Replik till riksdagskandidat Hanna Schölander (L) och regionfullmäktigekandidat Elvis Begic (L) angående artikeln ”Ungdomar ska känna sig trygga även när de är på väg hem” i HP 29/7.
En positiv och vänlig skrivning med många självklarheter, men ännu fler otydligheter. Vad menar man?
Man skriver ”olika sociala insatser behövs för att ge barnet bättre förutsättningar att välja rätt”, men vad menar man med det? De skriver om ”samordnade strategier”. Vad menar man med det? De fortsätter med ”sekretess hindrar socialtjänst och polis”. Jag frågar mig varför inte politikerna ändrat på detta för länge sedan? Vad jag vet är detta inget nytt problem. Detta har vad jag påminner mig alla partier talat om i många år. Varför har inget beslut fattats i riksdagen?
Man skriver ”fler barn och unga ska bli föremål för tidiga och obligatoriska insatser, med mellantvång”. Vad är det? Trots att jag följt svensk politik i åtminstone sjuttio år har jag aldrig hört talas om mellantvång.
Man fortsätter ”för att säkerställa att möjligheten till mellantvång utnyttjas”. Ja, som sagt, vad är mellantvång för något? I slutet står sedan ”och att det även ska vara möjligt att besluta om obligatoriska insatser för föräldrar.” Vad då obligatoriska insatser? Tacksam för information om vad ni menar.
Lasse Blomdahl