Den andra julen under första världskriget, det vill säga 1915, var mörk och dyster och färgades också av det pågående krigets dramatik och tragik. Den 27 november ankrade en stor, amerikansk järnbark, Andrew Welch, på redden vid Nissans mynning. Hon hade varit på resa sedan augusti från San Francisco med Halmstad som destination. Men det var något mystiskt med fartyget som sades vara lastat med bönor. Det fanns nämligen ingen känd lastmottagare i staden.
Halmstad började surra av rykten. Kanske var det tänkt att fartyget skulle till Tyskland där behovet av mat var stort. Att ange Halmstad som destinationsort kunde eventuellt vara en skenmanöver? Eller så innehöll lasten mer än bönor? Var det rent av ammunition? I Sverige rådde i vilket fall som helst exportförbud för bönor. Nu fick fartyget inte lämna hamnen utan bevakades av torpedbåten Regulus.
Ett ändlöst dödande i skyttegravsstrider
Ute i världen rasade det första världskriget. Hallandsposten var varje dag full av rapporter om strider på de olika fronterna. Det som var tänkt att bli ett kortvarigt krig hade kört fast i ett ändlöst dödande i skyttegravsstrider. Sverige förhöll sig neutralt men många svenska män var inkallade till militärtjänst och åtskilda från sina familjer. I tidningarna spekulerades det om ifall Sverige under 1916 skulle gå in i kriget på Tysklands sida. Uppgifterna kom från Danmark och förklarades med det traditionellt stora svenska hatet mot Ryssland.
Hallandsposten inventerade tidigt tillgången på råvaror till julbordets viktigaste rätter. De var julskinka, lutfisk, risgrynsgröt, nötter och frukt. Det var stor brist på fläskkött så julskinkan var i fara. Orsaken sades vara att svenska regeringen exporterade alltför mycket griskött till Tyskland. Lutfisk fanns att köpa men i otillräcklig mängd. Orsaken var att fiskarna på grund av risken för minsprängningar inte hade vågat gå ut och fiska långa i tillräcklig utsträckning. Risgryn fanns men kvaliteten var långt sämre än i vanliga fall. Däremot fanns det russin, nötter och mandel. Då det gällde fikon var kvaliteten dålig.
Fattiga familjer hade inte råd att köpa ens den nödvändiga maten. Arbetslösheten var stigande.
Bristen på livsmedel orsakade en betydande inflation. Fattiga familjer hade inte råd att köpa ens den nödvändiga maten. Arbetslösheten var stigande. Enligt fattigvårdsstyrelsens ordförande Alex. Andersson var situationen värre än han någonsin hade varit med om.
Frälsningsarméns slumstation på Storgatan kände av de bistra tiderna. Halmstadbornas gåvor minskade. Ändå hade man ambitionen att samla ihop varor 200 ”nödkorgar” att skänka till behövande Halmstadbor.
Hallandsposten engagerade sig också i att utsatta familjer skulle få hjälp. Man uppmanade Halmstadborna att inte skänka pengar till fattiga familjer. Sådana gåvor riskerade att inte bli en reell hjälp utan istället användas till brännvin åt försupna makar och fäder. Istället kunde givare skänka pengar som omvandlades till speciella livsmedels- och bränslekort som kunde ges bort eller fördelas via Frälsningsarmén.
Minnet av Halmstad försvann – och befälhavaren omkom
Medan den här annorlunda typen av julförberedelser pågick gjorde sig världskriget åtminstone indirekt påmint även i Halmstad. Den svenska julposten, inklusive paket som hade skickats från USA med en dansk Atlantångare, beslagtogs brittisk militär och skulle till mångas besvikelse inte komma fram i tid. Senare hävdade britterna att 109 av de 300 postsäckarna innehöll gummi adresserat till en firma i Göteborg som gjorde affärer med Tyskland.
Meddelanden kom också att skonerten Clara från Halmstad hade förlist på Nordsjön, dock utan förlust av människoliv. Senare försvann galeasen Minnet av Halmstad och befälhavaren Ossian Nilsson omkom. Han efterlämnade hustru och ett litet barn i ett hus på Söder.
Samtidigt låg Andrew Welch kvar med sin last på redden utanför Nissan. En kväll upptäcktes i mörkret den nedsläckta, tyska bogserbåten Moltke vid det amerikanska fartygets sida. Myndigheterna befarade att det rörde sig om ett fritagningsförsök och avvisade bogserbåten. Vid ett annat tillfälle kom en inte väntad ångare med full fart mot hamninloppet men vände och försvann när den hade upptäckts. Andrew Welchs befälhavare ansökte flera gånger om att få lämna Halmstad eftersom fartygets djupgående var för stort för att gå upp i Nissan. Det blev hela tiden avslag.
Appeltoftska bryggeriet sålde sitt speciella julön
Positiva julnyheter fanns också. Appeltoftska bryggeriet började sälja sitt speciella julöl den 15 december. Många affärer annonserade ut lämpliga julklappar. Vissa framhöll att det var lämpligt att ge bort kläder det här året. Levin & Nilsson sålde ficklampor med extra präktiga och starka batterier. I Halmstads kyrka ordnades en välbesökt julkonsert.
För rika Halmstadbor fanns ett betydande utbud av delikatesser i stadens finare speceriaffärer. I annonser marknadsfördes sillinläggningar, rökt lax, pastejer och gåslever samt sydfrukter, konfektyrer, viner och kaffe. Det var stor skillnad mellan rikas och fattigas möjligheter att fira jul.
På morgonen den 23 december var det arton grader kallt och kylan höll i sig över julen. På julafton var det snöstorm. Några av stadens få bilar körde fast. Trots extrainkallad personal hade Telegrafen svårigheter att hinna expediera alla julhälsningar som skulle sändas och tas emot. Stadens kyrkor var fulla.
Polisen behövde i det kalla julvädret omhänderta endast en fyllerist. På annandagen var det fest med dans på flera ställen. På Folkets Hus visades lustspelet ”Värmlänningarna”. Den 29 december ordnade sällskapet Tomtarna en julfest på Mårtensson för femtio behövande barn. De fick kläder, julmat och godis och sedan blev det dans och lekar.
På nyårsafton erbjöd till exempel Halmstads Teater, Folkets Hus, Immanuelskyrkan och Frälsningsarmén nyårsvakor med innehållsrika program. På nyårsdagen var det premiär på årets Halmstadrevy. Även nyårsfirandet blev lugnt.
Världskriget skulle fortsätta att kasta sin skugga över ytterligare två jular innan det blev vapenstillestånd.
Hur gick det då för Andrew Welch? I början av januari bogserades hon vid högvatten med det amerikanska stjärnbaneret i topp upp för Nissan och förtöjdes vid Dragvägen utanför Hattfabriken. Under fjorton dagar lossades 36 044 säckar bönor. Det fanns inget annat i lasten. Fartyget såldes sedan och lämnade Halmstad efter några månader med svenska ägare och det nya namnet Olga. Världskriget skulle fortsätta att kasta sin skugga över ytterligare två jular innan det blev vapenstillestånd i november 1918. Då hade det gamla 1800-talssamhället gått i graven och ur askan började ett modernt samhälle resa sig med demokrati, industrialisering och välfärd.
Fler artiklar i serien Vår historiska stad, hittar du här.
