HBK:aren historisk – först att få HP-Dribblern två gånger

– Det är otroligt stort och hedrande med tanke på alla fantastiska fotbollsspelare som har fått det genom åren. Och framför allt då att som första spelare få priset två gånger, även om många har del i det, ler Ante med den blytunga bronsstatyetten från 2008 i den ena handen och den nya, moderna i glas, från 2020 i den andra.

Ante G och Ante V

”Ante G” – det namnet fick Karl Tommy Andreas Johansson när han, strax innan han skulle fylla 15 år, tog steget över från moderklubben Getinge IF till HBK, där en viss Magnus Haglund tog sina första tränarsteg.

Problemet var att det redan fanns en Andreas Johansson i laget.

– Så för att skilja oss åt blev det Ante G och Ante V, G som i Getinge och V som i Vallås, förklarar Ante.

Men det var på Getinge idrottsplats som allting började. Det var där som han fem år gammal gjorde sina första fotbollspass och efteråt fick sitt första samlingspris med pappa Tommy och Kjell Arvidsson som tränare.

Minnenas promenad

Det var också på Getinge idrottsplats som reportaget kring den första HP-Dribblern gjordes 2008. Nu börjar vi reportaget om Johanssons andra HP-Dribbler där för att sedan bege oss till Darrgräsvägen, villaområdet Skattagård som Ante växte upp i och bodde fram till flytten in till Halmstad 1998. Därför blir det en minnenas promenad, full av nostalgi, samtidigt som snön faller allt tätare.

– Där nere bodde vi fast då var huset inte grönt och hade inte någon mur. Men det är lustigt hur mycket större allting kändes när man var liten, säger Ante som växte upp med mamma Anita, pappa Tommy och den två år äldre systern Alexandra och pekar längre neråt gatan.

Vi satte upp mål, så småningom med nät, och klippte gräset själva med handgräsklippare. Men som du ser så lutar den så ingen ville spela i uppförsbacke,

Sedan tar han oss med upp till ängen ovanför som en gång var en fotbollsplan.

– Vi satte upp mål, så småningom med nät, och klippte gräset själva med handgräsklippare. Men som du ser så lutar den så ingen ville spela i uppförsbacke, skrattar han.

– Men det var många barn här eftersom det var ett nytt bostadsområde så vi kunde ibland vara elva­mannalag när papporna anslöt på kvällarna. På sommaren var det också här som alla firade midsommar.

– Och där borta byggde vi en skate­boardramp. På vintrarna brukade vi frysa is och spela ishockey om vi inte spelade landhockey. Tanja Esko som bodde längre ner på min gata och sedan blev elitspelare i innebandy i Falun var riktigt bra, berättar en nostalgisk Ante.

Falkenbergs FF med i bilden

Samtidigt stannar en bil till och Ante börjar direkt prata med John Kuzera, en gammal granne och även tidigare verksam i Getinge IF, som bor kvar sedan Antes dagar.

– Det var ofta många ungar som spelade här, men jag kommer också ihåg att du brukade stå här och träna själv på kvällarna, påminner John Ante.

HBK hade redan, i samband med matcher och cuper, fått upp ögonen för den lovande mittfältaren från Getinge. Och när GIF fick svårt att få ihop fullt lag när man gick över till elvamannalag kände Ante att det var hög tid att lämna när också sammanslagningen med Slöinge rann ut i sanden.

Men det fanns ytterligare en klubb med i bilden; Falkenbergs FF.

– Jag och pappa åkte och tittade på en match mellan just HBK och Falkenberg i det laget som jag skulle till. Men eftersom vi fick solen i ögonen flyttade vi oss och råkade hamna på Falkenbergs sida. Och då blev HBK:arna oroliga och trodde att jag hade bestämt mig.

Bollen har väl alltid funnits med i bilden och jag har alltid tyckt att det är roligare att sparka än kasta den.

Det hade han också. För HBK.

– Bor man i Getinge är det Halmstad som gäller medan det är Falkenberg om man bor i Slöinge. Dessutom jobbade ju pappa i Halmstad så det var till slut ett ganska enkelt val.

Nu var det också full satsning på fotbollen.

– Jag testade på en massa olika idrotter när jag var yngre, men bollen har väl alltid funnits med i bilden och jag har alltid tyckt att det är roligare att sparka än kasta den.

United-mittfältaren förebild

I fortsättningen blev det buss in till Halmstad och skjuts hem till Getinge efter träningen. När det var match på Örjans vall åkte pappa Tommy – som hade lirat i Getinge IF och Inter – och Andreas in och tittade på HBK, där en ung Johansson speciellt såg upp till Torbjörn Arvidsson.

– Och så har man honom som tränare nu också, inflikar Ante som internationellt hade en annan stor förebild; Paul Scholes i Manchester United.

– Han var komplett, bra både framåt och bakåt. Så därför höll jag väl lite på United. Men inte lika mycket i dag. Då håller jag mer på engelsk fotboll, alltså om typ Liverpool, Arsenal eller United möter ett spanskt eller italienskt lag i Champions League.

I HBK:s P15-lag såg den nye tränaren Magnus Haglund direkt något extra i den spelskicklige mittfältaren.

Jag har aldrig trott på att skrika och skälla. Om någon gör ett misstag är den spelaren ändå så medveten om det och då är det bättre att pusha på, stötta och titta framåt.

– En gänglig kille med funktionell teknik som redan då var en väldigt klok spelare och framför allt – hade en fantastisk blick och spelförståelse, säger Magnus och öser lovord över sin lagkapten.

