Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Tre gånger dansk spänning imponerar

Den danske författaren Jussi Adler-Olsen kommer ut med inte mindre än tre böcker i svensk översättning i år. Det är hans tre första böcker i serien om Avdelning Q som snabb­lanseras, i hopp om att nå en stor svensk läsekrets.

Spänning

Jussi Adler-Olsen: "Kvinnan i rummet", "Fasanjägarna", "Flaskpost från P" (Bra böcker)

Översättning: Leif Jacobsen

Jag blir förvånad om de inte gör det. Romanerna om kriminalinspektör Carl Mørck, hans assistent Assad och sekreteraren Rose, är väl värda att stifta bekantskap med. De håller ett högt tempo och är fruktansvärt spännande. Dessutom, och framför allt, är persongalleriet intressant och gör att spänningen hålls vid liv även om jag misstänker att jag på sikt kommer att tröttna på intrigerna, som påminner om varandra från bok till bok.

Avdelning Q bildas för att polisen måste placera kriminalinspektör Mørck någonstans. I första romanen, ”Kvinnan i rummet”, är han tillbaka på jobbet efter en traumatisk upplevelse där den ene av hans kolleger skjutits till döds och den andre skadats svårt. Själv har han undkommit med sår i sin själ och en önskan om att slippa befatta sig med polisarbete. Så tror han också att det ska bli när han placeras nere i källaren med en tjock bunt ouppklarade brott, som ingen verkar bry sig om längre. Han lägger fötterna på skrivbordet och sjunker in i behaglig dvala.

Fast då har han inte räknat med Assad, som egentligen har som arbetsuppgift att städa i korridoren, men vägrar finna sig i detta utan letar upp lämpliga fall för Avdelning Q att ta sig an. Så småningom blir Mørck motvilligt intresserad, och när han får den intelligenta men socialt fullständigt omöjliga sekreteraren Rose på halsen kan han inte längre hålla sig till den ursprungliga planen.

I ”Kvinnan i rummet” har en folkkär kvinnlig politiker spårlöst försvunnit från en färjetur som hon gjorde med sin handikappade bror flera år tidigare. Brodern kan inte prata, men någonting får Mørck att tro att han bevittnat något som är viktigt och som måste fram i ljuset.

Det visar sig att någon hållit kvinnan fången i alla år, och att tiden snart har kommit för hennes grandiosa död.

Även i andra delen av serien, ”Fasanjägarna”, stöter vi på djupt sjuka personer, här förklädda till rika, framgångsrika människor som genom livet vant sig vid att kunna göra precis det som fallit dem in, inklusive döda för skojs skull. En tidigare medlem i deras lilla exklusiva grupp håller emellertid på att sätta käppar i hjulet för dem, och måste stoppas till varje pris.

”Flaskpost från P” handlar om en kidnappare som kommit på ett säkert sätt att tjäna pengar utan att åka fast. När polisstationen i Wick, Skottland, hittar en flaskpost och den så småningom dyker upp på Avdelning Q hos Mørck, Assad och Rose, börjar det hända saker. Brevet i flaskan är gammalt men risken finns att kidnapparen fortfarande är i farten. Det finns ingen tid att förlora.

Som sagt – intrigerna påminner om varandra i de olika böckerna. De är skrivna som tv-serier där det krävs vissa återkommande komponenter för att vi ska bli nöjda. Men Adler-Olsen har förmågan att skriva så att det blir spännande på ett nagelbitarsätt, och det pussel han börjat lägga, som i slutändan förhoppningsvis ska visa en komplett bild av vem Assad egentligen är, räcker för att jag ska vara böckerna trogen.

Det är jag säkert inte ensam om.