Stämningen på Koreahalvön har sakta men säkert tinat sedan Nordkoreas diktator Kim Jong-Un i sitt nyårstal sade att landet funderade på att skicka idrottare till vinter-OS i Sydkorea.
Spelen i Pyeongchang innehöll sedan både deltagare, hejarklack och myndighetsrepresentanter från Nordkorea. Länderna marscherade tillsammans in på OS-invigningen under gemensam flagg, och ställde dessutom upp med ett enat lag i damernas ishockeyturnering.
Beslut från högre ort
Att Sydkorea och Nordkorea, inför ländernas tänkta kvartsfinalmöte i pågående lag-VM i bordtennis, helt sonika bestämde sig för att inte spela, utan i stället gå samman för att spela semifinal som en gemensam nation, är därför inte helt överraskande.
- Det är ju inte ett beslut som har fattats av Sydkoreas bordtennisförbund (KTTA), det har fattats på högre ort och kommunicerats via KTTA, säger Jerker Hellström, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
- Men det ska nog ses som en del av en signalpolitik för att visa hur nära det koreanska folket, på båda sidor om den 38:e breddgraden, står varandra.
Pingpongdiplomati
Pingpongdiplomati är inget nytt. Termen myntades på 1970-talet när den frostiga relationen mellan USA och Kina normaliserades genom bland annat ett utbyte av bordtennisspelare mellan länderna.
Diplomati i pingishagen var det också under bordtennis-VM i Japan 1991. Även då tävlade Korea som ett land, och damlaget tog överraskande guld framför storheten Kina.
Nu spelar man på nytt tillsammans, och det ser inte ut att bli en engångsföreteelse. Under KTTA:s sammanträde under VM i Halmstad lade man också fram förslaget att skicka ett gemensamt bordtennislag till Asian Games i Indonesien i höst, skriver den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap.
- Det är inte pingpongdiplomati som i Kina på 70-talet, men det här är en annan form. Man vill ju visa att Nord och Syd står varandra så nära, de är bröder och systrar. Det är en fortsättning på det som vi såg i Pyeongchang, säger Jerker Hellström.
Långt till fred
Vid ett historiskt toppmöte mellan Kim Jong-Un och Sydkoreas president Moon Jae-In nyligen, skrev de båda ledarna under ett gemensamt uttalande där de bland annat beskriver hur de ska arbeta för att så småningom skapa fred mellan länderna.
Där beskrevs också hur länderna vill demonstrera sin samlade visdom, talang och solidaritet genom att som enad nation ställa upp i olika internationella idrottstävlingar, bland annat Asian Games.
Ett enat koreanskt bordtennislandslag är dock inget som får Jerker Hellström att tro på fred på Koreahalvön i närtid.
- Att de fick till ett toppmöte innebär de facto ett närmande, och det här kan väl ses som en del av det. Men frågan är vad det i sig leder till, eftersom Koreaproblematiken i grunden är en fråga för USA och Nordkorea, och andra inblandade aktörer som till exempel Kina.
Fakta: Konflikten på Koreahalvön
Vid andra världskrigets slut intogs Korea av dels Sovjetunionen, dels USA. En skiljelinje mellan de sovjetiska trupperna i norr och de amerikanska i söder drogs längs den 38:e breddgraden. Sovjetunionen bildade ett kommunistiskt system under ledning av Kim Il-Sung medan USA inrättade en tillfällig regering av moderata nationalister.
I augusti 1948 utropades en ny stat i söder: Republiken Korea. Samma månad arrangerades val till en folkförsamling i norra Korea och den 9 september bildades Demokratiska folkrepubliken Korea.
Bakgrunden till kriget som rasade 1950–1953 kan hittas i kalla krigets spänningar men också i motsättningarna i Korea. Kommuniststaten fick kinesiskt och sovjetiskt stöd medan Sydkorea hade stöd av USA-ledda FN-trupper.
I juli 1953 slöts ett stilleståndsavtal i Panmunjom. Något fredsavtal kom aldrig till stånd och den demilitariserade zonen längs breddgraden utgör alltjämt gräns mellan Nord- och Sydkorea. Kriget krävde minst ett par miljoner människoliv.
Källor: Landguiden, NE.