HBK fick en drömstart som nykomling och vann den allsvenska premiären mot favorittippade Häcken.
Marcus Antonsson fick gå mållös från planen i sin comeback på Örjans vall.
En av de första frågorna han fick i chatten från signaturen John handlade om Antonsson kände något agg mot HBK efter att han lämnat föreningen för Kalmar och inte riktigt fått chansen?
– Det är kanske tur att jag inte är särskilt långsint. Helt ärligt var jag besviken när det publicerades i Hallandsposten att jag var boven i dramat. Det finns givetvis olika storys, men helt klart är att jag inte förtjänade att kallas Judas. Jag fick oförtjänt mycket kritik från klubben och HBK:s supportrar. Men nu är jag är här igen och är glad för det. Allt gammalt groll ligger bakom oss och vi får blicka framåt i stället.
Här följer ett axplock från övriga frågor i chatten.
Beskriv skillnaden på HBK när du lämnade och nu?
– Det är mycket proffsigare. Känns som om ledningen vet vad som krävs för att vi ska bli ett stabilt allsvenskt lag.
Vad är ett rimligt mål att sätta beträffande antal mål för en spjutspets som du för säsongen? Vem ser du som främste potentielle framspelaren till dig i laget?
– Som fotbollsspelare är man beroende av andra och om vi fungerar som lag och presterar ser jag inte varför jag inte skulle kunna vara med högt upp i skytteligan. Det finns många potentiella framspelare. Jag och Boman har visat tidigare att vi fungerar ihop – sedan finns det många andra med kvaliteter. Jag hoppas få passningar från många olika håll – på så vis blir vi oförutsägbara för motståndarna.
Vem är den bästa spelaren du har spelat med och emot?
– De bästa jag spelat med är Pablo Hernandez i Leeds och Marcus Rosenberg i Malmö FF. Vi höjde varandra i MFF. Mot: Pepe i Besiktas eller David Luiz i Chelsea. Samtidigt var Hazard på planen, men honom hade jag inte så många tuffa dueller emot.
Vem är den bäste tränaren du har haft och varför?
– Helt ärligt så är Magnus Haglund där. Jag gillar hans tydlighet. På väldigt kort tid har jag lärt mig hur vi ska spela. Dessutom upplever jag honom som väldigt bra med individen. Kanske ett smart svar med tanke på att han är min tränare just nu...ha, ha!
Hur ser du på att skriva på ett permanent avtal med klubben efter säsongen? Eller vill du utomlands igen när kontraktet med Malmö går ut?
– Det är svårt att flyga fram i tiden. Jag får ge ett tråkigt svar – jag fokuserar här och nu och på detta året. Självklart har jag ambitioner att spela på så hög nivå som möjligt. Jag stänger inga dörrar för ett utlandsäventyr till, men Halmstad är min hemstad och jag har trivts väldigt bra i laget den korta tid som jag har varit här.
Hur var livet i England, både fotbollsmässigt och privat?
– Det var väldigt spännande. Fotbollsmässigt är det ett otroligt intresse och oavsett var man kommer har lagen fanatiska supportrar – det blir en otrolig stämning. Fotbollen är annorlunda – den är väldigt intensiv och fysisk. I England behandlades man som en stjärna när man träffade på folk – helt enkelt är det stort att vara fotbollsspelare där. Vi trivdes väldigt bra privat i Leeds och Manchester, som är stora städer med väldigt hög puls. Ett kul äventyr!
Vilken är din största skräckhistoria från tiden i England? Var det något som överraskade dig där?
– Sättet jag blev utfryst på när Leeds bytte ägare. Jag fick inte vistas i samma rum som de andra A-lagsspelarna – detta trots att vi inte hade någon tränare. Det var sportchefen och den nya ägaren som ville bygga ett nytt lag.
Vad gör du helst på ledig tid vid sidan av fotbollen?
– Mina största intressen är jakt, fiske och golf. Just nu är vi ett gäng i klubben som har snöat in oss på fiske. Jag, Emil Tot Wikström och Viktor Ljung har hunnit med några pass sedan vi kom hit. Då är det framförallt gäddfiske som är i fokus just nu.
