Höstens svalka kan bli HBK:s räddning i den heta tätstriden

Det var en övermäktig motståndare som Halmstads BK inte hade räknat med och som till slut ”stal” två tunga poäng mot Dalkurd i Superettans tätstrid. Hettan. Drygt 30 grader varmt i skuggan lade den kvävande hettan sig som en våt filt över Studenternas i Uppsala.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det var svårt nog att, som åskådare på läktaren, andas och hitta syret som fanns där någonstans så hur var det då inte nere på planen.

– Väldigt, väldigt varmt. Och hettan kom både uppifrån och underifrån där det brände genom skosulorna från konstgräset, påpekade HBK-managern Magnus Haglund.

I första halvlek märktes den inte spelmässigt på ett HBK vars höga press bet bra med bollvinster högt upp i banan som stressade ett bollskickligt Dalkurd – det lag som slår flest passningar och har störst bollinnehav i serien – till misstag som kunde och borde ha genererat ännu fler klara målchanser för HBK.

ANNONS

Då såg HBK ut som det topplag man bevisligen är genom andraplatsen i tabellen.

Men i andra halvlek tröt, av förklarliga skäl, orken och när pressen inte längre synkade hela vägen kunde Dalkurd allt oftare spela sig igenom för att till slut kvittera genom en vacker soloaktion av MFF-lånet Patriot Sejdiu.

Eller som Joel Allansson så pricksäkert uttryckte det:

– Vi sprang kopiöst mycket och när vi väl vann bollen så hade vi inte ork att kunna ställa om.

Okej, det var naturligtvis likadana villkor för Dalkurd.

Men ändå inte.

För där Dalkurd backade hem bygger mycket av HBK:s spel på den höga, aggressiva pressen som dels säkrar upp försvarsspelet över hela banan, men framför allt – är nyckeln till de snabba omställningarna i anfallsspelet.

– Den höga bollpressen är en del av vår identitet, vårt signum. Men i dag efter paus nådde vi inte upp till den nivån och det var mycket på grund av de extremt tuffa förhållandena, medgav Magnus.

Så HBK ska kanske vara tacksamt över den tidigare usla sommaren. Och kan se fram emot höstens svalka om matchplanen även i fortsättningen ska orka följas med hög press alla 90 minuterna.

Men det är bråttom. Visserligen har HBK inte förlorat sedan 2–3-smällen mot Akropolis, men med oavgjort i tre av de fyra senaste matcherna har laget tappat mark till tätkonkurrenterna som både ryckt ifrån (Degerfors) och närmat sig bakifrån (Gif Sundsvall och Jönköpings Södra).

ANNONS

Laget har tappat fart och effektivitet framåt och skapar inte längre lika många målchanser. Bolltempot har gått ner, rörligheten och kreativiteten likaså och offensiva nyckelpjäser som skyttekungen Rasmus Wiedesheim-Paul, Mikael Boman, Samuel Kroon och den i lördags ledige spelmaestron Dusan Djuric är inte alls lika heta utan famlar just nu efter formen. Och så sorgebarnet – fasta situationer. Tio nya hörnor, totalt 82 och ännu inget mål direkt på hörna, även om Haglund påpekade att det statistiskt krävs 40 hörnor för varje mål.

Roligare läsning är då bortastatistiken där HBK inte har förlorat sedan den 25 september i fjol, 0–1 mot Öster och det fortsatt stabila försvarsspelet med få chanser för motståndarna och bara åtta insläppta mål.

Men i längden går det inte enbart att förlita sig på försvaret. Nu måste de offensiva pjäserna börja leverera igen. I synnerhet som Gif Sundsvall väntar härnäst och därpå dubbelmöte med serieledande Degerfors. Matcher som kanske inte blir direkt avgörande, men som kommer att sätta agendan för fortsättningen av säsongen.

ANNONS