Trump säger sig ha all tid i världen, i samband med att han ännu en gång skjuter fram tidsfrister han själv satt upp, med hot om att bomba Iran sönder och samman.
Att tiden går gynnar bara en sida, bedömer Fredrik Meiton, chef för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet.
– Iran har alltid använt tid som ett strategiskt vapen. Även nu är det Iran som gynnas av en utdragen konflikt, säger han.
– Det är definitivt så de själva ser det och det förefaller även vara så amerikanerna ser det. De är mycket mer stressade att få till någon typ av lösning än vad Iran är.
”Hög smärttröskel”
Efter beskedet om att tidsfrist och samtal skjuts fram har USA:s president försökt hamra in ett budskap om att ett splittrat Iran dräneras på pengar och håller på att kollapsa.
På kort eller medellång sikt utgör det dock inte något hot mot det länge sanktionstyngda shiastyrets grepp om makten, bedömer Fredrik Meiton.
– De har en väldigt hög smärttröskel, så de kan utstå de här ekonomiska vedermödorna under ganska så lång tid, säger han, och beskriver det som längre bort än vad Trump har tid att vänta.
Motsatt effekt
Donald Trump vill göra en ”deal”. Han höjer insatserna med våldsamma hot, men parterna på andra bordet synar. Oljepriset skenar och börserna skakar.
– Han hoppas väl därför, lite orealistiskt, att om han bibehåller trycket på den iranska regimen och eskalerar hoten så kommer de till slut att ge med sig, säger Fredrik Meiton.
Men UI-experten bedömer att det får motsatt effekt: att mullorna och Revolutionsgardet sluter sig allt hårdare runt sina grundkrav. Att USA och Israel skulle kunna distansbomba Iran till medgörlighet ser han också som väldigt osannolikt.
Svårt att sälja in
Meiton bedömer att Donald Trump då endast har två alternativ kvar: en markinvasion eller ett nytt kärnenergiavtal.
Att sätta soldater på marken i Iran är riskabelt, lär förlänga kriget och är politiskt högkänsligt i USA. Om det ingås ett nytt kärnenergiavtal med Iran så behöver Trump kunna påstå att det är bättre än det tidigare avtalet från 2015, som han själv rev upp och i åratal har dömt ut som en katastrof.
Hur bråttom har han?
– Jag tror att han har väldigt bråttom. Han ska hinna få den här konflikten att lägga sig och folk ska hinna åtminstone delvis glömma den lagom till mellanårsvalen i höst.
Fakta: JCPOA-avtalet
2015 ingicks kärnenergiavtalet JCPOA mellan Iran och ”P5+1” – de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd (Frankrike, Kina, Storbritannien, Ryssland och USA) plus Tyskland.
Iran skulle bara få anrika en viss mängd uran till en relativt låg renhetsgrad, långt från den som krävs för kärnvapen, men som räcker för civila ändamål. Omvärlden skulle också ges större insyn. I utbyte skulle sanktioner lyftas, med målet att alla skulle ha lyfts efter tio år, i oktober 2025.
2018 beslutade USA:s president Donald Trump att lämna avtalet och införa strängare sanktioner. Iran svarade med att trappa upp anrikningen och förråden av uran.
I de senaste årens upptrappning och krig har USA krävt att Iran slutar anrika uran helt och hållet. Iran invänder att alla länder som har skrivit under icke-spridningsavtalet om kärnvapen har rätt att anrika uran för civila ändamål.
