Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ålforskare. Jonas Christiansson ägnade två månader i somras åt ålexperiment i Laholm. Forskningen ska fortsätta.

Vild ål skyggare än importerad

Svenska småålar verkar mer benägna att gömma sig än sina importerade kusiner. – Vi är något på spåren, säger fiskevårdskonsulent Jonas Christiansson efter sommarens ålexperiment vid Lagan.

Ålen är starkt hotad. För att få upp ålar i svenska vattendrag sätts mängder med importerade ålyngel ut.

Men de importerade ynglen framlever sin barndom i konstgjorda karantänanläggningar utan några rovdjur. Där skiftar de färg från genomskinligt till svart.

Påverkar den onaturliga uppväxten deras beteende när de väl släpps ut i den tuffa miljön ute i våra vattendrag? Får de sämre överlevnad?

Det var frågor som det forskades vid Laholms kraftstation i somras.

Bland annat ville man se hur vilda respektive importerade yngel betedde sig när de skulle simma förbi en abborre.

Problemet var att de vilda abborrarna blev slöa och aptitlösa i fångenskap. I stället fick odlad laxsmolt användas.

Det visade sig ändå att de importerade ålynglen var mer risktagande än de vilda.

– Vi såg att de importerade ålarna verkade bry sig mindre om hot, säger Jonas Christiansson som utförde experimenten.

En annan indikation på att importynglen kan vara lite väl sorglösa kom vid ett experiment kring olika material som ynglen gillar att klättra i.

Svenska yngel föredrog svart plast medan de importerade gärna ålade sig fram i en vit/ljusgrön miljö där de avtecknar sig mot bakgrunden.

– De bryr sig kanske inte om att de simmar över ljusare fält. Det kan leda till att man blir lättare uppäten, säger Jonas Christiansson.

Än så länge rör det sig om spekulationer. Jonas Cristiansson påpekar att det behövs mer forskning.

Men hypotesen att vilda yngel skulle kunna vara bättre anpassade att överleva än odlade blev åtminstone inte motbevisad. Snarare stärktes den.

– Vi är något på spåren, även om man inte av den här studien kan säga att det ena är bättre än det andra, säger Jonas Christiansson.

Mer forskning ska det också bli. Projektet, som drivs av Karlstads universitet med pengar från Statkraft och Naturskyddsföreningen, kommer att fortsätta i flera år.

– Högst sannolikt kommer vi tillbaka till Laholm i sommar igen. Det ligger bra till med de bassänger som finns på laxodlingen. Dessutom är det nära till Helsingborg där det finns importerade yngel, säger Jonas Christiansson.

Ett tredje experiment gällde var man ska placera uppfångare där vilda yngel samlas in när de simmat fram till en vattenkraftstation. Därifrån fraktas de med bil till platser uppströms i vattendraget.

Det visade sig att uppsamlaren vid kraftstationen i Laholm – kanske av en slump – redan har en perfekt placering. Den sattes för många år sedan i ett prång under kraftverksbyggnaden.

– Här finns en praktisk åtgärd som kan användas i vatten runt om i Sverige. På många håll har man slutat att använda uppsamlare för vilda ålar eftersom det kom så lite ål i dem. I stället sätter man ut importerad ål, säger Jonas Christiansson.

–  Ofta är uppsamlarna trasiga. Då har man tänkt att det är inte lönt att laga utan köper ål. Men jämfört med andra åtgärder som görs för fiskpassager utgör åluppsamlare inga stora summor, fortsätter han.

Han anser att de svenska yngel som finns kvar måste få chansen att få komma upp i vattendragen för att växa.

– Kanske räcker det med att flytta på uppsamlaren. I Laholm var den jättebra placerad och vi har nu rustat upp den. Det blir spännande att se hur mycket ålyngel vi kan fånga där i år.