Fredag eftermiddag och råkallt ute. Men inne på äldreboendet i Eldsberga är det varmt, varmt och välkomnande. I en liten soffa har Anna-Stina Andersson och Bertil Nilsson bänkat sig för att få träffa Charlie. Ett möte de ser fram emot.
–Det är väldigt trevligt när han är här, säger Anna-Stina Andersson med ett leende.
Charlie svassar runt. Viftar på svansen, sniffar lite och hälsar på allt och alla.
–En vårdhund är ju inte som en blindhund till exempel som absolut inte får bli störd under arbete, i det här arbetet kan ju lite vad som helst hända, säger Annette Lindberg.
Annette Lindberg har arbetat som undersköterska under större delen av sitt liv. När hon hörde talas om vårdhundar ville hon prova. Dels för att försöka göra gott men också för att kunna förena nytta med nöje.
–Det är fantastiskt. Jag har alltid älskat hundar och nu får jag arbeta med dem.
För att göra verklighet av sin dröm utbildar hon sig tillsammans med sin Charlie. Just nu gör de sin praktik. En praktik som uppenbarligen glädjer många. Genom finurliga övningar får pensionärerna de träffar använda både kropp och knopp för att hjälpa Charlie på traven. Oftast med ett härligt, smittande skratt som resultat.
–Så fin du är Charlie!
–Det är som att vara på cirkus, så mycket konster kan han, skrattar Bertil.
Charlie kan förstås sitta vackert, han kan ge vacker tass, han kan nosa fram godsaker under burkar och en hel massa andra finurligheter. Men inga konster och inga trix utan hjälp av pensionärerna. De får mata, lägga godis på tassen eller lyfta på benen för att agera hinder. På så vis kan man träna finmotorik, balans, tal eller socialt samspel. Allt utifrån vad den boende har störst behov av. Ibland tränar man tillsammans, ibland en och en.
–Vi har försökt hitta vilka av våra boende som skulle kunna störst glädje av träningen med Charlie, säger Gun Lindgren, undersköterska.
På andra avdelningen hittar vi en förväntansfull Jan Larsson. Hela han spricker upp i ett leende när Charlie kommer svassande. Tillsammans trixar de sig igenom en rad övningar, inte så sällan med en snabb kommentar i bakfickan.
–Nej, du nu fuskade du, det där går inte, säger han med en underfundig blick på Charlie.
Både personalen och Jans fru berättar att hans möten med hunden betyder mycket.
–Jag glömmer ju mycket. Men Charlie kommer han ihåg, säger hans fru Ingegerd Larsson.
Och Helén Friman, undersköterska, håller med. Hon tycker att både Charlie och de övriga boende lever upp. Några mår bra av kravlös närhet och gos. Andra får motivation att träna sådant de annars inte riktigt klarar.
–Vi har en dam här som nästan inte pratar alls, men när Charlie är här pratar hon hela meningar.
Dessutom skänker han ro åt oroliga patienter.
–Vi tycker att det är fantastiskt, våra boende som får träffa honom mår mycket bättre. De blir lugnare och gladare, säger Helén Friman.
En vårdhund ska ha genomgått utbildning tillsammans med sin förare. Föraren ska också ha någon form av vårdutbildning.
En vårdhund kan tillsammans med patienten träna finmotorik, grovmotorik och socialt samspel. Man kan träna minne och koncentration. Det finns dessutom de som lättare talar tillsammans med en hund. Dessutom verkar hunden lugnande på många människor.
