På hemmaplan. Svenska handbollslandslagets förbundskapten Ola Lindgren laddade upp med en golfrunda på Tylösand inför avresan till OS-förlägret i Portugal.
På hemmaplan. Svenska handbollslandslagets förbundskapten Ola Lindgren laddade upp med en golfrunda på Tylösand inför avresan till OS-förlägret i Portugal.

Sista chansen för Lindgren att ta OS-guld

Ola Lindgren är redo för sitt sjätte och förmodligen sista OS. – Det hade varit en rolig känsla att ta ett guld någon gång, säger handbollslandslagets förbundskapten.

ANNONS
|

Det är dagen före avresan till OS-förlägret i portugisiska Rio Maior.

Då passar Lindgren på att gå en golfrunda på Tylösand med de gamla handbollskompisarna i Drott.

När han ska putta på träningsgreenen visar han upp en boll där det står förbundskapten på.

– Jag får använda den nu – om två månader är det för sent, säger Ola och skrattar.

Jo, efter Rio är det åtta år långa kaptensjobbet till ända. Då lämnar både han och vapendragen Staffan Olsson det delade chefsskapet för svenska herrlandslaget.

Men först ska duon försöka sätta punkt med en framskjuten placering i Future Arena i Barra Olympic Park i Rio.

ANNONS

Ett OS-guld är väl egentligen bara det som Lindgren och Olsson saknar i prisskåpen efter snart 25 år tillsammans som spelare och ledare i blågult.

Redan 1988 debuterade Ola med en femteplats i Seoul, därefter följde tre turneringar i följd där svenskarna fick nöja sig med silver i Barcelona, Atlanta och Sydney. I London 2012 blev det på nytt ett silver – den första OS-medaljen som förbundskapten - efter förlust mot ett urstarkt Frankrike i finalen.

– Den gången kändes det som om vi vann ett silver. Vi var underdog i turneringen, men krigade oss fram hela vägen, minns Lindgren.

Han fortsätter:

– Men alla de andra förlusterna var svårare att ta. Vi var stora favoriter på den tiden och silvren var som förlorade guld – tyvärr fick vi ingen fullträff i någon av finalerna.

Vilken förlust har varit svårast att smälta?

– Den mot Kroatien 1996 i Atlanta var extremt jobbig. Vi var så dominerande i handbollsvärlden då och kontrollerade allt motstånd, men vi fick en bedrövlig start och tvingades jaga i stort underläge. Den förlusten är den tyngsta.

ANNONS

Den här gången kan Sverige, som inleder OS-turneringen mot europamästarna Tyskland 7 augusti, återigen slå ur underläge och det är då som blågult brukar vara som bäst.

Saknas i truppen gör bland andra skadade trion Niklas Ekberg, Jonas Källman och Viktor Östlund.

– Vi har fått väldigt många återbud, men det är ju också en del av idrotten och då gäller det att hitta andra vägar. Vi tappar i rutin jämfört med London, men samtidigt har det kommit en ny generation med Lukas Nilsson och Philip Stenmalm som har en annan entusiasm.

– Målsättningen som vi har är att ta oss vidare i gruppen och få spela kvartsfinal, men där kan vi få möta Frankrike, Danmark eller Kroatien och då blir det tufft.

Olsson och Lindgren tyckte att upplägget inför London-OS var bra och därför har det blivit ett liknande koncept den här gången.

Hur långt det räcker återstår att se.

– Det är alltid speciellt med ett OS med allt som händer runtomkring och det gäller det ha tydliga regler, inte låta något störa fokuseringen.

ANNONS