HBK-Elfsborg
HBK-Elfsborg Bild: Jari Välitalo

Inget fyrverkeri, men fotbollshantverk som lovar mer, HBK!

Allsvenskt genrep på Skedalaheds gropiga gräsplan i hård vind och 0–0 mot ett starkt Elfsborg. Det var inte mycket till fotbollsfyrverkeri och inte särskilt sprakande och sprudlande och ”sexigt”. Men det var gediget fotbollshantverk. Stabilt. Rejält. Och tryggt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Okej, det är inte spelet som kommer att vinna SM-guld eller slåss i allsvenska toppstrider.

Men det är spelet som kan säkra allsvenska kontrakt.

Och det är ju där som HBK ska lägga ribban.

– Nyckeln till årets allsvenska är att vi är solida bakåt och det visade vi att vi är, vilket kanske var det allra viktigaste beskedet att få med sig, konstaterade managern Magnus Haglund efteråt.

I fjol blev HBK avklätt i genrepet av Elfsborg, där 0–4 kunde ha varit det dubbla.

Så var det inte den här gången med välbalanserat presspel över hela planen som störde Boråslaget som dock säkert missgynnades mest av planen.

ANNONS

– Men jag tycker att vi gör en bra match, där vi är stabila och står upp bra i duellspelet. Det är en tuff match med allsvensk karaktär med tempo, dueller, intensitet och därför perfekt att möta Elfsborg som genrep inför premiären mot AIK, ansåg Haglund.

Men.

För att få den där pendeln att tippa över från oavgjort till segrar måste anfallsspelet snäppas upp betydligt.

Två segrar av tio möjliga. Nollat i hälften av matcherna och fler än ett mål i en ynka match, cupmatchen ”hemma” mot Jönköpings Södra (3–1).

Försäsongen har väl knappast framkallat skrämselhicka hos de allsvenska motståndarna.

– Fast när vi börjar spela på ett tillslag har vi också bra perioder framåt. Sedan skulle jag naturligtvis önska att vi skapar fler heta målchanser, medgav Haglund.

För lika tryggt som det känns bakåt med målvaktsväggen Malkolm Nilsson Säfqvist, 41-årige försvarsgeneralen Andreas ”Ante G” Johansson och Joseph Baffoe bredvid – lika oskrivet och osäkert känns anfallsspelet.

Därför skulle jag vilja se Erik Ahlstrand i sin tia-roll ge ännu mer understöd till sina anfallskompisar och vara ett ännu större offensivt hot.

Jag skulle vilja se ytterbackarna mer delaktiga i anfallsspelet och på sätt sätt skapa den spelbredd som laget stundtals saknade.

ANNONS

Jag skulle vilja se Alexander Johansson närma sig den fjolårsform som han just nu är så fjärran från.

Och jag skulle vilja se HBK bättre ta hand om sina omställningslägen och våga slå bollen som hotar i stället för att ”safea” och ta ett extra varv.

Med premiären en dryg vecka bort känns också skadeläget oroande.

Det som såg ut som ett överflödets förbannelse av vänsterbackar med Benjamin Hjertstrand, Marcus Olsson, Gustav Friberg och Thomas Boakye är nu nere på – en, Boakye.

Villiam Dahlströms skada gör att även anfallsalternativen tryter.

Men att Joseph Baffoe börjar träna på måndag är i alla fall ett gott tecken.

För nästa helg börjar det, gott folk. Allsvensk premiär hemma mot AIK på ett välfyllt Örjans vall.

ANNONS