Phil Ofosu-Ayeh har hunnit bli 31 år och kommer att göra sin första – förhoppningsvis hela säsong i allsvenskan.
Han kom till Halmstads BK inför den allsvenska säsongen 2021, men skadade korsbandet redan efter 20 minuter i premiären mot BK Häcken och missade resten av säsongen. En säsong som inte gick HBK:s väg utan det blev degradering till superettan igen.
– Ibland får man skador man inte känner av men som är knepiga och svåra att behandla, ibland får man skador där man direkt känner att något allvarligt är fel. Det kände jag då. Smärtan i mitt knä var otrolig. Jag har haft skador tidigare och vet om det är en lättare skada eller en svår långsiktig skada. I det fallet kände jag direkt att det var en svår skada, säger Phil.
– Man faller men måste ta sig upp igen. Gör man inte det är man inte professionell eller så är det fel sport att hålla på med. Jag försökte använda skadeperioden till att bygga upp de svaga delarna av min kropp och jag tycker att det blev bra. Man kan vara ledsen och gråta över situationen men jag är en sådan person att jag utnyttjar möjligheten i stället. Tiden rinner i väg och nu är det två år sedan det hände och jag mår mycket bättre än jag gjorde då.
Ett år av skadeproblem – sedan var HBK-backen tillbaka
Med på resan fanns självklart HBK:s sjukgymnast Simon Bakkioui. Han jobbade inte bara fysiskt utan också mentalt med Phil under skadeperioden.
– På grund av min långa skadelista var jag mentalt svag, hur skadorna påverkade mig och hur jag trodde att de påverkade mig var fel väg att gå. Jag vet inte hur många gånger förra året som jag började matcher med smärta, men Simon sa att jag vara skulle gå in på planen och spela och inte lyssna på kroppen, berättar Phil.
– Efter 20 minuter kände jag mig okej varje gång. Ibland måste man bara ta sig genom smärtan. Om man i stället är rädd och backar undan och tänker på sin skada så ändrar man sin hållning och då leder det till nya skador. Kanske blir jag aldrig helt smärtfri men jag kan ändå hantera den.
Phil Ofosu-Ayeh gjorde comeback i superettan mot Dalkurd på bortaplan.
– Det tog nästan ett år att komma tillbaka. Först var det korsbandet och sedan en muskelskada i låret. Det var en skön känsla att vara tillbaka i a-laget, säger han.
Mot Landskrona på bortaplan kom också det första av två mål under säsongen och efter målet sprang Phil direkt ut till sidlinjen och firade tillsammans med Simon Bakkioui i en rejäl kram.
– Det är tack vare Simon som jag mår som jag gör i dag och jag uppskattar verkligen jobbet han har lagt ner på mig och att han fått mig tillbaka på fotbollsplanen igen. Det är en skön känsla att veta att om man följer någons utstakade plan så kommer det att lösa sig en dag, säger han och fortsätter:
– När jag gjorde målet var min första tanke att fira med Simon. Jag kommer ihåg människor som har hjälpt mig under skadeperioden och ville visa uppskattning. Simon är en fantastisk fysio, men han är också en fantastisk person. Han bryr sig och det var mitt sätta att visa min tacksamhet mot honom.
Svenska försäsongen – ingen favorit
Efter en – i Phils tycke – lång försäsong har det blivit dags för seriepremiär hemma mot AIK på Örjans vall. HBK:s ytterback har blommat ut till en av lagets viktigaste anfallsvapen och utnyttjar gärna sin snabbhet och följer med upp i anfallsspelet.
– Det är en del av den moderna ytterbacksrollen att springa mycket. Nu för tiden är det vanligt att ytterbackarna understödjer i anfallet och jag personligen gillar att få vara med i anfallet eftersom det ger mig en chans att göra mål, assist eller bara slå en bra passning. För mig är det spännande att fly försvaret och bara springa framåt, det tycker jag jättemycket om, säger han.
– Jag ser alltid fram emot premiärer. Jag är inget stort fan av försäsongen och speciellt inte i Sverige. Vi har precis avslutat den elfte försäsongsveckan och har haft vår tionde försäsongsmatch. Jag vill ha tävlingsmatcher. Här har man en lång försäsong, i Tyskland har man bara fyra veckor och kanske fem matcher men här känns försäsongen oändlig. Den bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Jag klagar inte men det är annorlunda.
Han är inte heller speciellt förtjust i att spela på konstgräs.
– Jag är från norra Tyskland och min stad är också kall, blåsig och regnig men här är det ännu kallare och det är inte idealistiskt eftersom man spelar mycket på konstgräs. Svenska spelare är vana med det men kommer man från utlandet är det en stor förändring att alltid vara på konstgräs, varje träning, varje match. I Tyskland spelar man bara på konstgräs i absoluta nödfall vilket innebär att man kanske har två eller tre träningar totalt på konstgräs, allt annat utövas på riktiga gräsplaner. Här är det något helt annat. Det är en helt annan fotbollskultur, säger han.
När den allsvenska säsongen summeras i november, vad skulle du vilja ha upplevt för att du ska vara nöjd?
– Jag vill spela och vara på planen varje match. Jag vill ha ett solitt försvarsspel och mål och assist offensivt, jag vill hjälpa laget. Jag vill njuta. Sedan vill jag ha ett erbjudande från ett lag i Dubai och få tre miljoner dollar skattefritt och då säger jag hej då till Halmstad, säger han med glimten i ögat och ett stort leende i ansiktet.
