Ur världskrigets aska hade det uppstått länder som mer än tidigare kännetecknades av demokrati, industrialisering och sekularisering. Men inget förändras över en natt, och med dagens uttryck kan man säga att det politiska klimatet var polariserat. Det var också tuffa tider för många, även här i Halmstad. Antalet arbetslösa var den 1 december 189 personer, varav 101 familjeförsörjare. Av de arbetslösa hade 134 nödhjälpsarbete. Eftersom antalet arbetslösa hade minskat fick arbetslöshetskommittén pengar över det här året. Stadsläkaren H. Jeppsson rapporterade att hälsoläget i Halmstad hade varit gott under hösten. Inga epidemier hade härjat och även förkylningarna verkade ha varit färre. Samtidigt talades om en utbredd fattigdom där människor levde i ren misär.
Staden hade under året tagit två viktiga steg framåt mot det nya, moderna samhället. Idrottsanläggningen Örjans Vall hade invigts, liksom det första stadsbiblioteket. Den stora politiska frågan i december var om staden skulle bygga en offentlig toalett. En utredning hade förslagit en placering i en källarlokal vid Hamngatan norr om Österbros fäste. En grupp tyckte att förslaget var för dyrt och skulle innebära en tråkig miljö. De ville istället bygga ett toaletthus ovan jord på Hamngatan. En tredje grupp förslog att en toalett skulle skapas under Stora torg. Det blev förslaget med en källartoalett ihopbyggd med brofästet som segrade. Den skulle stå klar några år senare.
Fler moderniteter diskuterades. En utredning lades fram i december om förutsättningarna för Halmstads elektricitetsverk att kunna leverera ström till hemmen inte bara för belysning utan även för hushållsändamål. Elspisar beskrevs som väldigt hygieniska och lätta att använda. ”Trådlös radiotelefoni” var ett annat aktuellt utvecklingsområde. Hallandsposten lovade att under det kommande året ordna en konsert i en lokal i Halmstad genom att ta ner radioutsändningar från Köpenhamn och förstärka dem genom en högtalare. Även andra moderna apparater gjorde sitt insteg i människornas liv. Halmstads Musikhandel tyckte i en annons att en grammofon var den ideala julklappen.
Fyndläge för den som hade råd
Julskyltningen den 10 december fick stora delar av Halmstad att ge sig ut på stan för att titta i skyltfönstren där affärsinnehavarna visade sina finaste varor. Hallandsposten konstaterade att för dem som hade en tjock plånbok fanns stora möjligheter att göra av med pengarna.
Samtidigt fanns i staden ett engagemang i fattigas och sjukas situation under den kommande julen. Halmstads fackliga centralorganisation samlade in saker som skulle säljas på en basar till förmån för fattiga arbetslösa som på sätt skulle kunna fira en värdig jul. Man vädjade att skänka lite av sitt överflöd till förmån för dem som behövde en ljusglimt i en tillvaro som annars bara kändes mörk och glädjelös. Insamlingen gav ett så gott resultat att basaren sedan hade öppet under tre dagar.
Frälsningsarmén fick beröm i Hallandsposten. Medan statskyrkan erbjöd de fattiga Guds ord menade tidningen att Frälsningsarmén bjöd dem bröd. Pengar samlades in så att Frälsningsarmén kunde dela ut kassar till fattiga med fläsk, korv, socker, kaffe och gryn. Även ledningen för Spenshults sanatorium vädjade till allmänheten om julgåvor till de lungsjuka som tvingades tillbringa julhelgen på sanatoriet, ibland långt hemifrån. Människor som hade det svårt blev inte bortglömda.
Julhandeln gick ändå trögt och affärsinnehavarna redovisade minskade intäkter jämfört med föregående år.
Priset på skinka och andra charkuterier verkade förbli oförändrade jämfört med förra året. Däremot var julgotter, sydländska frukter och nötter billigare, liksom stearinljus. Senare framkom att det hade uppstått en överproduktion av fläsk som medförde sjunkande priser på bland annat skinka under den sista veckan. Julhandeln gick ändå trögt och affärsinnehavarna redovisade minskade intäkter jämfört med föregående år. En anledning trodde man var att lönerna hade sänkts under året. Dessutom skulle skatten betalas in i december och då tvingades människorna prioritera detta framför att konsumera olika julvaror. Något som hade en strykande åtgång var dock julgranarna som till mångas irritation tog helt slut dagarna före jul.
Årets kommunala julgran fälldes på Galgberget den 21 december. Kommunen hade valt ut en verklig jättegran. Den stod dock en bit från allmän väg och måste bäras fram genom skogen. Både staden och regementet ställde upp med villiga bärare. Även allmänheten uppmanades att bege sig till Galgberget för att hjälpa till. Granen transporteras sedan till Stora torg där den monterades. Elaffären Chr. Bergh svarade för belysningen.
Stor stjärna prydde granens topp
Julgranen tändes på julaftonen kl 16:15 till ackompanjemang av stadens nybildade gossorkester. En nyhet det här året var att granens topp pryddes av en upplyst, stor stjärna.
Fem tusen personer mötte upp då julgranen tändes och applåderade gossorkesterns lyckade framträdande.
Hallandsposten konstaterade i efterhand att evenemangen hade varit få under juldagarna men att det hade funnits goda möjligheter att vila. Journalisten beskrev det njutningsfulla i att få gå till julottan i hällande regn och efteråt dricka sin glögg bakom neddragna rullgardiner i skenet av elektriskt ljus. På annandagens kväll var helgen till ända. Biografer, teatrar och restauranger fylldes med folk.
Under mellandagarna ordnade ”Sällskapet tomtarna” en julbal på Hotell Mårtensson. Det var en sammanslutning av välbärgade herrar som varje år bjöd in fattiga barn till en julfest. Barnen fick först en uppsättning nya kläder som gåva och fick sedan äta julmat och godis, leka och dansa, helt enkelt ha en riktigt underbar kväll.
Nyårshelgen firades med nyårsbaler för dem som ville festa och nyårsvakor i kyrkorna för dem som ville möta det nya året med mer eftertanke. En lokal nyårsrevy hade också premiär. Nyårsaftonen blev mycket lugn och polisen hade inga ärenden att hantera. Ett tusental personer mötte upp på Stora torg där de trodde att det nya året skulle firas in. Här fanns dock inget program och de fick gå hem besvikna.
En ledare med rubriken ”Det ljusnar så sakta” fanns med i 1923 års första nummer av Hallandsposten. Den inleddes med följande ord: ”Det ljusnar över vägen men något solsken är det inte. Det gamla året går ut som det gick in med mulen himmel och grå luft. Skuggan från kriget ligger ännu mörk över jorden, ehuru inte fullt så mörk som för ett år sedan…”.
Läs också:
