Johan Ekengren är uppväxt i Vingåker med en pappa som spelade handboll.
– Det fanns inte så mycket annat att göra så det blev handboll även för mig, säger han och berättar att det var Kjell E Larsson och Göran Persson, före detta statsminister i Sverige, som startade upp handbollen i Vingåker.
En större förening fanns i Katrineholm där det också, redan 1978, fanns en multiarena i Duveholmshallen.
– Man låg i framkant i Katrineholm och staden blev tidigt ett handbollscentrum bland annat utifrån handbollens turneringar och landslagsläger, säger Ekengren och fortsätter:
– På den vägen är det. För mig låg det inga drömmar eller ambitioner bakom att börja spela handboll. Det var sunda ledare och dessutom fanns det helt enkelt inget annat att göra.
Efter studenten flyttade Ekengren till Halmstad, men drog snart korsbandet och fick i stället chansen att leda ett ungdomslag.
Det passade alldeles utmärkt för Johan Ekengren.
– Jag pluggade idrottspsykologi och testade samtidigt mina kunskaper på golvet som ledare i Handbollspojkarna, säger han.
Det ena ledde till det andra.
– Jag snappades rätt tidigt upp av handbollen och fick hänga med Bengt ”Benga” Johansson när jag skrev mitt examensarbete, säger han.
– Allt slumpade sig bra hela tiden. Det brukar göra det för dem som är ambitiösa.
Tuff start på civila karriären
Hans första jobb som idrottspsykolog fick han i Anderstorps SK. Det blev en tuff start på den civila karriären för Ekengren som direkt fick nytta av sina kunskaper.
– En av spelarna i Anderstorp tvingades amputera skottarmen efter en arbetsplatsolycka. Det var en svår sits men traumat formade också mig. Man fick perspektiv och insåg att handboll och resultat är oviktigt i sammanhanget, det finns många andra saker som kommer före handboll. Man måste lösa det viktiga först, att må bra och vara i ett meningsfullt sammanhang, efter det kommer handbollen, säger han.
Svenska handbollförbundet efterfrågade expertis i idrottspsykologi och Ekengren, som har en magisterexamen i ämnen, levererade.
– Det blev uppskattat och efterfrågat och det fanns ett behov som ledde till större uppdrag och anställningar, säger han.
Ekengren gör verkligen det han brinner mest för.
– Jag är en riktig nörd i det jag gör, men jag är lyckligt lottad och stolt över att vara en nörd i det jag älskar, handboll och psykologi, säger han med ett skratt.
– Det är viktigt som ledare att skapa en utvecklande miljö som aktiva mår bra i.
42-åringen har dessutom varit med på det svenska landslagets senaste succéresa.
Sensationellt silver i VM
I VM i Egypten blev det ett sensationellt silver och i OS-kvalet spelade Sverige till sig en plats i Tokyo.
– Jag har ett finger med i spelet i många unika miljöer, säger Ekengren och fortsätter:
– Jag har fått uppleva mycket men har inget behov av att stå i centrum utan jag vill hellre vara en del i ett större sammanhang. I handbollslandslaget nyttjar vi varandras styrkor och kompetenser, det är en orsak till att vi har lyckats.
Uppladdningen inför VM var en annorlunda upplevelse för hela den svenska landslagstruppen.
– Vi hann med en kollektiv träning tillsammans inför VM eftersom vi på grund av coronapandemin levde mer eller mindre isolerade innan mästerskapet, säger han.
– Vi blev skickliga på att acceptera situationen och hittade kreativa lösningar för att få vardagen att fungera och samtidigt leva i linje med våra värderingar. Vi kunde inte ta något för givet utan fick perspektiv på saker och lärde oss att förhålla oss till verkligheten på andra sätt.
VM-silvret var en otrolig framgång för svensk handboll.
– Sverige har varit en världsnation i handboll. Nu är det en oerhörd konkurrens med många bra handbollsnationer och jag tror att vi har snittat en sjundeplats i mästerskap de senaste åren och därför är det extra häftigt att få vara med om detta. Sverige är inne i en topp just nu och det är jätteroligt att få vara med om. Samtidigt vet vi hur skört det är med framgång, det finns toppar och dalar, säger Ekengren.
Assisterande i IFK Kristianstad
Numera återfinns Johan Ekengren också på tränarbänken i IFK Kristianstad. Han har under många år jobbat som idrottspsykolog i klubben, men har nu ett ännu större ansvar.
– När Ljubomir Vranjes fick gå som tränare i december hände det saker i Kristianstad och jag blev ännu mer involverad när jag fick ta klivet in på bänken som en av de assisterande tränarna bakom Ulf Larsson, berättar Ekengren.
Ekengren har dessutom ett SM-silver på meritlistan som assisterande tränare. 2008 klev han in som assisterande bredvid Ulf ”Tubbi” Sivertsson i Drott, en position han hade i tre år.
– Klubben gick från att ha kvalat sig kvar i högsta serien till att vinna ett SM-silver efter finalförlust mot Sävehof i förlängningen, minns Ekengren.
– Det är mycket som händer i handboll och jag har haft förmånen att få vara en del av det.
Osäkerhet största orsaken till psykisk ohälsa
Att coronapandemin drabbat även handbollen är ingen nyhet. Den har lett till större psykisk ohälsa inom idrotten och den största orsaken är osäkerheten för utövarna.
– Man märker av och förhåller sig till pandemin på olika sätt. Den största orosmolnet jag märker på elitnivå är osäkerheten och förlusten av en fungerande vardag. Att inte kunna röra sig fritt, att inte kunna planera framtiden, drömmar om mästerskap som går i kras, att prestera inför tomma läktare. Ur ett folkhälsoperspektiv ser jag stora risker om idrotten inte får tillbaka människor till fysisk aktivitet och goda vanor igen, säger Ekengren.
Han vittnar om personer som slits mellan hopp och förtvivlan.
– När blir allt normalt igen? Det blir extra tufft för elitidrottare eftersom många klubbars ekonomi blöder och det gör att det blir en osäker tillvaro för många utövare, detta i kombinationer med permitteringar och restriktioner . Det kan i sin tur leda till att man förlorar sina goda rutiner och blir nedstämd, säger han.
Med uppdrag för svenska handbollslandslaget, undervisning i idrottspsykologi på Högskolan i Halmstad, assisterande tränarjobbet samt tränaruppdrag i Halmstad Handboll, kan man lätt börja undra om Johan Ekengren någonsin hinner sitta ner och ta det lugnt.
Har du aldrig semester?
– Jag har inte planerat så långt fram så jag får passa på den frågan, säger han med ett skratt.
