Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/15

Marcus vill bli en ny Nadal – inspireras av sin bortgångna mamma

När Marcus Sehested var fem år miste han sin mamma Cecilia i cancer.
Det har inte hindrat tennistalangen från att fortsätta sin egen och mammans framtidsmål – att uppfylla sina drömmar.
– Det var mamma som fick mig att börja spela och hon är alltid med mig, säger 13-åringen som nu är en av Skandinaviens bästa spelare i sin åldersklass.

När Marcus Sehested var fem år började han spela tennis.

Initiativtagare var hans mamma Cecilia som tyckte att han skulle börja röra på sig och introducerade Marcus och hans storasyster Emilia för tennisen.

– Jag tyckte inte att det var kul det första halvåret, men sedan blev det roligare och roligare, säger 13-åringen.

Mamma Cecilia spelade lite tennis själv och gillade att träna.

– Hon ville få oss att börja röra på oss. Jag testade olika saker som fotboll och innebandy och jag spelade fotboll tills för två-tre år sedan, säger Marcus.

Anledningen till att han valde bort fotbollen stavas just tennis.

– Det blev för mycket och jag orkade inte hålla på med både tennis och fotboll eftersom träningarna låg direkt efter varandra. Jag tyckte inte att fotbollsträningarna var så roliga utan gillade mer att spela matcher och jag kände fortfarande att jag kunde spela matcher med kompisarna i skolan så därför blev det tennis, säger Marcus.

När Marcus Sehested var fem år miste han sin mamma Cecilia i cancer. Det har inte hindrat tennistalangen från att fortsätta sin egen och mammans framtidsmål – att uppfylla sina drömmar. Bild: Roger Larsson
När Marcus Sehested var fem år miste han sin mamma Cecilia i cancer. Det har inte hindrat tennistalangen från att fortsätta sin egen och mammans framtidsmål – att uppfylla sina drömmar. Bild: Roger Larsson

En inspiration för alla

Redan sex månader efter Marcus föddes diagnostiserades hans mamma med cancer. Hon kämpade sig igenom sjukdomen och friskförklarades ett år senare men efter att hon fallit ihop på sitt jobb några veckor senare, visade det sig att cancern spridit sig till hjärnan och levern.

– Det fanns inget läkarna kunde göra åt det. De gav henne nio månader att leva, säger pappa Brian Sehested.

Men Cecilia visade sig vara en riktig fajter och i stället för nio månader levde hon tre år till med sjukdomen innan hon somnade in.

– Cecilia var envis och kämpade med sin sjukdom, även när hon var som sjukast kämpade hon. Jag kommer ihåg att det var vinter och mycket snö i Jönköping där vi bodde, och hon skulle gå med sin rollator. Hon ville inte ge sig, hon skulle gå de 200 meterna även om hon höll på att ramla. Hon var alltid så envis, säger Brian och fortsätter:

– Samtidigt var hon en inspiration. Marcus kommer inte ihåg så mycket men jag och hans storasyster gör det.

Även Marcus har ärvt sin mammas och pappas envishet.

– När jag spelade tennis med Cecilia ville hon inte förlora och det ville inte jag heller. När vi sprang ville vi alltid komma till trädet först båda två. Marcus ha samma envishet och har nog fått det från oss båda, säger Brian.

– Han är känd på tennisplanen för att vara som Nadal (Rafael, världstrea i tennis), han ger aldrig upp, inte förrän sista bollen är slagen. Marcus kämpar, kämpar, kämpar och det är skillnaden mellan den bäste och den näst bäste, glöden, fajtern och att inte ge upp.

Var med och berättade för barnen

Mamma Cecilias kropp orkade till slut inte och hon dog när Marcus var fem år.

– Efter att hon börjat jobba igen gick det två veckor och så ramlade hon ihop på jobbet. Då visade det sig att cancern hade spridit sig till levern och hela hjärnan. Hon fick veta att hon hade nio månader kvar att leva men vi gav inte upp. Vi tränade ännu mer och åt rätt och istället för nio månader fick hon tre år. Det var helt fantastiskt men till slut gick det inte, berättar Brian.

Sista tiden spenderade familjen på sjukhus och några veckor innan Cecilia dog fick barnen veta att hon aldrig skulle komma hem igen.

– Det var det absolut värsta. Att hon var med och berättade att hon inte skulle komma hem igen, säger Brian och fortsätter:

– Barnen hade tränat och var glada. Vi såg dem komma hoppandes genom fönstret på sjukhuset. De trodde att mamma skulle komma med hem. I stället fick de veta att hon hade två veckor kvar att leva.

En ung Marcus Sehestedt vid sin mamma Cecilias grav. Bild: Privat
En ung Marcus Sehestedt vid sin mamma Cecilias grav. Bild: Privat

När Cecilia dog hade hon fått Brian att lova att uppfylla sina barns drömmar.

Det har han gjort sedan dess.

Tillhör det danska tennislandslaget

Familjen flyttade till Skummeslöv mycket för att vara nära Båstads tennissällskap, men också för att Brian träffade sin nuvarande sambo Jenny som är från Halmstad.

– Jag var ensam under några år men sedan träffade jag Jenny och nu har vi två döttrar. En av Cecilias önskningar var att jag skulle träffa någon ny, säger han.

Flytten visade sig vara ett lyckodrag. Marcus har bara blivit bättre och bättre inom tennisen och han tillhör numera det danska tennislandslaget och är en av de bästa i Skandinavien i sina åldersklass.

– Marcus är född i Köpenhamn och har dubbla medborgarskap, förklarar Brian.

Marcus om sin utveckling:

– Jag har börjat träna mer och blivit bättre. Förut gick jag upp en morgon i veckan för att träna tennis, nu har det blivit fler timmar om dagen. Jag tränar tennis nästan varenda dag i allt från en timme till sex och då tränar jag även fys, säger han och fortsätter:

– Jag vill alltid bli bättre och det har jag i huvudet när jag tränar.

Fysträning blir det dessutom varje dag.

– Varje dag innan skolan kör de fys på gymmet. Jag släpper av honom kvart i sju och så kör de nästan en timme innan skolan börjar och sedan har han tennis på eftermiddagen, säger pappa Brian.

Marcus Sehested tillsammans med pappa Brian och lillasyster Stella Schübel-Sehested, fyra år. Bild: Roger Larsson
Marcus Sehested tillsammans med pappa Brian och lillasyster Stella Schübel-Sehested, fyra år. Bild: Roger Larsson

Just nu befinner sig Marcus på en Tennis Europe-tävling i slovenska Maribor. Dit har han fått ett wild card in i huvudturneringen och till tävlingen kommer spelare från hela Europa.

– Jag kommer åka ensam med ett team, säger 13-åringen.

Men det är inte första gången som han är iväg ensam utan familj på en tävlingsresa.

– När Marcus var elva år skickade vi honom till Turkiet i tio dagar för att tävla. Då åkte han tillsammans med en tränare som vi inte kände. Då var jag lite nervös, säger Brian och skrattar till.

Rafael Nadal är favoriten och förebilden

Med sig på sin resa får Marcus dessutom skolarbete som ska göras.

Är du så pass disciplinerad att du klarar av det själv?

– Ja, jag sätter mig och pluggar en timme om dagen. Jag får med mig uppgifter som jag ska göra, säger han.

Det är en målmedveten 13-åring som siktar framåt inom tennisen. Det första delmålet är att ta sig till en Junior Grand Slam.

– Jag vill bli så bra som möjligt och då är det viktigt med förebilder eftersom man vill uppnå samma grej som dem, säger Marcus.

Förebilden för Marcus är grusspecialisten Rafael Nadal.

– Han är den bästa spelaren på grus. Han har spelar 101 matcher på Roland Garros och bara förlorat två. Dit vill jag också, säger Marcus vars favoritunderlag också är grus.

Och visst är han en bra bit på väg mot sitt mål.

– Marcus har aldrig förlorat en match i Danmark mot en jämnårig, inte ens ett set. Jag tror inte att han vet hur duktig han är och det är spännande att se, säger Brian med ett skratt.

Namn: Marcus Sehested.

Ålder: 13 år.

Familj: Pappa Brian Sehested och hans sambo Jenny Schübel, storasyster Emilia Sehested, 15 år, småsyskonen Stella Schübel-Sehested, 4 år och Nova Schübel-Sehested, 1 år.

Klubbar: Båstad Tennissällskap och danska klubben Holte Tennisklubb.

Tränare: Henrik Holm är Marcus nuvarande tränare i Båstad men också Edwin Sjögren som tränade Marcus som barn har en stor del i 13-åringens framgångar.

Aktuell med: Är en av Skandinaviens bästa i sin åldersklass. Befinner sig just nu i Maribor i Slovenien på en Tennis Europe-tävling.

Fler lokala sportnyheter hittar du här