– Hans betydelse för laget kan inte nog betonas. Både på och utanför planen. Han är helt enkelt den ultimata lagkaptenen.

Det är fina ord av Magnus. Vad är den ultimata lagkaptenen för dig?

– Det är väl att vara länken mellan spelarna och tränaren, att få ut budskapet. Jag försöker se alla i omklädningsrummet och tipsa och hjälpa både på och utanför planen.

– Jag har aldrig trott på att skrika och skälla. Om någon gör ett misstag är den spelaren ändå så medveten om det och då är det bättre att pusha på, stötta och titta framåt.

Mycket vatten har runnit genom Suseån sedan Ante sparkade sina första bollar på idrottsplatsen i Getinge och många drömmar och mål har nåtts.

Allsvensk debut i HBK (2002): Check! A-landslagsdebut (2009): Check! Bundesligadebut med VfL Bochum (2009): Check! SM-guld med IFK Norrköping (2015): Check! Allsvensk comeback med HBK (2020): Check!

43 243 minuter tävlingsfotboll

Sammanlagt 43 243 minuter tävlingsfotboll, det vill säga en månad dygnet runt på planen varav 219 seriematcher för HBK och 209 för IFK Norrköping.

Vad är du mest stolt över?

– Då måste jag ändå säga SM-guldet med Norrköping. Det var magiskt! Och speciellt med tanke på att vi var så nära med HBK 2004.

Och under 19 år på elitnivå har karl’n knappt varit skadad.

– Nej, jag har nog faktiskt inte haft någon svårare skada i karriären.

Att den makalösa sviten på 160 raka elitmatcher och nästan 5,5 år bröts i somras inför matchen mot Jönköpings Södra berodde på – covid-19-pandemin.

– Lite retligt, faktiskt. Men jag är naturligtvis tacksam över att jag fick den så lindrigt. Bara lite huvudvärk och lite ont i ryggen så hade det inte varit för smittorisken hade jag kunnat spela.

Nästa år fyller jag 40 och mitt kontrakt går ut 2021. Men så länge dom vill ha mig så kör jag på

Sedan 2012 har han missat sex matcher. SEX! Fyra på grund av avstängning, en när han blev pappa för andra gången och så nu – coronan.

Hur bär du dig åt?

– Jag är väl lättränad och vet mina styrkor och vilken träningsbelastning jag tål. Nu när man är lite äldre gör man ju inte vissa saker, som att stå och slå 20–30 crossbollar efter träningen, eftersom jag vet att det sliter.

– Men det handlar ju om att lägga ner det hårda jobbet också. Träna hårt, äta rätt, sova, återhämta sig och där är ju Simon (sjukgymnast Bakkioui) guld värd.

Det gör också att Ante, som fyller 39 år den 10 mars, ännu inte ser något slut på den aktiva karriären.

– Nästa år fyller jag 40 och mitt kontrakt går ut 2021. Men så länge dom vill ha mig så kör jag på eftersom jag inte känner någon skillnad i kroppen, tycker det är lika roligt med fotboll och är lika hungrig.

Speciellt när hans kära HBK nu också är tillbaka i Allsvenskan.

– Ja, det gör ju en ännu mer triggad – att få möta ännu bättre spelare och lag. Och det känns verkligen som att vi är redo med ett bra grundspel och en fin blandning av äldre, erfarna spelare och unga, lovande talanger.

Både du och HBK hade ett tyngre 2019. Så det känns som att du hittade tillbaka till din roll 2020 (vann också HP:s Bolljakten).

– Det är ju lättare att spela när laget går bra. Men visst – vi var bättre organiserade i år, tydligare och rejälare och det var en fördel för mig.

Blivande expertkommentator?

Att Allsvenskan, med största sannolikhet, startar även 2021 utan publik talar också ännu mer för att Andreas ”Ante G” Johansson väntar med att lägga fotbollsskorna på hyllan för en framtida tränarkarriär där han redan i dag har den näst högsta tränarutbildningen, Uefa A, vilket berättigar honom en plats som assisterande tränare i Allsvenskan eller Superettan.

– Jag blev riktigt besviken när det allsvenska spelprogrammet kom och vi möter IFK Norrköping borta redan i omgång 3. Jag hade ju hoppats att det skulle vara publik när jag kom tillbaka dit med HBK så då får man väl köra på minst ett år till...

– För jag hoppas verkligen att publiken kommer tillbaka åtminstone efter EM. Även om man vande sig till slut är det inte alls samma sak att spela inför tomma läktare. Med publik blir allt så mycket roligare och – känns det åtminstone som, bättre.

En gång i tiden, på Sturegymnasiet, pluggade Ante medialinjen med inriktning på tv-produktion.

Är det, upptill fotbollstränare, en blivande expertkommentator vi ser här?

– Njae, jag har alltid varit intresserad av det, men när klasskompisarna satt kvar efter lektionerna och klippte och redigerade stack jag iväg och spelade fotboll. Men oavsett vilket, allt med fotboll är jätteroligt. Både att spela, utbilda och hjälpa till. Så man vet aldrig...

LÄS MER:Klart: Här är HBK:s första motståndare i Allsvenskan

LÄS MER:HBK – en ”ovanlig” allsvensk nykomling sprängfull av rutin

LÄS MER:”Nyförvärvet” Simon Lundevall: ”Jag behövde det här”

LÄS MER:HBK startade försäsongen 2021 – Haglund om nyförvärvsjakten

TEXT

Jan-Owe Wikström

jow@hallandsposten.se