”Vi har gjort en historisk förändring i Iran.” ”Vi har haft otroliga framgångar.” ”Vi har krossat regimen.”
Med superlativ på superlativ har ”Bibi” Netanyahu hamrat in budskapet om seger sedan USA – till synes på bakom ryggen på Israel – utropade vapenvila med Iran. Parallellt har oppositionen sett ett guldläge att plocka röster inför det stundande valet.
– Netanyahu ledde oss till ett totalt strategiskt misslyckande, har oppositionsledaren Yair Lapid (Yesh Atid) hävdat på en pressträff.
– Av alla möjliga utfall levererade Netanyahu det värsta: regimen i Iran är obesegrad, atomhotet består, och de ballistiska robotarna och Hizbollahs raketer är fortfarande riktade mot varje hem i Israel.
61 platser
Senast i oktober går Israel till val, och opinionsläget har länge visat att Netanyahus styrande block kan få svårt att behålla sin majoritet i knesset.
– Om det vore val i dag skulle han inte lyckas nå 61 platser (den majoritet som krävs för att kunna bilda en fungerande regering), säger Uriel Abulof, professor i statsvetenskap vid Tel Avivs universitet, TAU.
På pappret kom Irankriget, ofta kallat Netanyahus ”drömkrig”, därmed lägligt för premiärministern, som hotas av dalande opinionssiffror. Bland israeler är stödet för bombningarna av Iran och Libanon stort, enligt färska mätningar, och planen var en tydlig seger över Teheran som skulle säkra Netanyahus plats i historien.
Fanns förväntan
Men likaså är en majoritet emot vapenvilan – och nu är de besvikna, säger Uriel Abulof.
– Det fanns ett överväldigande stöd för kriget – med en förväntan att det skulle leda till den fullkomliga förstörelsen av Irans kärnenergiprogram, underminera robotprogrammet och minska stödet till Irans allierade, särskilt Hizbollah.
– Inget av det infriades. Så sett till det finns det en stor besvikelse.
Nu är frågan om det upplevda krigsfiaskot kommer att påverka 76-årige Netanyahu, som redan suttit 18 år vid makten, i valet. Abulof är tveksam: i en ”riktig demokrati” hade det kanske det, säger han – men inte i dagens Israel. De Netanyahuanhängare som är besvikna hittar andra att skylla på, tror han.
– Trots 7 oktober-attacken, trots alla krigen, trots lagändringarna inom rättsväsendet är hans siffror ganska stabila.
– Israelernas faktiska åsikter i olika frågor är nästan helt obetydliga jämfört med vad de känner för vissa individer och grupper som de hatar. Netanyahu har varit duktig på att skapa fiendskap, hat, rädsla och splittring.
Bakgrund: Fyra utmaningar för Netanyahu
Utöver kriget står Israels premiärminister Benjamin Netanyahu inför en rad utmaningar både på hemma- och bortaplan.
Rättsprocess: Sedan 2020 står Netanyahu inför rätta i tre separata fall som rör mutor, bedrägeri och förtroendebrott. Hittills har premiärministern på olika sätt lyckats förhala processen, främst med hänvisning till kriget i Gaza och senare i Iran. I slutet av fjolåret lämnade Netanyahu in en formell ansökan om benådning i fallet till president Isaac Herzog.
Kritiserad lagändring: Netanyahus regering har sedan flera år tillbaka försökt få igenom en omfattande förändring av Israels rättsväsende. Lagändringen flyttar makt från rättsväsendet till politiken genom att bland annat ge regeringen större inflytande över domarutnämningar. Före Gazakriget hölls stora folkliga protester mot förändringen, men protesterna har dämpats av säkerhetsläget under Gazakriget och senare Irankriget.
7 oktober-utredning: Kraven på en oberoende utredning av 7 oktober-attacken 2023, som blev startskottet på kriget mot Hamas, har varit högljudda länge. Hittills har Netanyahu motsatt sig en sådan, enligt bedömare för att han sannolikt själv skulle få bära hundhuvudet för att Israel togs på sängen av attacken.
ICC-order: I november 2024 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) en arresteringsorder gentemot Netanyahu, som anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten i Gaza. Det innebär att länder som förbundit sig till ICC:s grunddokument, Romstadgan, är skyldiga att gripa Netanyahu om han sätter sin fot där.
Fakta: Benjamin Netanyahu
Född 21 oktober 1949 i Tel Aviv. Uppvuxen i Jerusalem, senare utbildad i USA. Tjänstgjorde i en elitstyrka i Israels armé från 1967 till 1973, då han lämnade militären med kaptensgrad.
Hans storebror Yonatan ingick i samma elitstyrka, men dödades 1976 i ett försök att frita israelisk gisslan på ett kapat plan i Uganda. Lillebror Benjamin hade då inlett en karriär i USA, men flyttade hem till Israel och gav sig in i politiken.
Ledare för högerpartiet Likud, premiärminister i Israel 1996–1999 och 2009–2021. 2022 lyckades han återta makten, men först efter att mödosamt ha pusslat ihop en koalition med hjälp av bland annat små extremistpartier.
