I september 2026 går svenska folket till val av politiker för nästkommande fyra år. I valrörelsen kommer sannolikt en del av de kandiderande politikerna att uppleva hat eller hot riktat mot dem själva eller närstående. Centerpartiets partiledare Anna-Karin Hatt avgick i oktober 2025 efter att endast varit partiledare sen maj samma år och skälet som uppgavs var mängden hat och hot hon upplevt under denna tid.
Tidigare undersökningar, från exempelvis Brottsförebyggande rådet (Brå 2025), har visat att mängden hat och hot ökar under ett valår och att 29,5 procent av politikerna under 2022 uppgav att de utsattes för någon form av trakasserier, hot eller våld, skadegörelse eller stöld.
I en undersökning, utförd av mig och Mikael Thelin under valåret 2022, på uppdrag av Sveriges kommuner och regioner, rapporterade kommunpolitiker att 42,4 procent av dessa hade upplevt hat eller hot i någon form, varav 6,8 procent hade upplevt hat eller hot i ganska stor eller mycket stor utsträckning (Thelin & Petäjä 2024).
I både vår egen undersökning och Brås senaste rapport visar det sig att yngre politiker upplever sig mer utsatta än äldre politiker samt att politiker från Miljöpartiet och Sverigedemokraterna upplever störst mängd hat eller hot. Däremot finns det inga större skillnader mellan manliga och kvinnliga politikers upplevda hat eller hot.
Då kan man fråga sig vilka konsekvenser hat eller hot mot politiker kan leda till? Här kan man skilja på konsekvenser för politikerna själva och konsekvenser för samhället och demokratin. När det gäller politikerna själva kan det handla om att politikerna förändrar sitt beteende, exempelvis genom att undvika offentliga platser såsom matbutiker eller restauranger i sitt civila liv, att man ändrar resvägar till sin arbetsplats, att man stänger ner sociala medier eller mår psykiskt dåligt.
Vi kunde i vår undersökning konstatera att drygt 15 procent angav att deras hälsa hade påverkats negativt i ganska stor eller mycket stor utsträckning av upplevd utsatthet av hat eller hot.
När det gäller demokratin är kanske konsekvenserna ännu allvarligare. Exempelvis kan hat och hot leda till att politiker hoppar av från sitt uppdrag som förtroendevald, att det blir svårare att rekrytera nya politiker samt att kvaliteten på politiska debatter och diskussioner blir sämre till följd av att politiker inte vågar uttrycka sina åsikter på grund av risken för hat eller hot. I vår undersökning visade det sig att ungefär 12 procent övervägt att hoppa av i ganska stor eller mycket stor utsträckning och att 11 procent anpassat sina politiska åsikter i ganska stor eller mycket stor utsträckning.
Det har sedan tidigare visat sig att det är brist på unga personer som väljer att kandidera som förtroendevalda politiker och med tanke på att just unga politiker upplever sig vara mer utsatta än de äldre politikerna så ökar det risken för att antalet unga politiker kommer bli ännu färre. En tanke med förtroendevalda politiker är att de ska representera folket och om politikerna med tiden bara blir äldre så kommer dessa politiker endast att representera den äldre befolkningen.
Sammantaget står vi därför inför ett allvarligt problem för det politiska systemet
Detta innebär också att återväxten för nya, yngre politiker i takt med att äldre politiker pensioneras allvarligt hotas. Sammantaget står vi därför inför ett allvarligt problem för det politiska systemet som riskerar att minska i förtroende och tillit för politiker, politiska partier och politiska institutioner.
Internet och sociala medier har inneburit en större tillgång till information och fler möjligheter att kommunicera, som i många fall är av godo. Samtidigt upplever många politiker att det är i den virtuella världen med sociala medier som hat och hot är som mest frekvent.
Den ”toxiska” kommunikationen som ofta förekommer på sociala medier när det gäller politiska frågor sprider sig även till den icke-virtuella världen och tenderar att bli mer normaliserad i politiska diskussioner. Oavsett var hat, hot och toxisk kommunikation förekommer så riskerar detta att leda till en sämre samhällsdebatt med färre perspektiv och argument. Om politiker inte vågar uttrycka vissa argument eller åsikter, med risk för hat eller hot, så riskerar detta i slutändan att leda till mindre välgrundade politiska beslut och en sämre fungerande demokrati.
En fördel med att detta uppmärksammas och diskuteras är att det därigenom kan förändras till det bättre i framtiden
Vad ska då göras åt detta? Man kan tala om att lagstiftningen bör skärpas och att techbolagen bör ändra sina algoritmer. Men frågan är om det ändå inte kokar ner till det individuella ansvaret. En uppenbar lösning är att alla tar sitt ansvar för hur de kommunicerar och gör detta på ett mer civiliserat och vuxet sätt.
Detta gäller såväl politikerna själva – att de har ett ansvar för hur man samtalar med varandra – som vanliga medborgare och hur medierna rapporterar och skriver om politik. En fördel med att detta uppmärksammas och diskuteras är att det därigenom kan förändras till det bättre i framtiden.
Om inte samtalsklimatet förbättras kan man fråga sig: vem vill kandidera som politiker i framtiden?
Ulf Petäjä, universitetslektor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad
