De döda är inte borta så länge vi minns dem

Begravningsplatser brukar beskrivas som de dödas vilostad, ett minnenas rum och för de kristna också en Guds åker. Så här i allhelgonatid, då höstlöven har fallit, vilar en sällsam stillhet över Västra kyrkogården. Stillheten ger utrymme för tankar på alla dem som vilar där. De döda är inte borta så länge vi minns dem och deras levnadsverk.

ANNONS
|

De flesta som är begravda är anonyma. Många fick inte ens en gravsten. I andra fall har den tagits bort. De här människorna utgör en del av ett vardagligt Halmstad som lämnade få spår utom i kyrkobokföringen. Ändå var deras liv lika mycket värda som deras vars namn fortfarande är kända. Alla har sin unika livshistoria och har betytt något för några.

Bild: Anders Bergenek

Västra begravningsplatsen togs i bruk 1882 och sedan dess har tiotusentals Halmstadbor funnit sin sista vila där. När jag var pojke fick jag följa med min far Inge Bergenek upp på kyrkogården. Han berättade då om de olika namnen som vi såg på gravstenarna. Jag tyckte att han verkade känna till alla som var begravda där. Tyvärr lyssnade jag ändå inte så aktivt. Som barn var jag mer fokuserad på dem som levde och på framtiden. I dag älskar jag att gå och läsa på gravstenarna och minnas eller skapa en bild av de personer som är begravda. Ibland känner jag igen namnen fast jag aldrig har träffat personerna. Det är människor som under sin tid mötte framgångar och motgångar, hopp och förtvivlan samt glädje och sorg. De var med och formade samhället och tog hand om de sina. En del blev imponerande gamla men mångas liv avslutades alltför tidigt. Låt mig presentera några personer som jag tycker det finns anledning att minnas.

ANNONS
Felix Körling.
Felix Körling. Bild: Föreningen Gamla Halmstad

Nere vid kyrkogårdsmuren mot Karlsrovägen vilar en av Halmstads kända personer även utanför staden, Felix Körling. Han föddes 1864 och växte upp i Ystad. Med tiden tog han studenten och utbildade sig på Musikaliska Akademin i Stockholm. Felix Körling kom till Halmstad 1890 och fick arbete som kantor och samtidigt som musiklärare på Högre Allmänna Läroverket samt på Flickskolan. Han var en modern musiker som till exempel spelade psalmerna i mycket snabbare tempo än vad församlingen var van vid. Det har sagts att han även var en utmärkt pedagog som såg och utvecklade elevernas talanger. Han skrev musik för olika körer, för barn och dessutom tre operetter. Mest känd blev ”Tre trallande jäntor”, en melodi med en underfundig, humoristisk text av Gustaf Fröding. Felix Körling var en verklig pionjär i Halmstads musikliv och var med och startade Teaterkapellet, Halmstad Orkesterförening och Halmstads Körsällskap. Han gick ur tiden 1937. Fortfarande efter hundra år nämns hans namn med aktning.

Maria Johanssons sista viloplats.
Maria Johanssons sista viloplats. Bild: Anders Bergenek

Ett hundratal meter nordväst om klockstapeln ligger en grav som minner om en kvinna som under sin levnad var en av Halmstads viktigaste personer. Det är Första stadsbarnmorskan Maria Johansson. Det hade funnits barnmorskor i staden tidigare och titeln visar att hon var överordnad. Om henne vet vi tyvärr väldigt lite. Hade hon varit man och haft så en viktig roll i samhället hade hon fått en lång nekrolog i tidningen då hon gick bort. Nu vet vi att hon föddes 1851 i Röstånga och utbildade sig till barnmorska i Lund. Maria Johansson flyttade till Halmstad 1883. Hennes uppgift var att förlösa kvinnor i hemmet. Organisatoriskt arbetade hon under stadsläkaren men rollen var mycket självständig. Maria Johansson hade rykte om sig att vara en mycket duktig barnmorska och hon hjälpte enligt barnmorskedagböckerna 2 672 små Halmstadbor att födas. Om hennes privatliv är inget känt. Troligen levde hon ensam. Maria Johansson dog redan 1908 i en ålder av 56 år i sviterna efter en blodpropp.

