En dag i sportchefens liv: ”Jag har tre hem”

På dagarna är han omtyckt lärare för autistiska elever på Lummerskolan i Eketånga. På kvällarna är han en tuff förhandlare och driven ledare som brinner för ishockeyn och klubben. Och däremellan ska han hinna med familjelivet också. Att vara sportchef i Halmstad Hammers är att leva dubbelliv. HP-sporten tog rygg på Niklas Söderström, 49 år, en vanlig dag på jobben.

ANNONS
|

– Man kan väl säga att jag har tre hem, skrattar Niklas och avser Lummerskolan, Halmstad arena och radhuset på Frennarp där han bor ihop med livskamraten sedan 25 år tillbaka, Birgitte Isaksson samt sonen Sebastian, 21.

06:30: Väckarklockan ringer. Uppstigning för Niklas för dagens första av två jobb.

– Jag har svårt att äta en rejäl frukost så tidigt så jag åker hellre ut tidigare till jobbet.

07:30: Niklas är på plats i skolan för att hinna ta en kaffe och ha en genomgång med sina kolleger om dagens schema.

– Jag måste ha kaffe. Annars fungerar jag inte, förklarar Niklas som nu också har hunnit med dagens första samtal med tränaren Fredrik ”Fredda” Johansson.

ANNONS

08:00: Skolan börjar. 12 anställda ansvarar för 13 elever, där det i Niklas grupp finns 5 elever från årskurs 7–9 med individuellt anpassad undervisning.

– Det är en fantastisk miljö för de här eleverna att vara i eftersom de behöver lugn och väldigt strikta rutiner, säger han när han visar runt i de generöst tilltagna lokalerna.

Uffe och Uffe hjälpte till

Det var flytten till Halmstad som tog in Niklas på lärarbanan.

– Jag var intresserad av skolan och hade läst lite på distans. Så Ulf Röjbro, den gamle HHK:aren, hjälpte mig att komma in här. Till en början, när vi spelade i Allsvenskan, var det på halvtid, men nu är det heltid, förklarar Söderström som stortrivs.

– Det är en härlig utmaning att få se eleverna göra framsteg om de så är så små så små. Men det värmer verkligen. Och det är väl samma sak som inom hockeyn. Att få se människor lyckas, fast i olika miljöer.

Jag och Uffe behöll kontakten och när han berättade att han hade tagit över Halmstad sa jag: Tar du upp dem i Allsvenskan kan du ju höra av dig.

Men det var en annan Ulf, tränaren Weinstock, som gjorde att han och Birgitte hamnade i Halmstad 2001.

– Ja, vi träffades efter att jag hade lämnat Vålerenga i Norge och pratade en del. Uffe hamnade i Linköping och jag i Skellefteå, men vi behöll kontakten och när han berättade att han hade tagit över Halmstad sa jag: Tar du upp dem i Allsvenskan kan du ju höra av dig.

ANNONS

Och på den vägen är det...

Många missade samtal

Även om Niklas efter Hammers konkurs 2005 gjorde en halv säsong i Nyköping och en hel i Borås så bodde familjen kvar i Halmstad.

– Och nu vägrar Birgitte att flytta. Hon stortrivs här, både med stan och med jobbet (verksamhetschef för hudkliniken i Halmstad och Varberg). Och det gör jag också för den delen. Men under min aktiva karriär var det ändå hon som fick anpassa sig efter mig så nu är det hennes tur att bestämma, anser Niklas

12:00: Dags för lunch. Men när kollegorna går för att äta sticker Niklas iväg för att ringa Fredda, agenter, spelare, sportchefer och tränare.

– Redan vid kafferasten vid tio brukar jag ha ett tiotal missade samtal och sms då. Men mina arbetskompisar är väldigt förstående, skrattar han.

15:30: Skoldagen är över. Niklas sätter sig i bilen för att åka direkt till Halmstad arena.

– Ibland hinner jag hem emellan. Men oftast blir det direkt till hallen. Jag vill ju gärna träffa killarna också och kunna ge både Fredda och Jensa (juniortränaren Jens Berggard) feedback.

16:00: Kontraktsskrivning på kansliet med backen Hampus Johansson.

