I år ligger ribban på en betydligt högre nivå, Hammers!

Det känns som ett annat universum, en annan tidsera. Men det är bara sju månader sedan som Halmstad Hammers i Vilundahallen, till tonerna av Europes ”Final countdown”, fick se Väsby fira segern i Hockeyettan-finalen efter 4-2 i den tredje och avgörande matchen där det – skulle det visa sig, ligga mer än en prischeck på 50 000 kronor i potten utan också en plats i Hockeyallsvenskan 2020/21.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Men allt det där är glömt nu. Eller inte.

För även om vi snackar om matcher som färskvara och ett jävulskt covid-19-virus som förändrade allt och ritade om kartan och för Hammers del, gjorde att storsatsningen brann inne, så är kraven och förväntningarna inför den här säsongen på en helt annan nivå. Med Allettan som självklar målsättning.

Hammers – skrällgänget och hela Hockey-Sveriges stora snackis, det var ju så det blev. Gänget som gick från losers som ingen trodde på till vinnare som tog sig till Allettan, vann den och sedan skakade om Väsby fram till en avgörande Hockeyettan-final.

Och som satte Halmstad på hockeykartan igen och fick publiken att återvända till gamla ”Valhall”.

ANNONS

Från att ha varit en underdog som de flesta bara såg som en dagsslända visade ledningen med tränaren Fredrik ”Fredda” Johansson och sportchefen Niklas Söderström i spetsen, vad Laget kan åstadkomma.

Det måste också vara grundstenen när vi nu skriver 2020/21. Stenhårt arbete och jävligt jobbiga att möta.

Hammers har i träningsmatcherna, när laget har följt matchplanen, visat sig vara precis lika äckligt disciplinerade och svårspelade som i fjol, där laget ännu inte på sex matcher har släppt in något mål i boxplay.

Och visst har man, som mot Nybro borta, kunnat skönja en helt annan auktoritet, ett helt annat självförtroende, där det är Hockeyettan-finalisten som kommer på besök, inte något dussingäng.

Samtidigt har naturligtvis också motståndarlaget rustat – inte minst när antalet lag i Hockeyettan till nästa säsong ska bantas.

Därför känns serien mer oviss än någonsin med ex-allsvenska Karlskrona som ett spännande, men oskrivet kort. Troja Ljungby med massor av erfarenhet, poäng och rutin ut, men desto mer hunger och talang in. Nybro, min favorit, med både tyngd och spets i nye Ryker Leer. Tranås, Vimmerby, ett lurigt Kallinge/Ronneby, ett förstärkt Borås, Mörrum med nye succétränaren Thomas Engman och ett Kalmar i ekonomiskt stålbad. You name it...

Och så Hammers förstås. Jag hade gärna sett någon mer poängdrivande back, men där Ludvig Collberg ändrade sig och stannade kvar i Mariestad. Men minst lika viktigt var att pjäser som Alexander Andersson, Jonas Fredriksson och Oliver Lexenberg stannade när dessutom Anton Sundin lade ytterligare några kilo muskler till backuppsättningen.

ANNONS

Den där riktiga snipern uteblev också när poängmaskinen Jesper Persson aldrig, trots besök i stan, kunde bestämma sig.

Men Oliver Olsson, David Stenbacka och inte minst, Robin Dahse väger mer än väl upp förlusterna av Sebastian Åkesson, Victor Gagic och Erik Åhlén. I synnerhet som Marin Pärna blev kvar och Carl Westberg, Ludvig Nilsson samt de egna produkterna Alexander Klarin och Rasmus Nilsson – två av åtta från J-laget – lär ta nya kliv. Med Alexander Johansson som joker vid sidan om.

Och så målvakterna då. Anton Malmborg har flyttat till Visby/Roma. Men upptill Jacob Crespin har nu Jakob Hellsten, Leksand anslutit som knappast är någon försvagning. Tvärtom kan 20-åringen bli hela seriens stora utropstecken på målvaktssidan.

Läs mer: ”Hellsten vill visa att storleken inte spelar någon roll”

ANNONS