ANNONS

Efter en tid var hunden bortsprungen men hittades på Västra kyrkogården där han satt vid den Lundgrenska familjegraven.

Magnus Lundgren föddes 1868 i Hörby och familjen bosatte sig senare i Kvibille. Han arbetade först i faderns smedja och sedan under 30 år på August Hanssons gjuteri, bland annat som driftschef. Magnus Lundgren startade 1917 M. Lundgrens Gjuteri och Maskinfabrik på Nässjögatan. Arbetsstyrkan uppgick snart till upp emot 200 personer och Magnus Lundgren blev en av det tidiga 1900-talets stora industrientreprenörer i Halmstad. Han var en av dessa personer som startade med två tomma händer och skapade något verkligt stort och betydelsefullt. Med stigande ålder överlämnade han företaget till sina barn. Magnus Lundgrens hustru dog 1938 och han besökte sedan varje dag hennes grav tillsammans med sin hund Orre. 1939 avled Magnus Lundgren efter en hjärtinfarkt. Hunden Orre togs om hand av en dotter. Efter en tid var hunden bortsprungen men hittades på Västra kyrkogården där han satt vid den Lundgrenska familjegraven som är belägen knappt hundra meter nordost om klocktornet.

Den trofasta hunden Orre.
Den trofasta hunden Orre. Bild: Privat

Cirka 50 meter väster om klockstapeln hittar vi Maria Hults grav. Hon föddes 1860 och elva år senare flyttade familjen Hult till Halmstad där fadern Hans Hult hade utsetts till rektor för Läroverket. Han var en av dem som tog initiativet till att Halmstads Flickskola startade 1875. Dottern Maria Hult utbildade sig till lärare och anställdes 1883 just vid Flickskolan i Halmstad. Hon undervisade i kristendom, modersmål, historia och geografi. Efter att även ha tjänstgjort något år i Göteborg återkom hon 1890 som föreståndare vid Flickskolan. Här satte hon sin prägel på verksamheten med sin intellektuella stringens, parad med mänsklig värme men också sin viktorianska uppfattning om moral och uppförande. Den kända Halmstadförfattaren Klara Johanson har beskrivit henne som ett pedagogiskt och organisatoriskt geni. Efter 24 år fick Maria Hult lämna sin tjänst sedan hon hade drabbats av leukemi. Hon avled endast 56 år gammal 1916 och lämnade ett starkt avtryck bland kollegor och elever.

ANNONS
Uno Almgrens grav.
Uno Almgrens grav. Bild: Anders Bergenek

Runt klockstapeln vilar många av Halmstads präster. En av de mest spännande personerna är Uno Almgren som föddes 1887 i Göteborg. Där tog han studenten och studerade sedan språk, historia och teologi. 1913 inledde han en lång period som missionär i södra Indien där han verkade som präst, missionsföreståndare och rektor. Under en period 1921 studerade han hinduism i London och återvände sedan till Indien. När Uno Almgren kom tillbaka till Sverige 1925 ägnade han två år åt föredragsresor och blev sedan en mycket uppskattad kyrkoadjunkt i Halmstads församling. 1938 tillträdde han som kyrkoherde i Mölndal och 1940 kom han på församlingens begäran tillbaka till Halmstad, nu som kyrkoherde. Uno Almgren var också aktiv inom Rotary som redaktör för organisationens svenska tidning och under en period som guvernör för Rotarydistriktet Sverige. Han var väldigt intresserad av historia och var 1942-1945 ordförande i Föreningen Gamla Halmstad. Uno Almgren dog en sommardag 1945 av en hjärtinfarkt. Han representerade en vidsynt, ljus och varm kristendom som stod i stark kontrast mot den på västkusten förhärskande schartauanismen. Med ett längre liv hade han säkert bidragit till både församlingens och Halmstads utveckling.

Det här var fem namn som nu har levandegjorts igen när Hallandspostens läsare har tagit del av den här krönikan. Jag hoppas att du minns dina egna anhöriga på allhelgona. Berätta deras livshistoria för dina barn och barnbarn. Lär dem förstå att även om samhället är annorlunda i dag så är livets utmaningar ganska lika över generationerna.

ANNONS

Läs mer:

ANNONS