Begreppet ”studentexamen” är ett relativt sent begrepp. Student var på 1800-talet främst en benämning för en person som studerade vid ett universitet. Under det sista året på gymnasiet och särskilt efter studentskrivningarna kallades eleverna som väntade på sin examen för abiturienter. Fram till 1905 var den officiella benämningen maturitets- eller mogenhetsexamen men parallellt sades också studentexamen som blev det begrepp som sedan helt tog över.
Skriftliga examina och muntliga förhör
Fram till 1862 var det universiteten som tenterade blivande studenter i en inträdesprövning efter att de hade genomfört en gymnasieutbildning på hemorten. Det här året överfördes rätten att examinera studenterna till de statliga läroverk som fanns i de större städerna. Examen kallades då maturitetsexamen. Examinationen bestod av skriftliga prov plus ett muntligt förhör. I det senare medverkade professorer eller lektorer från universiteten som således behöll ett stort inflytande. Censorerna fattade det avgörande beslutet om abiturienten hade klarat sin examen eller inte.
De muntliga förhören genomfördes i ett begränsat antal ämnen. Frågorna avhandlade allt som hade lästs under hela gymnasietiden. Frågeställningarna var avancerade och skulle visa abiturientens förmåga att föra ett resonemang på en kvalificerad nivå. Examen var ju inkörsporten till mer krävande studier på universitetsnivå. Censorerna kunde vara hårda och försöka att ”sätta dit” studenterna. Många kände en nervositet inför det muntliga förhöret.
Genom beslut i riksdagen fick kvinnor först 1927 tillträde till gymnasiestudier men innan dess hade de efter självstudier kunnat ta sin mogenhets- eller studentexamen som privatist. Den första kvinnan som avlade mogenhetsexamen i Halmstad var Klara Johansson och året var 1894.
Läroverket stod klart 1863
Den första gymnasieskolan i Halmstad låg i anslutning till dåvarande Rådhuset vid Storgatan, i dag Twistens hus. År 1869 stod en ny pampig läroverksbyggnad klar mellan nuvarande Rådhuset och Slottet. Mitt emot nere vid Nissan låg det dåvarande Rådhuset från 1863. Mellan byggnaderna och Slottet hade skapats ett magnifikt offentligt rum. 1906 flyttade Läroverket till en ny och större byggnad uppströms Nissan, i dag Örjansskolan.
Maturitetsexamen genomfördes för första gången i Halmstad 1868 då tre abiturienter godkändes av censorerna. Det kan mycket väl vara så att de då fick ta på sig en studentmössa för sådana sägs ha börjat användas just det här året. De firades troligen inte med blommor men med någon sorts mottagning i hemmet. På examensdagens kväll blev det åtminstone lite senare vanligt att studenterna träffades för en supé. Sannolikt var de då klädda i frack.
Antalet studenter var länge begränsat. 1879 översteg antalet tio för första gången. 1928 var de över femtio och först på 1950-talet var det fler än hundra som avlade examen.
Skrindorna kom i början av 1900-talet
Från 1890-talet och framåt finns uppgifter om firande med blommor, sång och tågande genom staden. Stadens invånare började också söka sig till läroverket för att titta på firandet. Begreppet utspring fanns inte då men beskriver hur det gick till. Innan studenterna skildes utbringade de på skoltrappan ett leve för skolan med dess lärare och vaktmästare. Sedan sjöngs nationalsången. Till att börja med promenerade studenterna själva hem men under början av 1900-talet började de transporteras i skrindor, senare bilar.
På examensdagens kväll eller några dagar senare ordnades en studentfest oftast på restaurangen i övre Tivoli, senare på Tylöhus. Då deltog även lärarna och ibland även föräldrarna. Klara Johansson har berättat hur firandet, när hon tog studenten som privatist 1894, varade hela natten och avslutades med en promenad upp på Galgberget där studenterna njöt av att se solen gå upp. Även senare var det vanligt att studenterna firade hela natten. Det blev något av ”sista natten med gänget”.
De gick då haltande med en fot i rännstenen och bar hög hatt samt en stor, röd rosett om halsen.
I Halmstad uppstod på 1910-talet en tradition att abiturienterna tidigt under vårterminen marscherade från Stora torg till Läroverket för att lämna in sin anmälan till studentexamen. De gick då haltande med en fot i rännstenen och bar hög hatt samt en stor, röd rosett om halsen. Under perioden mellan studentskrivningarna och den muntliga tentan började abiturienterna bära mössor eller hattar med olika textband vars innehåll på ett humoristiskt eller tänkvärt sätt uttryckte deras tankar inför den kommande examinationen. Det är oklart när den traditionen startade. Under de sista åren förekom också att de olika klasserna klädde ut sig utifrån ett gemensamt tema.
1968 examinerades de sista studenterna enligt den traditionella ordningen. Därefter avskaffades de muntliga förhören. Det här året genomfördes en stor manifestation på Stora torg där gamla studenter från hela 1900-talet samlades och lyssnade på tal. Den riksbekante prästen Gunnar Dahmén höll å alla studenternas vägnar ett tal där han uttryckte tacksamheten över den skola som hade haft en sådan stor betydelse i studenternas kommande liv. Gamlingarna marscherade sedan tillbaka till Örjansskolan där den färgstarke rektorn Carl-Bertil Eiman kommenderade mössa av och nationalsången sjöns.
Ansågs inte vara ”riktiga” studenter
När eleverna 1969 gick ut från det nya gymnasiet utan avgörande muntliga förhör, fortsatte man att använda begreppet ”studentexamen”. Mot detta protesterade många gamla studenter. Dessa nya, färdigutbildade elever var verkligen inga ”riktiga” studenter. De hade med de äldres ögon bara tagit sig igenom gymnasiet.
Firandet organiserades nu av elevråden och kunde se olika ut på stadens olika gymnasieskolor. Det var väldigt nedtonat jämfört med tidigare och även senare. Det här var en politiskt radikal period och många menade att det var fel att betona det märkvärdiga i att ha fått en gymnasieutbildning. Det var ingen självklarhet att bära studentmössa. Studenterna möttes inte av anhöriga med blommor utanför skolan eller någon annanstans. Transporten hem ordnades privat. Däremot firade man hemma och det fanns en studentbal på Tylöhus. Klädseln var i viss mån formell med kostym och klänning men långt ifrån så påkostad som idag.
Om 1970-talet styrdes av värderingar om kollektivism och jämlikhet kom 1980-talet att präglas mer av individualism och statustänkande. Firandet av gymnasieexamen blev mer och mer lik det gamla studentfirandet och begreppet student ifrågasattes inte längre. Det som firas är i dag är snarast övergången mellan tonåren och vuxenlivet. Den nyvunna personliga friheten och glädjen står i centrum. På sätt och vis är vi tillbaka till den glada och högtidliga stämningen som fanns för hundra år sedan. ”Sjung om studentens lyckliga dar”!
Läs mer:
