutar sig mot sitt stora övertag i Östersjön.
Inget tyder på att västländerna är villiga till något sådant. Men det är i de här banorna de behöver tänka. De bör utnyttja sina styrkor, göra det oväntade och inte rädas upptrappning. Det är sådant som får folk i Moskva att lyssna.
