Texten publicerades ursprungligen i Hallandsposten lördagen den 25 november 2006.
Det är lördagen den 29 november 1969. Lars-Gunnar Björklund sitter i tv-studion i Göteborg och ser sin dröm knaka i fogarna.
I England rasar en snöstorm – sämsta vädret på 50 år sägs det – och ligamatch efter ligamatch ställs in. Men om Tipsextras premiärkamp Wolverhampton–Sunderland hörs ingenting. Klockan blir 14.55 och programmet börjar.
– Bosse Hansson var kommentator och fanstyget ringde inte till mig. Men så småningom fick vi se en bild där det kom några frusna lirare skumpande i snön, minns Björklund.
Matchen kommer i gång. Då försvinner tv-bilden. Ett relä på en länkstation i Hamburg har gått sönder och efter bara tre minuters spel är det svart i rutan – och svart förblir det.
– Det tog någonting på 23 minuter innan bilden kom tillbaka. Precis då gjorde Hugh Curran 1–0 till Wolverhampton och det blev det också, berättar Björklund.
Tipsextra hade klarat ännu ett hinder. Resten är, som det brukar heta, historia.
Svensk tv-historia.
I dag tv-sänds engelska ligan i hundratals länder, i alla världsdelar. De globala sändningsrättigheterna är en mångmiljardindustri.
Men 1969 var det bara Sverige och tv-kollegerna i Danmark, Norge och Finland som var med. Engelsmännen själva fick inte se direktsänd ligafotboll förrän 1983.
Idén till Tipsextra hade Björklund fått några år tidigare, då han en lördagseftermiddag fördrev tiden inför en VM-tävling i speedway med att titta på sitt favoritlag Tottenham i London.
– Jag tänkte ”Men varför visar vi inte den här matchen på tv i Sverige?”.
Sedan var han, som han uttrycker det, ”havande med idén” under några år.
Men när TV2 skulle starta 1969 och tittarna var tvungna att köpa en extra tillsats till tv-apparaten lade han fram den för ledningen.
– Tv var liksom tvunget att skapa lite program som folk ville se.
Den första reaktionen var dock kallsinnig. Men distriktschefen i Göteborg, John Forsberg, gav ändå Björklund tillstånd att gå vidare och efter förhandlingar med inledningsvis lika skeptiska britter säkrade han sändningsrättigheterna.
Priset?
– 750 dollar per match eller någonting sådant. Det kan de inte stava till i dag...
Då dök nästa hinder upp. Svenska Fotbollförbundet lämnade in sitt veto, med tre tunga Stockholmsklubbar i spetsen.
– Djurgården, AIK och Hammarby satte sig emot det hela. De sa ”hålla på och visa engelsk fotboll i vinter, då går folk inte och tittar på svensk fotboll på våren”. En helknäpp inställning. Men tre kloka ledare – Eric Persson, Malmö FF, Åke Lindegarth, Gais, och Stig Svensson, Öster – röstade ner resten av ligan, berättar Björklund.
Var det hela tiden givet att det skulle bli engelsk fotboll i rutan?
– Det var England som gällde. Dels hade den svenska utvandringen till Italien stoppat vid den tiden, dels hade vi tippat engelsk fotboll sedan 1934 så folk kände till engelsk fotboll. Jag frågade en del experter, bland annat Gunnar Nordahl, och han sa att ”det är 80 procents chans att du får en bra engelsk match, ungefär 60 procent att du får en bra match från Italien och 30 procent att du får en bra match från Tyskland”.
Staffan Lindeborg är tillsammans med Leif Larsson den som kommenterat flest Tipsextramatcher, 59 stycken.
– Jag har räknat efter och jag tror att jag har bott ett år av mitt liv på ett och samma hotell i London. Jag var över och gjorde väldigt mycket reportage också, säger han.
Resorna var inte sällan strapatsrika. De engelska arenorna var inte, som i dag, toppmoderna utan gamla, slitna och till och med direkt livsfarliga i en del fall.
Kommentatorsplatserna låg ofta högt upp, eller på plattformar som hängde under eller ovanpå läktartaket. Referenterna klättrade upp på en stege som sedan togs bort för att inte skymma sikten för publiken. Den sattes tillbaka först efter matchen, så det gällde att inte ha stärkt sig med för mycket te innan.
Björklund berättar om en norsk kommentator som hade varit kommandosoldat under kriget:
– Han fick inskrivet i sitt kontrakt att de var tvungna att slå rep om honom och hissa upp honom. Så fega var inte vi andra, men nervösa var vi.
Lindeborg minns en match i Luton strax norr om London som han kommenterade från baren på arenan. Den ordinarie ljudförbindelsen ute på läktaren fungerade inte och enda möjligheten var att använda telefonen i baren. Men planen kunde han inte se utan följde matchen via intern-tv.
– Jag hade åtta meter någonting till den där tv-apparaten så det var inte lätt att kommentera. Ännu svårare var det efter pausen, för då kom sponsorer in i baren. En blev kvar och han somnade och satt och snarkade jämte mig i andra halvlek. Det hördes inte, men det var lite komiskt.
Men inte ens Tipsextra varade för evigt.
Den 18 mars 1995 vann Blackburn över Chelsea med 2–1 i det som blev det 423:e och sista programmet.
Säsongen efter förlorade Sveriges Television (SVT) sändningsrättigheterna till reklamfinansierade TV4.
– Tyvärr var de (SVT) inte djärva nog att ge sig in i fighten om att köpa rättigheterna. Det hade gått att ordna, men de var för fega, hävdar Björklund.
Själv hade han bytt sida 1979 genom att bli marknadsdirektör på Tipstjänst (numera Svenska Spel).
Kan Tipsextra och engelsk lördagsfotboll komma tillbaka i SVT?
Det tror varken Björklund eller Lindeborg.
– Fotbollsrättigheterna har ju blivit så oerhört dyra och som vår strategi på Tv-sporten ser ut nu finns det inga planer på att köpa tillbaka Premier League. På kort sikt är jag mycket tveksam, på lång sikt vet man inte, säger Lindeborg.
Ingen kan dock ta ifrån SVT (då Sveriges Radio) och Tipsextra att de var först på plan.
FAKTA/Liverpool och United visades mest
Liverpool och Manchester United delar förstaplatsen i Tipsextras maratonliga med 66 sända matcher vardera. Arsenal är trea på 54 matcher.
Förutom engelsk fotboll visade Tipsextra även fem tyska Bundesligamatcher 1985 och 1986, tre svenska matcher från SM-slutspelet 1990 och en skotsk cupmatch 1994.
Tipsextras tittarsiffror mättes endast periodvis fram till 1984, men under 80-talet sågs programmet i snitt av 21–24 procent av tv-tittarna, vilket motsvarade 1,5–1,7 miljoner personer.
Störst publik på senare år, 32 procent, hade programmet den 17 februari 1990, som förutom Sheffield W–Arsenal innehöll landskampen Förenade arabemiraten–Sverige. Som jämförelse kan nämnas att Sportspegeln i dag, då det finns betydligt fler kanaler att välja mellan, ses av ungefär 10 procent av tittarna.
Källor: Tipslördag 1996–1997 (Claes G Bengtsson, 1997), Sveriges Television.
