Åsa Erikssons mål: maraton under tre timmar

För fyra år sedan tränade Åsa Eriksson knappt någonting alls. I dag ger hon sig ut i löparspåret åtta gånger i veckan och avverkar det ena loppet efter det andra. Nu laddar 27-åringen för maraton-SM som blir hennes första mästerskap. Och målet är att ta sig runt på under tre timmar.

ANNONS
|

Att Åsa Eriksson helst skolkade från skolidrotten är svårt att tro. Sittandes på sitt kontor i Halmstads kommuns lokaler berättar 27-åringen om sina löparvanor: åtta pass i veckan – och så lite styrketräning på det.

– Just nu har jag ett schema som jag har fått av Susanne Johansson som själv har en massa SM-medaljer i maratonlöpning. Vi tränar båda i Halmstad OK så det är därigenom jag har lärt känna henne, säger Åsa som själv laddar inför två maraton i år.

Men så har det inte alltid varit.

– Förr var jag en soffpotatis kan man väl säga. Jag tränade gymnastik men slutade när jag var runt tolv. Annars hade jag inte tränat någonting och jag tyckte att idrotten i skolan var hemsk.

ANNONS

Intresset för löpning fick dock en rivstart år 2013. Efter att Åsa gått med i en löpargrupp på Facebook fick hon nys om det fem kilometer långa Älglöpet utanför Hyltebruk.

– Det var mitt första motionslopp och jag tyckte att det var jätteroligt. Jag gillade tävlingsmomentet och adrenalinkicken som det gav.

Redan samma år deltog Åsa i sitt första maraton och sedan dess har hon bara fortsatt att springa – både mer och längre. Till exempel sprang hon 71 kilometer under ett sextimmarslopp i Skövde år 2015.

En annan höjdpunkt var när Åsa i fjol genomförde Helsingborg Marathon på 3.06.52. Tiden gjorde att hon nu kan delta i maraton-SM som äger rum under Stockholm Marathon i juni.

– Det blir mitt första mästerskap. Inte för att jag har någon chans på eliten men bara att få springa en mästerskapstävling ska bli jättespännande!

Även om hon inte siktar på vinst så är det ett annat mål som gäller. Ovanför skrivbordet inne på kontoret hänger en lapp med texten ”Sub3” och påminner.

– I år ska jag klara maraton under 3 timmar, förklarar Åsa.

– Det finns några milstolpar som man kan gå lite efter. Jag har klarat av milen under 40 minuter och halvmaran under 1,30 så nu är det maraton under 3 timmar som gäller.

ANNONS

Om målet inte uppfylls i huvudstaden i sommar finns det ytterligare ett tillfälle där det kan bli verklighet.

– Jag vet inte om jag kommer att fixa det i Stockholm, men sedan ska jag springa Berlin Marathon i slutet på september och då hoppas att jag är i mitt livs form.

På frågan om vilket lopp hon är mest stolt över funderar Åsa en stund. Sedan nämner hon Vårruset i Halmstad förra året. Då tog Åsa segern när hon sprang fem kilometer på 18.26 minuter.

– Det var häftigt att springa fort och göra ett roligt lopp på hemmaplan med massa bekanta i publiken och klubben som arrangör. Jag är stolt över att jag lade upp loppet smart och inte säckade ihop på slutet, för jag sprang nog lite över min kapacitet.

Att som Åsa gå från att knappt träna alls till att springa det ena långa loppet efter det andra är inte alltid helt smärtfritt. Det fick hon erfara när hjärnan i början ville springa tuffare och längre än vad kroppen kanske klarade av.

– Innan kunde jag gå ut och springa på kvällen och köra det som kändes kul för stunden. Då sprang jag nästan alla pass lite för hårt och lite för långt, säger Åsa som har dragits med en hel del skador.

ANNONS

– Jag har haft alltifrån stressfraktur i foten till löparknä och inflammationer i fötterna.

Men i dag tycker Åsa att hon har hittat ett bra upplägg för sin träning och under fjolåret var hon inte skadad en enda gång. Då kom däremot andra besvär.

