Akropolis 1
Halmstads BK 1
(1–1)
– Typiskt att när det går bra ska man bli skadad, säger Emil, men lämnar samtidigt ett skönt besked.
– Jag fick smällen på insidan knäet när jag hade tunnlat Akropolis-spelaren som sedan ändå fullföljde. Men det verkar inte vara så farligt utan det är mest ömt.
Roligare då förstås att prata om målet – hans tredje för säsongen.
– Jag ser att ”Bosse” (Mikael Boman) löper in på Eriks (Ahlstrand) inspel och när bollen sedan tar i ribban studsar den ner framför mig så att jag kan nicka in den i öppet mål. Ännu en ”Ralle-mål”, ler han och avser att Rasmus Wiedesheim-Paul annars har just den förmågan att vara på rätt plats.
– Så jag ska kanske säga det efter varje match nu. Det var ju tur också eftersom jag och (Samuel) Kroon precis hade skiftat kant efter en hörna.
Och roligt att prata om den förlustfria sviten.
Det var den 25 september i fjol, mot Öster (0–1) som HBK senast lämnade en bortarena i Superettan utan poäng. Och med nästa bortamatch mot jagande Jönköpings Södra den 3 oktober kommer sviten att bli drygt ett år. Minst.
– Vi är starka på bortaplan. Det blir öppnare spel eftersom hemmalagen går mer på offensiven medan många lag ställer upp en köttmur på Örjans vall och det är svårt att spela sig igenom låga försvar, säger Mikael Boman.
Då hade Akropolis fått precis den start som laget ville ha med, precis som på Örjans vall, tidigt ledningsmål, där nykomlingen med få tillslag, kvickt passningsspel och smarta bollar in bakom HBK:s backlinje visade varför man är med i toppen.
HBK:s höga press hade börjat bita bra, men just då hittade Sotirios Nikopoulos in med en boll bakom gästernas backlinje till Andrew Stadler – som en gång provspelade för HBK – som skickligt lirkade in bollen i steget till Marcus Burman som med höger utsida vrickade in bollen till 1–0 (14).
Visserligen hade just Boman en riktigt bra chans bara två minuter senare när han inte fick riktig träff på nicktouchen som smet utanför.
Men när Marcus Burman skickligt väggspelade sig fri i den 28:e minuten var det bara en jätteräddning med fingertopparna av Malkolm Nilsson Säfqvist som stoppade Akropolis från att skaffa sig ett 2–0-överläge igen.
I stället var det alltså kvitterat två minuter senare när Emil Tot Wikström höll sig framme på Mikael Bomans ribbretur.
– Jag löpte mot främre stolpen och fick till en bra styrning som tyvärr tog i ribban. Så det var tur att Emil var vaken på returen, säger Boman.
Som skulle få fler chanser efter paus.
I synnerhet efter 50 minuter när Joel Allansson med en läcker höger utsida hittade en helt fri Boman på bortre stolpen, men skottet gick – över.
– Där ska det förstås vara mål. Jag smyger in på bortre stolpen, men blir lurad av studsen för bollen stannar liksom upp när jag bara räknar med att styra in den på halvvolley och i stället får jag kasta mig fram och då får hela foten under bollen, förklarar HBK-anfallen.
Bara fyra minuter senare var det dags på nytt när han löpte sig loss, men fick se Samuel Brolin reflexrädda.
– Jag fick ganska dålig vinkel och för hög träff. Fast då var nog Joels chans närmare, säger Boman.
Jodå, Allansson var bara en längre tånagel, eller ”för små fötter” som han själv uttryckte, från att peta in 2–1 Samuel Kroons inspel (69).
Då hade HBK bara två minuter tidigare bjudit Akropolis på ett drömläge när Andreas ”Ante G” Johanssons bakåtpassning blev alldeles för svår och bollen, efter att Ante hade revanscherat sig med ett skottblock, till slut hamnade hos Lamine Nekrouf som sköt lågt nere vid Malkolm Nilsson Säfqvists vänstra stolpe, men där var HBK-målvakten med en blixtrande parad.
En helt missriktad nick i drömläge av Martin Falkeborn när HBK-försvaret helt tappade markeringen (82) kunde också ha resulterat.
Men sista chansen skulle bli HBK:s när Rasmus Wiedesheim-Paul på tilläggstid (93) löpte sig loss, men Brolin räddade.
– Jag fick bollen lite för mycket rakt på målvakten och ville haft den högre, säger HBK:s skyttekung som denna afton fick gå mållös från planen.
För oavgjort – det var varken HBK eller Akropolis nöjt med den här eftermiddagen på Grimsta ip.
