Det är en tidig novemberförmiddag.
Peter Pettersson är på arenabadet i Halmstad för att köra ännu en lektion med funktionsnedsatta barn och ungdomar.
Den här dagen står livräddning på programmet och Dylan Björk har som uppgift att ta hand om Peter, som spelar skadad, och hjälpa honom i bassängen.
– Vissa hittar sitt rätta element och har stor potential i vattnet. Här får personer med funktionshinder chans att skaffa sig större självförtroende och styrka. Många trivs i vattnet och har stor behållning av att leka och träna, säger Peter Pettersson.
Han har lärt sig mycket från projekt inom simningen som kallas ”gilla vatten” och Nelms metod. Milton Nelms är ett aktat namn i simkretsar och jobbar från allt med barn som är rädda för vatten till elitsimmare. Han och frun Shane Gould jobbar tillsammans med flera större projekt.
– Jag får säga som Shane Gould sa en gång att göra något för att inte tjäna pengar, då känns det bra. Jag har fått så mycket genom simningen och vill ge lite tillbaka. Därför tog jag hand om parasimningen i Laxen och vi som sköter det i dag gör det utan att tjäna en enda krona.
Pettersson slog igenom redan som 15-åring
För er som inte vet vem Shane Gould är kan nämnas att hon var 70-talets superstjärna inom simsporten med fem OS-guld och för en yngre publik blev känd när hon vann Robinsontävlingen i Australien 2018 trots att hon var över 60 år.
Även Pettersson slog igenom tidigt och var bara 15 år när han debuterade i landslaget 1973. Sedan kom framgångarna tätt med EM-brons i Wien redan året efter då han ingick i det svenska lagkapplaget på 4x200 meter fritt.
Två år senare debuterade Peter i OS och nådde som bäst en sjunde plats i lagkappen på 4x200 meter fritt, men hans bästa år var annars 1975 med en sjundeplats på 400 meter fritt på VM i Colombia.
För att ta nästa kliv valde Halmstadkillen, som totalt tog 8 SM-guld, att flytta till USA för att ta det sista klivet mot världstoppen.
– Hösten 1976 åkte jag över Pasadena utanför Los Angeles, men redan på våren kände jag att det här inte var riktigt vad jag hade tänkt mig. Vi tränade lite för bra, jag blev övertränad och längtade hem. Det är alltid faran för sådana som jag som är målmedveten och aldrig missar ett pass.
Fick varm saft mot kylan
Peter försökte komma tillbaka, men blev inte uttagen till de stora mästerskapen och 1980 lade han simbyxorna på hyllan för att så småningom läsa till idrottslärare på GIH.
Han minns hur kallt det var på Brottet när vattnet inte var tempererat.
– Det var inte alls som det är i dag. När vi tränade var det 18-20 grader och inte alls så rent i vattnet. Vi fick varm saft efteråt och i bästa fall hade vaktmästaren satt på bastun för oss. Det krävdes att vara motiverad annars hade det aldrig gått att bli bra.
Peter har sedan 1998 jobbat som idrottslärare för bland annat elever med behov av anpassning (specialundervisning i idrott och hälsa, men är också med i teamet som sköter skolans simundervisning.
”Vissa har aldrig sett vatten”
Han är orolig för att simkunskaperna bland yngre barn och ungdomar blivit sämre.
– Siffrorna pekar åt fel håll. Vi har förskoleklasser där barnen för första gången får lite vattenvana och vissa från andra länder har aldrig sett vatten.
Därför startades 2018 en intensivundervisning i Halmstads kommun som ett pilotprojekt med tio lektioner som i dag bantats ner till sju.
– Vi känner att vi inte får tillräckligt med tid. Min kollega brukar säga att vi inte hinner med alla, men att vi ändå gör skillnad.
– Sedan finns det de i åttonde och nionde klass som inte kan simma 200 meter och klara kraven – då kan det bli lite panik. Vi gör vad vi kan.
Peter har bara ett par år kvar till pensionen och har redan börjat trappa ner.
– Vi är två lite äldre som jobbar med specialundervisning i idrott och det finns risk att vi inte ersätts när vi slutar. Det har redan dragits ner på tjänsterna och då är det eleverna som drabbas och det oroar mig. Jag tröstar mig med att jag nu kan dela med mig av det som jag är bra på.