– Jag var förkyld vid elva tillfällen förra året. Så det är någonting jag jobbar med nu. Jag har fått hjälp av det här schemat men också av tips från bekanta. Bland annat äter jag mer än vad jag någonsin har gjort tidigare.

– Förhoppningsvis är jag både frisk och skadefri 2017.

Schemat som Åsa följer innebär att hon tränar sex dagar i veckan. För att hinna klämma in alla pass ger hon sig ofta ut i spåret före jobbet på barn- och ungdomsförvaltningen. I bland blir det träning under lunchen och allt som oftast en runda på kvällen.

Tar du aldrig paus från löpningen?

– Nej, det skulle jag inte vilja. Jag tycker att det är skönt att starta dagen med en löptur och att komma ut direkt efter jobbet. Så kan jag bara sprudla av energi sedan.

Intresset för löpning har också lett till många nya bekantskaper. Det var genom Halmstad OK som hon träffade sambon Daniel.

ANNONS

– Han håller mest på med triathlon och orientering, men vi brukar träna ihop ibland och det är fantastiskt kul, säger Åsa som beskriver träningen som en livsstil.

Det är till exempel den som styr var semestern ska gå.

– Vi brukar planera våra resor utifrån att vi ska springa ett lopp, cykla i några berg eller vad det nu kan vara.

I fjol reste paret till USA för att springa 45 kilometer upp för ett berg under ett ultralopp i Utahs öken. En tävling som Åsa för övrigt vann med tiden 05.01.56.

– Det hade regnat ganska mycket innan så det var väldigt lerigt och de fick stänga av vissa delar av banan för att det var för farligt. Det var verkligen en upplevelse.

Utöver loppet såg Åsa i vanlig ordning till att det blev ytterligare lite löpning, något som kanske inte riktigt gick ihop med sambons bild av reseupplägget.

– Även om han gillar att träna på semestern så hade han väl tänkt att ”visst vi springer loppet men sedan så ligger vi och solar och dricker öl”. Men jag brukar alltid försöka tänka att ”äh vi kanske kan springa lite den dagen också – och så lite på kvällen med”.

ANNONS

Löpningen har också inneburit nya erfarenheter. Bland annat har den lett till att Åsa hittat cyklingen. I fjol cyklade hon till exempel med Team Rynkeby från Halmstad till Paris.

– Över huvud taget har den gjort att jag vågar testa på nya saker. Jag känner mig också modigare som person, säger Åsa och fortsätter:

– För några år sedan hade jag till exempel aldrig vågat ställa upp på den här intervjun.

Fakta: Åsa Eriksson

Ålder: 27 år.

Bor: Hyr ett hus i Kårarp med sambon Daniel Severinsson och katten Harry.

Gör: Infoassistent på Halmstads kommuns barn- och ungdomsförvaltning.

Intressen: Löpning, löpning och åter löpning.

Gör annars: Fotograferar, fikar och är ute i naturen.

Springer helst: ”Svårt att säga. Jag gillar att springa kort och långt, på asfalt och i terräng – så jag springer helst i största allmänhet.”

Planerade lopp i år: ”Det är framför allt Stockholm och Berlin Marathon som jag tränar specifikt inför. Men sedan kommer det säkert att dyka upp fler på vägen. Jag tycker att det är kul att tävla och jag ser det som bra träning. Sedan kanske jag inte slänger in en massa maratonlopp som sliter inför Stockholm eller Berlin.”

Bästa träningstips:”Att träna med en kompis och att träna på en ny plats.”

Smultronställe för löpning: ”Kaneberg är utan tvekan en av de finaste platserna att springa på. Många som åker dit kanske håller sig runt Torvsjön men bara några meter upp i skogen är det ännu finare. Det är ett guldkorn som jag tror att många har missat.”

Om att ha varit med och startat Hallands Ultra:”Vi ville dra i gång ett långlopp och visa upp allt som Halmstad har att erbjuda. Det är kul för man tror att man har koll på de flesta löparna på hemmaplan men varje år dyker det upp nya namn som man inte känner igen. Och det är roligt att det inte bara kommer folk från Sverige. Förra året var det en kille från Tokyo som var med.”

ANNONS