Upp som HBK – ner som IS Halmia när solen gick ner i söder

Det skulle ju bli en så strålande helg för Halmstadfotbollen. Halmstads BK hade tagit en kassaskåpssäker seger mot formstarka IK Brage med 2–0, samtidigt som Gif Sundsvall hade vänt 1–2-underläget mot Jönköpings Södra i slutminuterna till seger, 3–2.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Och det kan ha varit ett litet ryck närmare Allsvenskan som vi såg den kylslagna lördagseftermiddagen på Örjans vall när avståndet ner till kvalstrecket på tio minuter växte från två till fem poäng (plus överlägsen målskillnad).

Tidigare hade då BK Astrio bortabesegrat Malmö City och tagit sig till sista kvalrundan till tvåan och Alets IK hade vänt 0–1 till 2–1 mot Borstahusen och säkrat en avgörande match till trean.

Så nu var det ”bara” för IS Halmia att fixa den där segern mot redan avsågade jumbon Limhamn/Bunkeflo och säkra spel i tvåan även nästa år.

Men på Brovallen i Bunkeflostrand nere vid Öresundsbrons brofäste där jag en gång såg den forne HBK-stjärnan Igor Sypniewski i LB-tröjan, där skulle allt på några mardrömsminuter ta slut.

ANNONS

Trots att Halmia fram till den 87:e minuten fortfarande var på säker mark var laget ett division 3-lag när slutsignalen ljöd efter sena mål av de värsta bottenkonkurrenterna Eslöv och Prespa Birlik.

– Jag vet inte vad som hände...

Det var standardsvaret när spelarna och ledarna gick av planen – förkrossade och chockade. Jag led med dem.

Men kanske var Rasmus Bengtsson svaret på spåren, ”ingen kritik mot tränarna”, när han sa att laget efter att ha bytt både spelare, spelsystem och presspel aldrig hittat sitt spel.

– Vi har inte varit vana att ligga i botten. Vi har alltid legat i toppen eller mitten, sade han.

Det har också märkts när laget – med en hög högstanivå som körde över division 1-laget Lindome i Svenska cupen – i stället mer och mer pressat har sänkt lägstanivå allt djupare. Att enkelserierna skulle slå orättvist mot lag som skulle drabbas av skador och sjukdomar har jag redan skrivit/tjatat om. IS Halmia blev ett exempel på det som nu, med sina stolta traditioner, omgående måste göra en snabb comeback i division 2.

För om BK Astrio går hela vägen i sitt division 2-kval kommer det gulsvarta gänget från Söndrum att nästa år vara Halmstads andralag. Och om Alets IK klarar sista kvalmatchen blir det derbyn nästa år i trean mot – Halmia. Det låter nästan surrealistiskt...

ANNONS

Lika surrealistiskt låter inte en allsvensk comeback för HBK.

Egentligen är det första kvarten i andra halvlek som Halmstads BK anno 2020 avgör matcherna. Då har laget så här långt gjort 11–1 mellan matchminut 46 och 60! Men mot Brage var det efter en stark, stabil och gedigen första halvlek.

Och 1–0 – det är närmast segergaranti den här säsongen för HBK som på 14 matcher har vunnit 13 när laget har gjort första målet. Bara Dalkurd i bastuvärmen på Studenternas i Uppsala är plumpen i protokollet när 1–0 blev 1–1...

– Jämfört med i fjol har vi gått upp en klass när det gäller att spela på vad klockan och resultattavlan visar. För nu spelar vi när vi ska spela och är cyniska när vi ska vara cyniska, ansåg Haglund.

Och just cynismen kan bli avgörande när hösten snart blir vinter och det blir ännu svårare att hämta upp underlägen på uppsprungna gräsplaner eller hala konstgräsplaner.

Totalt bara 15 insläppta mål och därtill 14 nollor för Malkolm Nilsson Säfqvist på 23 matcher – det skapar trygghet.

Men också avbytarbänken där samtliga utespelare i lördags, Simon Lundevall, Dusan Djuric, Erik Ahlstrand, Edvin Kurtulus, Alexander Berntsson och Alexander Johansson är spelare som kan gå in och förändra matchbilder.

ANNONS

Det blir också ett vapen inför avgörandet efter första advent.

ANNONS