Visst – det var den första fotbollsmatchen i Sverige mellan två svenska lag med liknande regler som i dagens fotboll som för övrigt Öis vann med 1–0.
Men den första fotbollsmatchen på svensk mark – den spelades på Tivolitorget i Halmstad mellan Halmstads Bollklubb och Köpenhamn Academi Bollklubb den 14 september 1890, på dagen för 130 år sedan.
Ett annat HBK
Men lugn nu alla upprörda HBK:are – dagens Halmstads BK grundades alltjämt den 6 mars 1914 på Hotell Lugnet på övervåningen i det gamla bankhuset vid Stora torg.
Det här var ett HBK som var bildat den 5 maj 1889, men sedermera upplöstes.
Jag står nere vid det som en gång var bollplanen nere vid Tivolitorget, men som i dag är parken mellan Järnvägsbron och Halmstad konstmuseum och försöker föreställa mig den där dagen för 130 år sedan.
Medan Köpenhamns Akademi Boldklub levde vidare och blev AB Köpenhamn som efter 51 säsonger i den högsta ligan numera håller till i den danska tredjedivisionen.
Jag står nere vid det som en gång var bollplanen nere vid Tivolitorget, men som i dag är parken mellan Järnvägsbron och Halmstad konstmuseum och försöker föreställa mig den där dagen för 130 år sedan.
Vinden tar tag i lövverket på de numera majestätiska träden som naturligtvis inte fanns då, samtidigt som några ungdomar skrattande passerar och en åkgräsklippare åtar sig sitt uppdrag. Men Nissan – den flyter förbi precis nu som då.
Här, den 14 september 1890, hade samlats tusentals människor för att bevittna den historiska matchen. Eller ”fotbolltäflan” som det stod i annonsen i HP.
Halmstad var då en stad som växte så det knakade där invånareantalet mångdubblades från 2 761 personer 1850 fram till sekelskiftets 15 387, där järnvägen byggdes ut och vidgade vyerna.
Det var också med den som Köpenhamn Akademi Bollklubb tog sig till Norra station när anslutningen mellan Helsingborgs färjestation och Halmstad nu var färdigbyggd.
Danskarna – där fotbollen via engelsmännen fått ett betydligt tidigare fäste – var naturligtvis storfavoriter. Och därför ansågs förlusten med 0–3 som sensationellt bra siffror för HBK.s del.
Eller som det bland annat stod i HP dagen därpå:
”De båda partiernas kamp om segern följdes med verklig spänning af åskådarne. Genom sin utmärkta ordning, sitt samspel och sin goda fotbeklädnad, hvilken var betydligt tyngre och mera lämpad att med kraft slunga bollen, såväl rakt som åt sidan och i höjden, hade danskarne så godt som hela tiden öfvervigten. De mötte emellertid ett alldeles oväntadt, högst energiskt motstånd hos Halmstadsborna, och vunno derföre under den tid, en och en half timme, som täflingen upptog, blott tre partier – ett resultat som de ansågo sig icke kunna skryta öfver, då de vid föregående täflingar i Danmark på lika lång tid kunnat räkna sig till godo ett vida större antal segrar.”
Mål, match eller lag, någon...?
Nåväl, huruvida de riktiga reglerna som så småningom kom att kallas för ”associationsreglerna” tillämpades är dock oklart eftersom den svenska modellen hade varit en förvirrad blandning av fotboll och rugby, där ömsom rund och ömsom oval(!) boll användes.
Det gjorde de garanterat däremot någon månad senare när Köpenhamns boldklub (som 1992 i sammanslagningen med B1903 blev FC Köpenhamn) mötte Malmö velocipedklubb.
Ett snöre som ribba!
Redan den 8 december 1863 hade FA, Football Association, bildats i England som världens äldsta fotbollsförbund. Och därför fastställdes regler som definitivt skulle innebära skilsmässan med rugbyn. Regeln om 11-mannalag klubbades 1870 och 1882 blev målribban obligatorisk efter att ett snöre(!) tidigare fungerat som ribba. Dessutom ändrades offsideregeln drastiskt då den tidigare inneburit att samtliga spelare framför bollhållaren var offside(!), en kvarleva från rugbyn.
Allt det där kom långt senare i Sverige, där Örgryte 1896 blev första svenska mästarlaget och Svenska fotbollförbundet grundades 1904.
Fast jag kan naturligtvis inte heller undanhålla er avslutningen på matchreferatet som i dag säkert hade föranlett en anmälan hos Medieombudsmannen:
”De danske sportsmännen hvilka redan i lördags afton hitländt och på förmiddagen tagit Tivoli och stadens omgifningar i betraktande, blefvo i går afton jemte ett stort antal personer inbjudna till supé och bal å hotell Svea. De talföre, liflige danskarna uttryckte der i entusiastiska tal redan vid smörgårsbordet sin förtjusning öfver den kortvariga vistelsen härstädes och sparade dervid icke på komplimenter åt Halmstads bollklubb. Kl 1/2 9 infunno sig ett fyrtiotal damer som inviterats till balen, hvilken strax derefter vidtog, och fortgick till långt fram på natten.”
Men vilka var då de där historiska fotbollspionjärerna i det första HBK-laget?
Tja, vill man veta något om Halmstads idrottshistoria kontaktar man Lasse Blomdahl i Halmstads idrottshistoriska sällskap. Och tänka sig – han hade till och med gjort släktforskning kring laget.
Den försvunne spelaren
Där fanns Oscar Olsson, elmaskinist vid nystartade Halmstads elverk på Hamngatan och far till konstnärsbröderna Erik -och Axel Olsson samt tennisspelaren Torsten Olsson. Där fanns Fritz Gyllensvärd som 1916 tillsammans med Pehr Berggren bildade Halmstad Järnverk AB och som vid sin bortgång donerade 100 000 kronor till Halmstad stad för uppförande av en ny teater. Där fanns Wilhelm Rosengren vars ena son, Folke, gifte sig med filmstjärnan Viveca Lindfors. Där fanns Sven Carlsson som sedermera skulle starta Sven Carlssons herrekipering. Där fanns Magnus Ohlsson, ordförande i HBK, stadsfullmäktige, grundare av en rad företag och en av dem som tog initiativ till att bygga Halmstad tennishall 1935.
Jag har en hypotes kring det där. Eftersom bilden uppenbarligen är tagen i en fotoateljé måste det vara den elfte spelaren som håller i blixten.
Och där fanns Edward Löfgren, Werner Lundberg, Axel Ågren, Ludvig Andersson och Ivar Johnsson.
Nej, ni har inte räknat fel. Det är bara tio.
– Jag har en hypotes kring det där, säger Lasse.
– Eftersom bilden uppenbarligen är tagen i en fotoateljé måste det vara den elfte spelaren som håller i blixten.
Men vem det var – det lär förbli ett mysterium.
