Hästar har varit en stor del av Helene Malmqvists och Ing-Britt Ebelings liv sedan barnsben. Numera är de pensionärer, men rider på HFK:s ridskola minst två gånger i veckan.
När de fick höra att föreningen skulle köpa in en ny ridskolehäst, men hade svårt med finansieringen, så bestämde de sig för att hjälpa till.
– Vi har inga bröstarvingar någon av oss, så vi sade att det här är ju det roligaste vi vet – det här är vårt andra hem. Och vi får glädje av henne också, säger Helene Malmqvist.
– Det är väl använda pengar, tycker Ing-Britt Ebeling.
Sexårigt sto från Nederländerna
Häromdagen anlände Kristal, ett sexårigt sto från Nederländerna, till ridanläggningen på Mickedala. Det råder ingen tvekan om att Ing-Britt och Helene redan har fått en ny favorit.
Vad betyder ridklubben för er?
– Allt, svarar de båda med en mun.
– Går man hemma och känner att det är lite tråkigt så ringer vi varandra och säger ”ska vi inte åka upp en sväng?”, fortsätter Helene.
– Ja, det finns alltid något man kan göra. Det är roligt att vara här och gemenskapen med alla andra, tillägger Ing-Britt.
– Och så säger alla hästarna: ”åh, nu kommer tanterna med morötterna”. De känner igen oss, skrattar Helene.
”Dyraste vi någonsin köpt”
Viki Ledel, styrelseledamot i HFK, uttrycker stor tacksamhet över väninnornas ekonomiska bidrag, som täckte en stor del av köpesumman för Kristal. Exakt hur mycket hästen kostade vill hon dock inte avslöja.
– Jag kan säga så här: hon är den dyraste ridskolehästen vi någonsin har köpt. Vi har letat efter ny häst sedan i juni, men har haft jättesvårt att hitta någon eftersom hästmarknaden är jättetuff just nu i och med corona, säger hon.
Fältrittklubben har haft ett par besvärliga år med bland annat ekonomiska problem och kritik mot djurhållningen. Enligt Ledel försöker man nu tänka framåt. Till exempel har antalet ridlektioner bantats i höst för att minska belastningen på hästarna.
– Det har gett oss mindre pengar in, men vi säkrar upp våra hästar. Nu är det oktober och – peppar, peppar – så har vi inte haft en enda halt häst. Det är verkligen ett kvitto på att det vi gjorde med lektionerna var rätt, säger hon.
LÄS MER:Ridsportpubliken tillbaka: ”Varit fruktansvärt tråkigt”
