Halmstads BK 2
IS Halmia 4
(0-2)
SE ÄVEN: Så var matchen mellan HBK och Halmia
Halmia visade tyngd direkt från avspark och tog ledningen efter bara ett par minuter. Redan på andra hörnan efter fem minuter fick kvällens bortalag utdelning när Elin Hansson nådde högst av en hel drös med spelare framför mål och knoppade in det första målet på 41 år i seriespel mellan HBK och Halmia.
En stund senare utökade Halmia med ett beprövat medel. Efter att Alice Sandahl räddat HBK från ett andra baklängesmål med en rensning på mållinjen kunde Elin Hansson återigen få pannan på bollen och vallade in sitt andra mål via stolpen och Emma Orrdal.
HBK:s uppförsbacke blev tyngre i kort efter halvtid, när Elin Hansson behärskat avslutade en nedskarvning för 3-0 till Halmia.
HBK hämtade igen
HBK vaknade till ordentligt efter det målet och spelade upp sig rejält, något som gav resultat. Alexandra Hellekant smög sig upp på vänsterkanten och när bollen nickskarvades mot yttern slog hon till med en tung volley i bortre burgaveln för 3-1.
Målet gav hopp till HBK, och Hellekant blev så när målskytt på nytt när hennes skott tog i stolpen. Istället kom 3-2 när Moa Karlsson stod för en fin aktion och lurade flera motståndare innan hon tryckte in bollen vid främre stolpen.
HBK jagade frenetiskt för en kvittering, men när Sofia Voldby slog en hög lyra som gick via stolpen och in.
– Det är klart det var ett skott! Även om den inte hade gått in så hade det blivit en bra retur för oss, säger målskytten.
Det avgjorde mer eller mindre matchen och Halmia höll undan till en 4-2-seger.
– I andra tycker jag att vi tar över och vi gör också två mål. Men när de gör 4-2 känns det som att det är över, säger HBK:s Alexandra Hellekant och fortsätter:
– Vi har lägen men vi är inte tillräckligt noggranna, det är i noggrannheten som vi brister.
Jubel i Halmia - depp i HBK
Slutresultatet gav jubel i Halmia-lägret, men dystrare miner i HBK.
– Det var extra taggande att med tanke på det och att det var sista matchen innan uppehållet. Så det är kul att vinna, särskilt när det är folk som man känner i det andra laget, säger Sofia Voldby.
– Det är extra nerver. Alla var lite extra spända men det släppte lite ju längre det gick. I efterhand är det inte så himla roligt att förlora., säger Alexandra Hellekant.
