Lundgren och Winberg – en gång partikollegor.
Lundgren och Winberg – en gång partikollegor. Bild: FREDRIK PERSSON / TT

I SD:s politiska värld väger sanningen lätt

Så länge som sanningen inte tjänar Sverigedemokraternas syfte kan den lätt offras för att gynna partiets egna intressen.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Det är torsdag förmiddag och nyheten släpps att åklagare har inlett en förundersökning för att utreda om Peter Lundgren, SD:s toppkandidat till EU-valet, utsatts för förtal.

Några timmar senare kommer ett nytt besked, åklagarmyndigheten har inte inlett en förundersökning om förtal eller fått in någon polisanmälan om detta. Allt var ett stort misstag, meddelar man. Tala om ”fake news”; i stället för förundersökning, förvirring.

Bakgrunden är den här veckans kanske största politiska nyhet, Expressens avslöjanden om att Peter Lundgren på en privat fest tafsat en kvinnlig partikamrat på brösten mot hennes vilja. I samband med avslöjandet petades också SD:s fjärdenamn på EU-listan, Kristina Winberg, bland annat med hänvisning till bristande lojalitet mot partiet. Det har också framkommit att Winberg velat larma om Lundgrens övergrepp.

ANNONS

I veckan har en privatperson polisanmält Peter Lundgren för sexuella trakasserier och då ett sådant ärende faller under allmänt åtal har åklagare inlett en förundersökning.

På onsdagen framkom att Peter Lundgren å sin sida har polisanmält Kristina Winberg för förtal.

”Det sättet hon hänger ut mig på i varenda intervju, det känns inte okej”, sa Peter Lundgren till Aftonbladet på onsdagen (22/5).

Det står fritt för vem som helst att göra en polisanmälan. Men att en anmälan faktiskt leder till en förundersökning är däremot inte någon rättighet, det måste helt enkelt finnas en rättslig grund att stå på.

Att Kristina Winbergs uttalanden om Lundgren skulle vara fog för en förundersökning låter helt vansinnigt med tanke på vad hon har sagt. Men det är ju klart, det kan göra ont för Peter Lundgren att höra sitt eget namn omnämnas i samband med sexuella trakasserier.

Ska det finnas någon rättvisa i världen borde så klart Lundgrens tafsande, som han har erkänt, bedömas av en domstol. Men när det utpekade offret själv inte vill medverka i att driva ett sådant mål lär det bli svårt för en åklagare att åtala Lundgren.

Helt oavsett det rättsliga efterspelet är det inte okej att tafsa på en kvinnas bröst mot hennes vilja. Men den frågan vill varken SD:s partiledning eller Peter Lundgren själv gå till botten med. Det är ytterligt svagt agerande, och inte minst kvinnofientligt.

ANNONS

Sverigedemokraternas hantering av Lundgren-affären den här veckan är avslöjande på många sätt. Värst är det faktum att sanningen lätt kan offras på altaret så länge den inte tjänar SD:s syften.

Föreställ er då ett samhälle där Sverigedemokraterna får ett politiskt inflytande. I ett sådant samhälle lär inte idén om alla människors lika värde överleva länge. Det tycks som att varje hot mot de egna leden besvaras enligt principen att ändamålet helgar medlen. Sådana är Sverige- demokraterna.

LÄS MER:Mattias Karlsson: Så som i akademien, så ock i SD

ANNONS