Mikael Boman gör stor nytta i HBK:s offensiv som bollmottagare, murbräcka och allmänt bångstyrig för motståndarförsvaren. Samtidigt jobbar han lojalt i defensiven.
Men de egna målen lyser med sin frånvaro i år.
Den förre IFK Göteborg-anfallaren har inte nätat i Superettan sedan den 3 november i fjol. Då fastställde han slutresultatet till 2–0 i säsongsavslutningen borta mot Syrianska.
Därefter har han spelat tolv raka tävlingsmatcher – nio i Superettan och tre i Svenska cupen – utan att hitta rätt.
Hur bekymrad är du över det?
– Ingenting. Vi är i toppen av tabellen och jag har haft lite lägen som jag kanske borde ha gjort mål på, men jag har varit med så länge nu att det stressar inte upp mig direkt. För mig är det så, att så länge laget vinner matcherna så har jag ingen stress alls över det, svarar Mikael Boman.
Han fortsätter:
– När man var yngre ville man så klart hela tiden mycket göra mål själv för att komma vidare i karriären och liknande. Den stressen har jag inte nu. Jag är 32 år och har inga förväntningar eller förhoppningar om att säljas vidare.
Hämmar din roll som ”target player” och murbräcka dig från att själv komma i rätt lägen för att göra mål?
– Ja, det har väl blivit lite så att jag har spelat väldigt mycket felvänd. Mestadelen av matcherna har jag spelat med Rasmus (Wiedesheim-Paul) och med (Samuel) Kroon och Tot (Emil Tot Wikström) på kanterna, som är lite mindre och lite speedigare, där jag får ta väldigt mycket dueller.
– Men den rollen tar jag gärna. Jag vill, som sagt, bara vinna matcher med laget. Sedan om jag gör mål eller någon annan gör mål – jag kan inte bry mig mindre.
Mål gör däremot kollegerna. Rasmus Wiedesheim-Paul – som är tillbaka i truppen mot Ljungskile på lördagen – är uppe i sju och nye ”Crespo” Haestad Kamara behövde bara fyra minuter efter att han bytt av Boman för att näta i sin debut mot Västerås i onsdags. Även Sadat Karim lurar i vassen.
Hur säker känner du dig på din plats?
– Nej, det tror jag är livsfarligt om man känner sig säker, för då kanske man slutar att ta i och sånt på träningar omedvetet. Så jag känner mig absolut inte säker. Vi har mycket matcher och alla spelare kommer att behövas. Det är bara välkommet och positivt med tuff konkurrens.
Samtidigt besväras Mikael Boman fortfarande av den stukade fot han ådrog sig hemma mot Norrby den 8 juli och har stått över flera träningar mellan matcherna.
På fredagen körde han på egen hand under första delen av HBK:s träning och följde sedan tvåmålsspelet stående vid sidan.
Men någon fara för hans medverkan mot Ljungskile på lördagen ska det inte vara.
– Jag har ju inte fått vila foten eftersom det har varit så tätt mellan matcherna. Om du hela tiden spelar på den så går inte svullnaden ned som den ska egentligen. Men så länge som jag tejpar så är det inga konstigheter att spela matcher.
