Minns du känslan när du skapade ditt första egna hem? Den där självklara friheten att få rå om sin egen dörr och bygga en tillvaro på egna villkor. För de flesta är det en naturlig del av livet, men för personer med omfattande funktionsnedsättningar krävs det att lagen om stöd och service – LSS – faktiskt efterlevs för att den drömmen ska bli verklighet.
I Halmstad står vi nu inför ett politiskt beslut om att inrätta ett nytt LSS-boende med åtta platser. Detta är ett tydligt steg i fel riktning.
LSS ska garantera att alla med omfattande funktionsnedsättningar kan leva som andra. Ett boende ska enligt lagen vara tryggt, individuellt och framför allt: det får aldrig likna en institution. I lagens förarbeten är riktningen glasklar. Ett gruppboende ska bestå av ett litet antal lägenheter, ofta för tre till fem personer. Syftet är att skapa ett riktigt hem, inte en institution eller en vårdinrättning.
Ändå ser vi hur gränserna tänjs. Fler boende pressas in i samma verksamhet, eller så byggs enheter ihop så att de i praktiken blir större än vad lagen avser. I Halmstad ser vi dessutom en lång kö till boenden, bland annat för yngre personer med demenssjukdom. Lösningen på en bostadskö kan aldrig vara att tumma på lagens intentioner och återinföra institutionsliknande boendeformer genom en bakdörr.
Frågan vi måste ställa oss är: hur långt kan man tänja lagens intentioner innan hemkänslan går förlorad? När boenden blir för stora riskerar kvaliteten att försämras och det blir svårare att ge individuellt stöd, svårare att skapa verklig trygghet för var och en och betydligt svårare att värna den enskildes självbestämmande.
Det här handlar inte om tekniska detaljer eller kvadratmeter. Det handlar om människosyn. Vi i Vänsterpartiet i Halmstad menar att lagens grundidé måste respekteras. Alla har rätt till ett värdigt hem – som inte är en plats på en institution.
Mikael Ekfeldt (V), gruppledare
Helene Blomberg (V)
Willy Schutt (V), ledamot kommunfullmäktige
Pernilla Chowdary (V), ledamot socialnämnden
