I 27 år av sina 34 år har Johanna tillbringat mycket av tiden på en handbollsplan.
– Men handbollen är liksom en del av mig. Vad ska jag göra i stället? frågar hon sig.
Efter förra säsongens tunga respass ur Damallsvenskan i den sista omgången var det inför den här upplagt för en allsvensk comeback.
Tills beskedet plötsligt kom i veckan att alla serier förutom de två högsta avbryts för säsongen.
– Det har väl legat i luften, men det var ändå jättetråkigt. Samtidigt var det skönt att få ett besked och veta vad man ska förhålla sig till för ovissheten har ju varit minst lika jobbig, förklarar Johanna.
– Planen var ju att gå upp i Allsvenskan i år, men nu får vi flytta fram den ett år. För nu känner man ju sig ännu mer revanschsugen till nästa år. Om vi får börja spela då, vill säga. Annars får vi väl spela på gräs eller något...
Har tanken någon gång under den här perioden slagit dig att nu lägger du av?
– Nej, faktiskt inte. Och vad jag har hört är det ingen annan i laget som heller har tänkt så. Men visst – någon period har man ju tyckt att det är långtråkigt att inte ens få träna handboll. Och framför allt saknar jag tjejerna och den energiboost som man får av att vara tillsammans som ett lag.
Då var det närmare att hon redan 2012 hade lagt handbollsskorna på hyllan – Johanna som kommer från Avesta, där mamma, pappa och tvillingbrorsan Kristoffer bor kvar medan hon själv numera är Halmstadbo sedan länge ihop med sambon Tom Törnström Stråhle.
– Ja, vi hade åkt ur Elitserien med Örebro och jag var rätt så trött på handbollen. Men så tipsade en av mina bästa kompisar från Halmstad om Drott och den dåvarande tränaren Mattias Lindskog hörde av sig. Drott låg ju bara i division 2 då, så jag flyttade mer ner för jobbet. Men här fick jag tillbaka glöden och spelglädjen, säger vänstersexan som varit med på Drotts hela resa uppåt i seriesystemet.
– Så självklart vill jag ta tillbaka laget i Damallsvenskan igen, slår hon fast.
Till vardags arbetar Johanna till 85 procent som badmästare i simhallen i Halmstad arena och fyller upp resten av tiden som PT, personlig tränare, på PT Studio Halmstad som bland annat drivs av en annan Drott-bekanting, David Löfgren
– Det passar mig perfekt för när det nu är lugnt här i simhallen när det, förutom simskolorna, är stängt för allmänheten på grund av coronan kan jag fördela tiden bättre.
Därför vet Johanna också hur viktig fysiken är inom handbollen.
– Det är ju det som vi har fått hålla på med de fyra senaste månaderna så styrke- och kondtionsmässigt har vi inte tappat något. Men handbollsfysiken behöver uppdateras. Fotarbete, snabba ryck, skott- och passningsövningar...
– Vi testade det där nyligen och från att inte ha gjort det på fyra månader till att köra en timme. Jag lovar, det märktes direkt med känning i hälsenor och andra skavanker.
Och just fystränare är något som Johanna kan se sig som den dagen som det är slutspelat på planen.
– Taktiken och detaljerna får någon annan ta hand om för ren handbollstränare lär jag nog inte bli. Men grisgörat, själva fysen, det skulle funka, ler hon.
Men den dagen dröjer ett tag till. För nu ser hon och lagkompisarna i HK Drott fram emot nästa säsong.
Med en eventuell tjuvstart redan till sommaren.
– Jo, vi har snackat om att ställa upp i beachhandbollen. För då skulle vi äntligen få börja spela handboll igen. Det var länge sedan.
Badmästare i Halmstad arena och därtill PT, personlig tränare. Det kan Johanna Birkkjaer Andersson sätta upp på sitt cv upptill lagkapten och veteran i Drotts damlag.
