Tonsäker landslagstrio tillbaka i Halmstad

Jag träffar dem i en musiksal på Sturegymnasiet där Anna, tvärflöjt, Maria, valthorn och Maja, kontrabas stämmer upp i ”Blinka, lilla stjärna”.

Det är knappast världens svåraste låt, men det är tidigt på förmiddagen och de unga musikerna är helt ouppvärmda. De spelar bara för att Johnny från HP ska ta en bild och det låter – ärligt talat – så där.

”Inte direkt, landslagsmässigt, va?” säger jag och trion skrattar. De vet att de spelade mycket bättre häromveckan med blåslandslaget: först några dagar med repetitioner och sedan en konsertturné.

– Vi hade jättebra lärare, bland annat dirigenten Nils-Gunnar Burlin, och det var fantastiskt roligt, säger de.

Det är Riksförbundet unga musikanter (RUM) som står bakom blåslandslaget och Anna, Maria och Maja kom med efter provspelningar i mars, på Kulturskolan i Halmstad.

– Vi fick ett stycke att framföra, vi hade ett a vista-prov och fick välja en låt själva. Jag spelade ”Anthem” ur ”Chess”, säger Maria.

Någon månad senare fick tjejerna veta att de blivit antagna och söndag 7 augusti åkte de till Högalids folkhögskola utanför Kalmar, tillsammans med ett 60-tal blåsare i åldern 14–25 från hela Sverige.

Det blev några dagar med hårda repetitioner, där de unga musikerna bland annat spelade marscher, musik av Leonard Bernstein, delar ur ”Frösöblomster” av Wilhelm Peterson-Berger och musik ur en Indiana Jones-film.

– Det var hög nivå på musiken, och svårt att spela och jag blev oerhört inspirerad, säger Maria.

Lägret innebar också en försmak av hur det är att gå på folkhögskola där man bor på skolan, umgås i sällskapsrum och äter tillsammans.

– Det var jättegod mat. Vi åt och åt, säger Maja.

Hur många extrakilon hade ni med hem till Halmstad?

– Det vill vi inte kommentera, säger Anna.

– Men vi behövde äta mycket för att orka. Vi spelade upp emot åtta timmar om dagen, säger Maja.

Hon är något av en landslagsveteran. Hon var även på Högalids folkhögskola tidigare i somras, som medlem i stråklandslaget.

Var det någon skillnad mellan lägren?

– Ja, blåsarna var många fler och de var nog generellt lite nervösare inför konserterna, säger Maja.

Lägret avslutades nämligen med en flera dagar lång turné till Nybro, Kalmar, Nässjö och Linköping – och finalen ägde rum tisdag 16 augusti, i Eric Ericsonhallen i Stockholm.

– Det var fullsatt och jag blev alldeles upprymd över att se så många människor. Det blev vårt bästa framträdande, säger Anna.

Såväl hon med sin tvärflöjt som Maria med valthornet får sägas tillhöra en numera sällsynt art av unga musiker. Kulturskolan (där de har lärt sig spela) har svårt att hitta blåselever.

Det sägs ibland att dagens barn är för rastlösa för att orka lära sig ett blåsin strument. Det är väl svårt att bara få till ett bra ljud?

– Visst har det tagit sin tid, säger Anna.

Ändå har ni lyckats. Är du och Maria ovanligt envisa?

– Ja, jag är det i alla fall, säger Anna med ett skratt.

Anna, Maria och Maja är förvissade om att de har blivit bättre musiker i sommar.

– Normalt är det lätt att slöa till när kulturskolan är stängd, men nu har vi tränat inför lägret och spelat ofantligt mycket när vi var där, säger Maria.

Alla tre ska söka till landslaget även nästa år men redan till helgen väntar ett annat uppdrag på Anna och Maria: fyrverkerifestivalen i Norre katts park.

– Vi har varit med tidigare och det har varit jättekul, säger Anna.

Per Kågström