Ernst Reinhold Andersson föddes i Varberg den 18 november 1889 och var äldst i en stor barnaskara. Han utbildade sig till typograf och fick arbete på Varbergs-Posten där han också var aktiv i fackföreningen. På så sätt blev det också naturligt att han politiskt sökte sig till socialismen.
Storstrejken 1909 innebar en vändpunkt i Ernst R. Anderssons liv. De uteblivna resultaten av strejken innebar en besvikelse och han lämnade typografyrket. Istället utbildade han sig 1915 till folkskollärare i Göteborg. 1916 kom han som lärare till municipalsamhället Nyhem där han också bosatte sig. Han avancerade 1920 till överlärare, närmast rektor, på Nyhemsskolan.
Engagerade sig i den lokala politiken
Ernst R. Andersson gick med i socialdemokraterna och engagerade sig i den lokala politiken. 1920 var han ordförande i Snöstorps kommunfullmäktige. En stor fråga vid den här tiden gällde om Nyhem skulle inkorporeras med Halmstad. Ernst R. Andersson var för detta, eftersom han såg det som ett sätt att finna en lösning på de dåliga bostadsförhållandena i Nyhem. Kommunen hade till exempel inte råd att lösa avloppsfrågan. Den tidigare landshövdingen Carl Hederstierna hade utrett frågan och argumenterade för en sammanslagning, liksom Halmstads borgmästare Georg Bissmark.
I Halmstad var de borgerliga politikerna mot en sammanslagning. När Nyhem med 4000 invånare, huvudsakligen arbetarbefolkning, kom in i Halmstad, en stad med 18 000 invånare, skulle detta påverka stadens politiska majoritetsförhållanden. Halmstad hade haft ett stabilt borgerligt styre som enligt de borgerliga politikerna kunde äventyras vid en sammanslagning.
1927 beslutade regeringen att Nyhem skulle inkorporeras till Halmstads stad. Ett extra val hölls det här året och resulterade som väntat i en vänstermajoritet. 1928 genomfördes sammanslagningen. Ernst R. Andersson satt nu i Halmstads stadsfullmäktige och var även ledamot i bland annat biblioteks- respektive folkskolestyrelsen.
Ernst R. Andersson var mycket engagerad i frågan att få fram bostäder till fattiga barnfamiljer.
Otto Brodin var den dominerande socialdemokratiske politikern 1928 och blev ordförande i drätselkammaren (motsvarande dagens kommunstyrelse). Han var emellertid en kontroversiell person i det egna partiet och hans ställning blev med åren ifrågasatt. Efter ett sämre valresultat 1934 trädde han tillbaka som ordförande i drätselkammaren och istället valdes Ernst R. Andersson till denna post. Han var då redan vice ordförande i kommunfullmäktige och behöll den uppgiften.
Ernst R. Andersson var en initiativrik och energisk politiker. Han var mycket engagerad i frågan att få fram bostäder till fattiga barnfamiljer. En utredning tillsattes också om att bygga en teater i Halmstad. Tidigt kom också frågan upp om att bygga ett nytt rådhus. Här forcerade Ernst R. Andersson tidsschemat för att få statliga bidrag på 20 procent av byggkostnaderna. Han var också med i den priskommitté som skulle ta ställning till den arkitektoniska utformningen av byggnaden. Bara några år efter att funktionalismen har slagit igenom på Stockholmsutställningen 1930 valde kommittén ett modernt, funktionalistiskt förslag till nytt rådhus ritat av de unge arkitekterna Nils Sterner och Yngve Ahlbom. 1938 invigdes det nya rådhuset vid Stora torg. Halmstads centrum fick en karaktärsbyggnad av första klass.
Tylösand låg honom varmt om hjärtat
En annan fråga som Ernst R Andersson drev igenom var anläggandet av Tylösands Golfklubbs bana som stod klar 1938. Här fick han ganska hård kritik för att beslutet gynnade överklassen och på sikt riskerade att minska arbetarnas tillgång till den växande badorten. Tylösand låg emellertid Ernst R. Andersson varmt om hjärtat. Under 1950-talet skulle han sitta som ordförande i Tylösands Havsbad AB:s styrelse då Halmstads Stad gick in som ägare.
Under andra världskriget hade Ernst R. Andersson ett stort engagemang i hjälpen till Finland. Han utvecklade fadder- och senare vänortsförbindelsen till den finska staden Hangö. Ibland kunde Halmstad balansera på gränsen för vad som var juridiskt möjligt då det gällde att lämna ekonomiskt stöd till den finska staden. Efter kriget var Ernst R. Andersson också med och utvecklade kontakten med danska Gentofte som blev Halmstads andra vänort.
Bostadsfrågorna hade alltid legat Ernst R. Andersson varmt om hjärtat. Hans kanske viktigaste politiska insats var när Halmstads Fastighets AB bildades 1942 för att få fart på bostadsbyggandet som då var lågt på grund av kriget. 1944 byggde Ernst R. Andersson för privat räkning det vackra huset med fastighetsbeteckningen Guldfisken 1 direkt norr om Immanuelskyrkan.
Under kriget uppstod möjligheten för Halmstad att få en flygflottilj. Ernst R. Andersson såg detta som positivt. Satsningen skulle leda till många arbetstillfällen och de kommande, ökade skatteintäkterna skulle vida överstiga kommunens kostnader. De borgerliga politikerna var negativa på grund av de bullerstörningar som flygplatsen förväntades medföra.
Socialdemokraterna var splittrade i den här frågan men Ernst R. Andersson drev igenom sin vilja och F 14 kunde invigas 1944. Före den här frågan hade han relativt effektivt kunna hålla samman det stora partiet med sina olika gruppintressen. Konflikterna kring flygflottiljen innebar enligt en del inledningen till att Ernst R. Andersson ställning i partiet började vackla.
1948 avgick Ernst R. Andersson som ordförande i den mäktiga drätselkammaren och blev istället ordförande i stadsfullmäktige. Här fortsatte han fram till 1958 att inte bara leda sammanträdena utan också driva frågor som låg honom varmt om hjärtat. Till saken hör att han 1934–1959 också satt i landstingsfullmäktige och under många år var ordförande i dess förvaltningsutskott.
Hade både humor och temperament
Ernst R. Andersson var en skicklig och initiativrik politiker. Han var också orädd och kunde utmana också det egna partiets ställningstaganden. Kollegor beskrev honom som temperamentsfull och väldigt rolig att ha att göra med. Han satte onekligen färg på sitt älskade Halmstad och tog initiativ till viktiga beslut av bestående värde.
Hans engagemang utgick från arbetarna och de fattiga vars utsatta situation han kunde identifiera sig med. Då han avgick som ordförande sade han i sitt sista tal att ”Jag är djupt tacksam och glad i den mån jag förmått göra en insats. Dessa år ska för mig framstå som de rikaste och mest givande under mina levnadsdagar.”
Den 4 november 1966 avled Ernst R. Andersson. Han hade varit verksam under de år då den moderna staden började ta form och var en av 1900-talets mest framgångsrika och viktiga politiker i Halmstad. På sin tid var Ernst Reinhold Andersson ”stadens starke man”.
Läs mer:
