Efter SÄPO:s höjning av terrorhotnivån för en vecka sedan började det spridas rykten om planerade dåd i Sverige. Vissa rykten sprids ofta som en konsekvens av okontrollerad oro hos ett antal invånare, men också alltför ofta för nöjes skull eller i syfte att påverka civilsamhället genom kaos.
Nog verkar det vara lättare i dag i det digitala informationssamhället att sprida rykten än förr i tiden, före tiden med laptops och mobiltelefoner. Den som i dag väljer att dela ett oroväckande inlägg på Facebook eller skicka vidare ett hotfullt sms blir en del av kedjan och därmed medskyldig till ryktesspridningen. Det mest logiska är att i stället granska källan till information och ifrågasätta innehållet före det att man själv blir en del av problemet.
Lite förvånande är det att andelen invånare som väljer bort dagstidningar och tv- eller radionyheter tycks öka. I det digitala samhället är det värt några kronor för att prenumerera på en dagstidning och därmed få tillgång till nyhetsflödet i mobiltelefonen via en app. Ett terrorhot eller allvarligt brott kommer definitivt att synliggöras i den seriösa nyhetsrapporteringen.
Under den gångna helgen tvingades boende i Fyllinge med omnejd att förhålla sig till ett larm angående giftig rök från Stena recycling i Kistinge. VMA, Viktigt meddelande till allmänheten, är samhällets sätt att larma om en fara. Hanteringen av larmet under söndagen visade dock att systemet med VMA har sina svagheter. Beslut ska fattas om larmets omfattning enligt ganska diffusa gränsdragningar och därefter löper informationskedjan vidare genom SOS-alarm som kontaktar radio, tv och mobiloperatörerna. Sms-larm fungerade dock inte speciellt bra under branden i Kistinge.
Efter branden på Stena recykling med den betydande närheten till Fyllinge berättade Björn Skoglund på SOS-alarm att man inte gör beställningar hos mobiloperatörerna om VMA-sms i ett större område än nödvändigt. Alltså är det en bedömningsfråga som väger varningen till berörda mot onödig oro för dem som inte direkt berörs.
En lördag i september 2012 ljöd tyfonlarmet i hela centrala Halmstad på grund av en omfattande brand i en saltdistributionslokal i yttre hamnen. Även då var det tal om giftig rök. Den gången skedde larmet på initiativ av Region Hallands dåvarande medicinskt ansvarige, Mats Erntell, som oroades över att vindarna var på väg att föra in röken över centrala Halmstad. Med turens hjälp förde vinden i stället med sig röken söderut längs kusten.
Branden i hamnen 2012 visar att inte ens i situationer när VMA-larm med tyfonernas hjälp aktiveras och upprepade varningar förmedlas i radio och tv är medvetenheten tillräcklig hos invånarna. ”Branden visade tydligt att VMA-signalen hade liten effekt på människors agerande, då invånarna i Halmstads centrum inte höll sig inomhus”, enligt den efterföljande utvärderingen från Halmstads kommun.
Polisen upprättade också vägspärrar mot kustremsan söderut där röken förmörkade tillvaron. Trots detta vittnades det om barnfamiljer som obekymrat befann sig lekandes på stranden mitt i den svarta dimman av rök.
HP 20/8: Omfattande brand på återvinning
