Hotellanläggningen vid Tylösand har växlat utseende flera gånger sedan den första restaurangen invigdes 1915.
Johan Hallberg som skapade anläggningen hade stora planer. Tylösand skulle bli en badort som halländska Särö eller franska Trouville. Man brukar säga att 1929 års industri- och hantverksutställning i Halmstad med sina många besökare blev det stora genombrottet för Tylösand.
Nybygge i funkisstil
Det var dock uppenbart att den begränsade restaurangen med de få övernattningsrummen behövde byggas ut. I juni 1931 stod den nya Tylösandsanläggningen klar med en ny restaurang och ett nytt hotell som var byggda i funkisstil. Restaurangen hade ritats av Halmstadarkitekten Uno Fortmeiier och hotellet av arkitekt Erik Friberger. Från 1931 började AB Tylösands Havsbad marknadsföra verksamheten som Tylöhus. Den gamla byggnaden låg kvar uppe på höjden söder om de övriga husen och marknadsfördes som Restaurang Tylösand, senare Värdshuset Tylösand.
Det hade också skapats ett litet centrum med bland annat postkontor runt de nya byggnaderna. Här fanns även affärslokaler för sommargästerna. Bland annat hade Sonessons exklusiva speceriaffär inne i stan en sommarfilial här. Som badort spelade Tylösand definitivt i en högre division än tidigare. Drygt tjugo år senare skulle just restaurangbyggnaden drabbas av en av de största brandkatastroferna i Halmstad.
På kvällen torsdagen den 28 augusti 1952 kändes det som om sommaren var slut i Tylösand. Badgästerna hade ersatts av ett hundratal kongressgäster från olika beklädnadsföretag. Ute blåste stormbyar från nordväst. Det var en ruggig kväll. Sent samlades en grupp gäster i restaurangbyggnaden för att inta nattmat i form av rostat bröd och hummer. Medan de åt försvann elektriciteten och det blev alldeles mörkt. Strömmen kom inte tillbaka. Personalen satte ut levande ljus och måltiden avslutades. Gästerna gick och lade sig i sina hotellrum. Först sent på natten lyckades elektriker få igång strömmen igen.
Röken bolmade ut
Vid sextiden den 29 augusti var städerskan Anna Jönsson på väg till sitt arbete på Tylöhus. På håll såg hon kraftig rök som bolmade ut ur restaurangens skorsten. På närmare håll kunde hon konstatera att lokalen stod i brand. Hon skyndade sig till receptionen och väckte nattportieren som ringde brandkåren och aktiverade hotellets larmsystem. Husfrun Anna-Greta Fredriksson blev nu varse att det var fara å färde och hjälpte med lugn och fast hand gästerna ut ur sina rum, till säkra platser en bit från branden.
Ungefär en kvart över sex på morgonen anlände brandkåren. Manskapet fick snabbt hjälp av brandkårer från regementet och flygflottiljen. Brandmännen möttes av en kaotisk syn. Restaurangen var helt övertänd och röken var så tjock att sikten var obefintlig. På andra sidan vägen från Tylöhus brann också Villa Strandgården. Det var uppenbart att varken restaurangen eller villan stod att rädda, men elden behövde begränsas för att inte spridas i den hårda vinden. Turligt nog låg hotellet norr om den eldhärjade restaurangen och vinden förde röken och eldflagorna i motsatt riktning. Där fanns dock annan bebyggelse som kunde fatta eld, liksom strandskogen. Det stora området med masonitstugor låg inte alltför långt borta. I närheten fanns också en bensinstation.
Använde havsvatten
Den civila brandkåren fick hjälp av 300 militärer som främst användes för att bevaka skogen och närbelägna byggnader för att tidigt upptäcka eventuella nya bränder.
Brandmännen som bekämpade elden plågades av brandrök i ögonen. Några fick efteråt uppsöka sjukhuset för vård. Vatten till släckningen hämtades från en närbelägen damm. Det stod snabbt klart att det vattnet inte skulle räcka och brandmännen lade sammanlagt ut tre kilometer slang för att kunna pumpa upp havsvatten och använda vid släckningen.
Även sexton bilar var förstörda liksom inventarier och olika varor.
Redan efter några timmar hade restaurangen liksom den närbelägna villan brunnit ner till grunden. Även sexton bilar var förstörda liksom inventarier och olika varor. Det intilliggande hotellet hade fått skador i den norra delen av byggnaden men var i övrigt intakt. Även värdshuset var relativt intakt. Små bränder fortsatte att blossa upp och även på lördagen hade brandkåren styrkor på plats för att arbeta med eftersläckning.
I samband med branden blev telefonstationen i Tylösand överbelastad då många ville ringa hem och berätta att de var oskadda. Rikssamtal kopplades manuellt vid den här tiden. För att telefonstationen inte skulle antändas lade man ut våt presenning på taket.
Inne i Halmstad spred sig under fredagen ryktet om den förödande branden på Tylöhus. Det innebar att Tylösandsvägen fylldes av bilister och cyklister. En del ville se till sina sommarhus men de allra flesta var nyfikna och ville titta på branden och släckningen.
Brandorsaken en gåta
I den nerbrunna byggnaden var det svårt att fastställa någon brandorsak. Skorstenen testades i efterhand men den visade sig vara tät. Det spekulerades också om ifall någon av gästerna kanske hade glömt ett levande ljus i restaurangen. Ytterligare en teori var att det elfel som hade orsakat strömavbrottet också kunde ha orsakat branden.
Att elden fick ett så snabbt förlopp berodde, enligt brandchefen Waldemar Odell, på att byggnaden i grunden hade låg brandsäkerhet. Det var ju bara en sommarrestaurang och det fanns inga brandväggar som kunde stå emot eld. Fyllningen mellan väggarna bestod av tång, torvströ och pappersmakulatur och påskyndade spridningen av branden.
2002 intervjuades klädvaruhandlaren Carl-Ivar Wennerholm i Hallandsposten. Han hade varit en av dem som intog en sen kvällsmåltid kvällen före branden. Hans teori var att det kan ha suttit franskbrödskivor i de gamla brödrostarna när strömmen bröts. Om brödskivorna också satt kvar när strömmen kom tillbaka nästa morgon kan de ha bränts och till slut orsakat branden. Restaurangen var då obemannad.
AB Tylösands Havsbads ordförande Ernst R. Andersson uttalade direkt att en ny restaurang skulle byggas inför 1953 års sommarsäsong. Tylösand och sommarturismen ansågs så viktiga för Halmstad att detta var en självklarhet. Så skedde också, och en ny Tylöhus Restaurang stod färdig i juni 1953. Det nya köket blev då gemensamt med Värdshusets.
Idag ligger det privatägda Hotell Tylösand på samma plats som de gamla byggnaderna och är ett mycket stort, exklusivt och framgångsrikt spa- och konferenshotell. På sommaren lockar det många turister och utgör ett nav för nöjeslivet i Halmstad. Tylösand är idag ett av Sveriges starkaste, geografiska varumärken.
Läs fler artiklar om historiska Halmstad här!
