För nästan exakt ett år sedan efterlyste jag här en gemensam satsning på ett nytt damlag för att Halmstad så småningom skulle nå Elitettan och på sikt – Damallsvenskan.
Fem lag i division 1 var en omöjlighet och skulle bara bli ”mellanmjölk” eftersom klubbarna skulle konkurrera om samma spelare och samma resurser.
Nu kom gallringen automatisk när tre av dem, BK Astrio, Laholms FK och HGH inte klarade nålsögat när antalet division 1-serier skulle halveras.
Kvar blev HBK och – efter kval, IS Halmia.
Men skulle just de klubbarna kunna enas om en gemensam satsning på ett elitlag? Knappast, om ni frågar mig.
Som elitklubb har HBK självfallet musklerna och resurserna för att kunna göra den där satsningen. Om alla även inom föreningen vill avsätta de resurser som då krävs, vill säga.
Men samtidigt är det IS Halmia, en gång det första damallsvenska laget från Halmstad, som har de klart starkaste traditionerna och historiken inom damfotbollen.
Och det är just den gamla antagonismen med kanslier mitt emot varandra på Örjans vall som får mig att tveka om HBK och Halmia är rätt partners att lira ”När vi två blir en” ihop utan att det klingar falskt.
Skulle Fredrik ”Fidde” Anderssons HBK ta ett kliv tillbaka och låta IS Halmia gå i bräschen för att riktigt elitlag i Halmstad? Inte en chans!
Skulle Leif Jönssons Halmia låta HBK ta initiativet som det ledande laget även på damsidan? Nope!
Så där står vi nu med två klubbar som vill ta den där prestigefyllda förstaplatsen i regionen inom damfotbollen.
Det hade varit enklare med om den andra klubben hade hetat BK Astrio, Laholms FK eller HGH, om man säger så.
För här kommer ingen att vika ner sig utan i stället kommer de, både på gott och ont, att trigga varandra.
Och – återigen göra så att de bästa spelarna i regionen inte samlas under samma tak.
Det räcker att titta på nyförvärven. HBK har plockat fyra spelare från BK Astrio, däribland Tilde Duphorn, tre från LFK med Meja Staffansson i spetsen och två från HGH.
Halmia i sin tur har också hämtat fyra spelare från BK Astrio, Ida Axeldal, Maja Ljungberg och ytterligare två från LFK samt tre spelare från HGH.
Något som dränerade övriga division 1-klubbar så att Laholm och HGH tvingades att dra sig ur division 2 och starta om längst ner.
Och som fick LFK-ordföranden Stefan Farehed att avfyra en rejäl salva med särskild adress, Halmia, som i sin tur dock hävdar att antalet spelare ska vara 24:
– Det ska bli väldigt intressant att se vad Halmia ska göra med sin trupp på 35 stycken när de ska ha ett lag. Det innebär kanske att en hel del tjejer i det laget kommer att sluta spela fotboll. Det känns lite konstigt. Jag har lite svårt att förstå det där. HBK kan få folk att spela i olika serier, men det Halmia gör, det tycker jag inte är speciellt snyggt om jag ska vara ärlig.
Genom att i höstas ha startat Halmstads första akademi på flicksidan, F17, med ett akademilag har också HBK skaffat sig ett litet försprång.
Frågan är hur Halmia svarar upp på det.
För i förlängningen kommer det, precis som HBK på herrsidan, ändå att handla om att bygga lagen kring egna produkter och hämta merparten av spelarna från de egna leden.
Den som vinner det racet kommer också att först nå Elitettan och så småningom, kanske till och med Damallsvenskan.
LÄS MER:Syskonen Staffansson återförenas i HBK – en del av klubbens storsatsning
LÄS MER:Kom till Halmstad för fotbollen – har tidigare hjälpt flyktingar från Ukraina
