Mikael Kulanko har alltid varit intresserad av extremsport och tävlat i både skidor och cykel.
I många år har han varit en flitig gäst i Vasaloppsspåren och har så här långt åkt i mål vid 117 tillfällen.
– Med det är jag nummer två i världen – bara Carina Hammarstrand från Ängelholm är bättre på 164 målgångar, upplyser Mikael Kulanko.
Men han åker inte enbart för nöjes skull. Nästan varje år har han ställt upp i samtliga Vasalopp under vinter och sommar och med hjälp av Facebook dragit in 900 000 kronor till förmån för Världens barn.
Nio mil tio dagar i sträck
I år tänker han ge sig på 18 mil fram och tillbaka mellan Mora och Sälen och har även funderingar på att avverka nio mil tio dagar i sträck.
– Jag hörde på radion att komikern Måns Möller skulle köra tio Vasalopp på tio dagar och det kommer jag också att göra, säger Mikael Kulanko.
Men det kommer att vara lite annorlunda att ge sig ut i spåren i dalaskogarna den här gången på grund av pandemin.
– Det gäller att planera så man har mat och vätska med sig för det finns bara två-tre ställen utmed spåren där man kan få lite käk och soppa i sig.
Och att köra tur och retur Mora-Sälen som Kulanko och vapendragaren, tidigare Vasaloppssegraren Staffan Larsson, ska göra 19 februari kräver sin man. Duon glider iväg vid midnatt från Mora för att de ska hinna fram till starten i Sälen på morgonen. 18 mil under ett dygn, alltså!
– Vi kommer inte att ha någon support utan vara helt ensamma under natten. Vi har pannlampor för om månen inte lyser blir det kolsvart hela vägen.
Kulanko har dock vanan inne eftersom han kört världens längsta skidtävling – Nordenskiöldsloppet som är 22 mil långt.
– Då är det inte många som tittar. Ibland hör man någon som säger kämpa på, men skulle man fråga om tryckplåster är det ingen som vet vad det är. Norrlänningarna är kända för att inte gnälla, skrattar Mikael.
Kulanko låg i respirator
För fem år sedan drabbades Kulanko av hudcancer i ansiktet och tvingades operera bort en tumör i kinden.
– Jag gick på tabletter, cytostatika och bromsmedicin, men behövde aldrig strålning. Jag fick återfall, men är nu frisk igen. Skillnaden jämfört med tidigare är att jag har blivit mycket känsligare, blödigare, och har ont av när andra drabbas av sjukdomar.
En kort tid efter cancerbehandlingen var Mikael tillbaka i skidspåren och i arbetslivet, men frestade kroppen för mycket. Han blev sjuk igen.
– Jag vaknade hemma en natt för att gå på toaletten, men svimmade av och slog huvudet i golvet. När min fru hittade mig var jag blodig och hade kräkts – jag var medvetslös i flera timmar och kommer inte ihåg något alls.
– När jag vaknade upp på sjukhuset efter att ambulansen hämtat mig hade jag en massa sladdar på kroppen och låg i respirator. Det tog några månader innan jag blev människa igen. Jag fick lära mig att gå på nytt eftersom jag inte hade någon balans.
Läkarna hittade dock inget fel på honom.
– Nä, troligen handlade det om utmattning. Jag hade haft för hög belastning och kroppen sade i från. Jag är lyckligt lottad som har en rådig fru – utan henne hade jag nog inte suttit här i dag.
Slutade jobba på Svenskt Näringsliv
Då Mikael blev sjuk hade han jobbat som regionchef för Svenskt Näringsliv i 21 år – först i Gävleborg och sedan i Halland med start 2001.
Men cancern fick honom att börja tänka i helt andra banor.
– Jag bestämde mig för att inte jobba med det jag höll på med utan göra en förändring i livet. Jag visste att jag skulle halvera lönen och få jobba dubbelt så mycket, men samtidigt ha dubbelt så roligt med en stor portion frihet.
Mikael startade ett familjeföretag där främsta uppgiften är att utveckla träning och företagande. Han jobbar även med träningskoncept, föredrag och olika konsultuppdrag,
Just den här dagen har han lärt en holländare att åka skidor på Vallåsen. Därefter tog han bilen och rattade några mil längre norrut för att vara med på en utbildning som Staffan Larsson höll i på Halmstad golfarena.
– Jag har aldrig ångrat att jag tog steget och bytte jobb. Visst har det funnits tankar under pandemin när det har varit svårt att få ihop ekonomin. Staffan har tappat 80 procent av omsättningen och jag ligger någonstans kring 50 procent, men inomhusträningen har stärkt upp, säger han.
– Sedan har jag varit runt i länder som Norge, Danmark och Tyskland. Jag tror inte jag hade fått uppleva lika spännande saker om jag jobbat kvar på Svenskt Näringsliv, säger extremidrottaren.
Återhämtar sig inte lika fort längre
Det första loppet i Dalarna avverkades 1921, men det var först 1922 som tävlingen blev kallad Vasaloppet och därför är det riktigt 100-årsjubileum först 2022.
Men Kulanko ska under tre veckor försöka köra så många lopp som möjligt trots cancerbakgrunden och att han börjar bli till åldern.
– Jag har gjort en bra deal med arrangören och kan numera anmäla mig ganska sent, men jag känner mig i bra form och har förberett mig de senaste månaderna.
Fram till i fjol körde han alla de olika Vasaloppen.
– Jag är 54 år och kroppen levererar fortfarande. Spänsten, känslan och glädjen finns kvar, men jag känner att återhämtningen inte är lika bra som förr – det tar längre tid.