– Det är alltid extra kul att förlänga kontraktet med egna killar som har gått den långa vägen. Han gjorde det bra redan den gångna säsongen, men kan han bara lägga på sig några fler kilon kan han få sitt stora genombrott i vinter – det är han värd.

ANNONS

– Alla pratar nyförvärv, men vi hoppas ju också att våra egna spelare ska bli bättre och ta nya kliv efter den resan som de var med om den gångna säsongen.

Ljusa och mörka sidor

Efter tre år som spelande tränare varav det första för Sannarps HC och fem som tränare blev han inför 2015/16 sportchef i Hammers.

– När jag ville sluta sa Kroken (Roger Krook, dåvarande ordförande) att då fick jag bli sportchef i stället. Så jag fick fixa min egen efterträdare.

Det blev Magnus Rahm, men bara ett år senare var Niklas gamle barndomskompis från Fagersta, Fredrik Johansson på plats.

– Fredda är inte bara en bra tränare – han är även en fantastisk föreningsmänniska som tänker för hela klubbens bästa. Men när han kom visste vi att det skulle ta minst tre år innan satsningen på egna talanger skulle ge resultat. Fast det kunde vi ju inte säga utåt. Men nu är vi där.

Det finns många bra agenter, men också alltför många ”skrothandlare” som bjuder ut sina spelare till högstbjudande

För att vara sportchef har både ljusa och mörka sidor.

– Det är kul att hjälpa killarna att ta nästa steg i karriären, att få dem att tänka mer långsiktigt i stället för att sticka iväg för någon tusenlapp extra. Tyvärr är det för många som har alldeles för bråttom för det är inte i nästa steg utan steget därpå som de förhoppningsvis kan försörja sig på hockeyn.

ANNONS

– Därför är det trist när egna spelare väljer att lämna för att gå i sidled, inte uppåt. Men för vår del går ju inte att leka med pengar som man inte har och därför vågar jag påstå att vi håller det som vi har lovat. Det gör inte alla.

– Visst hade det varit skönt att ha en större plånbok i bland, men å andra sidan är det roligare att lyckas med mindre resurser när man har byggt något från grunden jämfört att att ha kunnat köpa ihop ett lag.

– För jag tror att öppenhet och ärlighet vinner i längden. Och därför kan jag också vara obekväm och jobbig när det behövs.

Det har också en del agenter fått erfara...

– Det finns många bra agenter, men också alltför många ”skrothandlare” som bjuder ut sina spelare till högstbjudande utan att se till spelarnas bästa och som sedan drar.

– Lika roligt som det, trots mindre resurser, är att vinna kampen om en spelare, som David Stenbacka – lika surt är det att förlora kampen när man har lagt ner massor av timmar på research av en spelare, som Adam Hirsch, som sedan väljer en annan klubb. Jag och Fredda har ju byggt upp ett nätverk i hela Sverige, där man stämmer av med kollegor, tränare eftersom man inte enbart kan gå på referenser.

ANNONS

– Men det är heller inte kul att behöva säga till en egen spelare att han inte får nytt kontrakt när han kanske både har jobb och familj i stan. Det är nog det jobbigaste av allt.

Promenadförhandlingar

19:30: Niklas kommer hem och äter och hinner umgås med familjen, där sonen Sebastian har lagt av med hockeyn.

– Det är lite olika, det där. Ibland blir det inte förrän vid 21. Men alla köper det och det stödet, inte minst från Birgitte, har betytt enormt mycket.

Då gäller det också att man kommer ihåg vad man har lovat under promenaden för det brukar bli åtminstone två, tre olika samtal.

21:00: Niklas tar den nästan obligatoriska kvällspromenaden för att förhandla.

– Birgitte är trött på att höra mig sitta och förhandla, deala och prata upp Halmstad så då blir det att jag går ut i stället. Då gäller det också att man kommer ihåg vad man har lovat under promenaden för det brukar bli åtminstone två, tre olika samtal.

23:30: Läggdags. Niklas är en kvällsmänniska som behöver gå ner i varv. Men ett sista samtal till tränare Johansson, ett av tio, hinner det bli för att diskutera ny målvakt och anfallsförstärkningar.

– Jag tror att 75 procent av mina telefonsamtal är till Fredda och Jensa. Det låter inte klokt, men så är det.

ANNONS
ANNONS