Om att omedelbart studsa tillbaka efter käftsmällen mot Degerfors förra helgen. Om att bevisa att det bara var en tillfällig plump i protokollet, ett gupp på vägen mot Allsvenskan. Om både det mentala och fysiska spelet. Och inte minst – om att man hade lärt sig läxan.
Allt det där blev det också check på för plötsligt kände man igen HBK igen i sin höga bollpress, sin aggressivitet, sitt stabila försvarsspel och inte minst – löpviljan att hota i djupled.
– I dag uppträder vi som det lag som vi vill vara, jobbiga att möta med den höga pressen som vårt adelsmärke där vi med våra effektiva förflyttningar pumpar ihjäl och maler ner motståndet, konstaterade HBK-managern Magnus Haglund belåtet.
Okej, AFC Eskilstuna är inte Degerfors – därav skillnaden med lagen i varsin ände i tabellen.
Ytorna var större och motståndarnas förmåga att spela sig ur pressen sämre.
Men här var det ett HBK som hade bestämt sig att för inte tumma på någonting och som ville ha revansch. Inte ett HBK som i 1–4-smällen mot Degerfors tycktes tro att eftersom det hade gått så bra på Stora valla (2–0) skulle det ordna sig nu också och blev alltför bekväma i det.
– Första halvlek är jag väldigt nöjd med. Då var vi stabila bakåt och vassa framåt, men efter 3–0 som stänger matchen blev det lite mer hawaii, summerade Haglund.
Speciellt Mikael Boman, tillbaka i startelvan, visade då hur viktig han är genom att ständigt vara en urstark uppspelspunkt som nu också sökte fria ytor på kanterna.
Och med sin gamle radarkompis tillbaka blev det direkt mer spring i benen för skyttekungen Rasmus Wiedesheim-Paul som inte enbart bidrog med sitt tionde mål och ett halvt för AFC:s självmål – han var också betydligt mer delaktig i spelet än på sistone och uppenbart på väg ur sin svacka.
Kontinuitetsälskaren Haglund hade jämfört med matchen mot Degerfors inte enbart ändrat på topp med Boman tillbaka i stället för Sadat Karim.
Han hade också tvingats flytta ner Thomas Boakye på högerbacken i stället för sjuke Edvin Kurtulus, ersatt Boakye på vänsterkanten med Emil Tot Wikström och satt in Alexander Berntsson i stället för den avstängde mittbacksklippan Joseph Baffo.
Och samtliga med så gott resultat att Haglund lär få ännu mer angenämt huvudbry vad gäller kommande startelvor när de frånvarande spelarna också är disponibla.
Så den där andraplatsen som HBK har innehaft sedan omgång sex, med ett tillfälligt gästspel som etta i omgång sju, lär laget få ha ett tag till. I synnerhet som Degerfors gav HBK hjälp på vägen och besegrade trean Jönköpings Södra vilket innebär att gapet mellan direktplatsen till Allsvenskan och kvalplatsen nu är fem poäng.
– Men det är efter omgång 30 som tabellplaceringen är intressant, påpekade Magnus krasst.
Och Mikael Boman fyllde på gråskalan:
– Jag måste vara tråkig och säga att vi tar en match i taget. För alla slår alla i den här serien. Titta på Gif Sundsvall som jag lätt tycker har varit topp tre bland alla lagen som vi har mött. Men att de sedan skulle förlora mot både AFC och Gais trodde jag aldrig.
Men så misslyckades också Giffarna efter förlusten mot HBK med vad HBK nu lyckades – att studsa tillbaka direkt. I stället fyra raka förluster och ras ner till åttonde plats.
Det kan gå fort uppåt – men också nedåt.
